Marco Polo

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning

Jag vill berätta för dig om en 15-årig pojke vars mamma dog när han föddes. Han har aldrig träffat sin egen far för att denne åkte iväg till ett land långt borta innan han ens var född. Han har blivit uppfostrad till att bli en av de bästa handelsmännen i Venedig och han har blivit lärd att lära sig att läsa och skriva. I mitten av sitt tonårsliv kommer hans far och farbror hem igen. De har varit längre bort än någon människa någonsin har varit tidigare och de har besökt länder som de flesta tidigare aldrig har hört talas om. Och där borta träffade de den mäktigaste mannen på jorden, Kublai Kahn.

Föreställ dig nu att detta skedde för över 700 år sedan. Amerika och Australien är oupptäckta medan Indien och Kina bara är mystiska platser långt bort i öster. Religiösa krig har härjat i mellanöstern och Europa i årtionden. Från nordöst har blodtörstiga mongoler trängt in och skapat det största riket som någonsin funnits. Det är en värld som han, ännu bara en pojke, är på väg att kastas in i.

Denne pojkes namn är Marco Polo.

Som man kommer han att öppna upp vägen till fjärran östern. Han kommer att ge namn till det som då var okänt och han kommer att omvälva människors syn på världen och även på sig själva. Därför vill jag skriva om honom, mannen som förändrade en hel värld.


Frågeställningar:

Vad är intressant om Marco Polo? Första frågan är väl självklart, vem var Marco Polo?
Sedan kan man börja med att undra varför han åkte till Kina överhuvudtaget?
En resa till och från Kina är för den delen väldigt lång. Speciellt för 700 år då man var tvungen att ta sig dit till häst eller kamel genom ett landskap härjat av rövare ett mördande klimat. Det tar inte 16 timmar som idag med flyg. Snarare 3 år!
I Marco Polos fall tog det cirka 4 år landvägen innan de kom fram till Khan-balik (Peking).
Vad upplevde de när de tog sig dit och vad hände under hemresan?
Vad såg han egentligen i Kina och vilka reaktioner fick hans upptäckter i Europa på det sena 1200-talet?
Vad lärde han sin dåtid? Vad lärde och lär han oss?
Hur mycket av det Marco berättade var sant?
Detta ska jag försöka att besvara.


Källkritik

Mina källor är alla Internet sidor och de verkar alla vara väldigt seriösa. Ibland säger de dock inte samma saker och det är svårt att veta vilken man ska tro på men jag har valt det som låter mest rimligt och det som nämns på flest sidor. Det finns så mycket att säga om Marco Polo och alla de platser som han besökte under sin tid i Kina och jag har absolut inte sagt allt, inte ens Marco gjorde det i sin bok nämligen men min metod är ändå att försöka berätta så bra som möjligt om Marco men också om det väsentliga som hände runt omkring för att göra det möjligt att förstå helheten i en ”aningen” förkortad version.


Marco Polos Värld

Marco Polo beskriver i sin bok om sina resor till och i Kina, ett mycket avancerat land, med många konstiga seder men ändå långt mer utvecklade än de som fanns i Europa. Tack vare den otroligt lilla kontakten mellan öst och väst som då rådde, fann man det mycket svårt att i stora handelsstater som Venedig och Genova att tro på en civilisation där de hade kommit längre rent vetenskapsmässigt, var mycket rika och hade miljontals med människor i städerna. De kunde väl säkerligen inte vara något i jämförelse med Venedig, trodde man.
Men Polo menade att Kina var mycket bättre och det är bland annat det här som gör hans upptäckter så revolutionerande.
Under en tid av kaos, krig, inbördeskrig, pest och korståg kan man finna det konstigt att dessa högt utvecklade civilisationer kunde existera med endast minimal kontakt och ändå känna till varandra. En av orsakerna till att man visste detta var att Sidenvägen från Konstantinopel till Indien och vidare österut hade varit känd sedan 200-talet.


Kublai Khan

För att kunna veta mer om Marco Polo är det viktigt att vår historia börjar i Mongoliet år 1206. Mongolerna var ett krigar och nomadfolk med många olika stammar. De levde i stort sett på hästryggen och var världens absolut bästa lätta kavalleri. Mestadels krigade de med varandra eller också mot Kina. Men det var under den här tiden som alla de mongoliska stammarna blev enade för första gången under en man som är ganska känd, nämligen Temujin eller Ghengis. Denne man väljs till storhövding, ”Khan”, över alla mongoler och han var även farfar till Kublai Kahn, mannen som jag snart ska berätta om.

När nu mongolerna var enade började deras blickar att sakta vändas utåt och med en ojämförbar krigskonst erövrade de Östeuropa, Kina, större delen av Sydostasien, Indien, Mellanöstern och Ryssland. Detta är världens största rike någonsin, cirka 95 % av hela Asien var mongoliskt.
År 1227 dog Ghengis Khan. På sin dödsbädd sade han följande till sina söner:
"Med himlens hjälp har jag för er erövrat ett stort rike.
Men mitt liv var för kort för att kunna erövra resten av världen.
Detta överlämnar jag nu åt er."

Det gick inte riktigt men de var på god väg. De fick ett enormt rike att dela mellan sig och de blev alla guvernörer över olika delar och bestämde över sin landsdel fast allting tillhörde Mongoliet. År 1251 blev Kublai guvernör i Kina och år 1279 erövrade han norra Kina och blev på så sätt ”Khan” över hela det mongoliska riket med en massa lydguvernörer under sig. Han flyttade år 1267 mongolernas huvudstad från Karakorum i Mongoliet till Peking (Daidu enligt Polo, Khan-balik enligt mongolerna).
Kublai Kahn var en av världens mäktigaste och rikaste män. Han grundade Yuan dynastin i Kina som dog med honom år 1294 och han hade ett sommarpalats i mongolernas sommarhuvudstad Sha-chou (Xanadu enligt poeten Samuel Coleridge). Kublais palats hade plats för 6000 gäster och själv satt han på en stor pedistal med ett bord prytt med mat och vin. Hela palatset var även utsmyckat med guld, silver och silke.
Coleridge hävdar att han skrev dikten efter att han fått ett anfall och drömde det han senare skrev. Innan han fick anfallet hade han läst om Sha-chou i Marco Polos resor.

I Xanadu ett stolt palats
Blev byggt till Kubla Khans behag
där floden Alph på helig plats
rann under bråddjup klippavsats
mot grottor utan dag.

Detta är det enda som någonsin skrivits om Kublai Kahn och hans rikedomar utöver det som Marco Polo skrev. Det är bl.a. p.g.a. detta som mongolerna knappt koms ihåg idag trots deras makabra erövringar men det spelar även in att de inte har lämnat någon kultur bakom sig.

Man kan tro att Kublais hov var väldigt mongoliskt i en främmande kultur, men så var inte fallet. Kublai Kahn var nämligen öppen för det mesta och han var en av de alldeles för få under medeltiden som inte tvingade på den erövrade civilisationen sina egna idéer. Det fanns lite från varje kultur som de hade erövrat och det berodde mest på mongolernas nomadiska härkomst. De hade väldigt lätt att anpassa sig och ta sig an andras idéer och det var även detta som låg till grund för Kinas framtida välfärd. Kublai Kahn var också mycket religiös och han utövade lite av varje, t.ex. hinduism och islam. Han var faktiskt väldigt intresserad av allting som lovade ett gott liv efter döden. Kublai Kahn berättade vid ett tillfälle för Marco Polo att det som han trodde på var det här: ”Jag tror på fyra profeter, Jesus som ni kristna, Muhammed som muslimerna, Jakob och hans söner som judarna pratar om och Buddha som jag blev uppväxt med. Jag hedrar och hyser den djupaste respekt för alla dessa fyra, den av dem som jag tillber är den som för mig närmast himlen.”


Nu lämnar vi Kublai Khan för ett tag och berättar om Nicolo och Maffeo Polo som var Marcos far och farbror.

År 1254 åker Nicolo och hans bror Maffeo Polo ut på en handelsresa österut från Venedig. De börjar med att åka till Konstantinopel och mellanöstern för att skaffa nya handelspartners men väl där ändrar de sina planer och åker år 1260 iväg mot staden Sudak som ligger där Sevastopol ligger idag, på Krim halvön i nv. Ukraina. Där hade den tredje Polo brodern, Marco Polo d.ä. ett hus, så det är inte otroligt att han som också var handelsman hade kontakter med mongoliska köpmän längre österut. Därifrån far de vidare österut. Hur träffade Kublai Kahn Nicolo och Maffeo Polo då? Jo, bröderna Polo blev fast i ett krig mellan två mongolfurstar år 1262. De flydde då till Bakhra och när de var där fick Kublai reda på att två européer var där på handelsresa och eftersom att det var en ovanlighet beslöt han sig för att bjuda dem till sitt hov.
När bröderna Polo var i Peking bad Kublai dem att be påven att skicka 100 präster till hans rike som kunde lära honom mer om kristendomen. Han bad även att de skulle ta med sig olja från den heliga graven i Jerusalem för att ge den till Kublais djupt kristna mor. Nicolo och Maffeo fick då även en medaljong som garanterade bärarna en säker och lätt passage genom hela det mongoliska riket. Om de behövde fräscha hästar skulle de få det osv. Den som inte gav det eller överföll dem skulle få känna hela den mongoliska arméns vrede och när det gällde rättvisa och lagar var mongolerna skoningslösa. Kublai Khan var kejsare över det största riket i världen, och han kände Marco Polos far och farbror. Världen är då liten ändå.


När Nicolo Polo kom hem igen vändes den unge Marcos liv helt upp och ner. Han fick för första gången träffa en av sina föräldrar. Det är inte ens säkert att Marco visste om att Nicolo levde och Nicolo visste garanterat inte om att Marco levde. Det är möjligt att han visste att hans hustru var gravid när de reste iväg, men knappast mer. När de kom hem pluggade Marco Polo till att bli en venetiansk köpman och han hade även lärt sig latin och blivit uppfostrad av handelsmän så det står klart att han hade alla förutsättningar för att lyckas och bli en duktig köpman. Nicolo ville åka tillbaka och han ville så klart att hans nyfunne son skulle följa med och självklart tackade Marco ja till det som skulle bli den längsta resan som då någonsin hade gjorts. Han hade ingen aning om då att han inte skulle få se sitt älskade Venedig igen på 26 år.

Under tiden som Nicolo och Maffeo väntade på att en ny påve skulle utses så att de kunde uppfylla Kublais önskemål blev Marco klar med sin utbildning och de började planera sin resa till Kina.
En ny påve väljs år 1271, Gregorius X och Nicolo konfronterar denne med Kublais önskemål och han får tillåtelse att hämta olja från Jerusalem, men han får bara med sig 2 präster. De båda prästerna ser deras nya möjlighet att vara de första med evangeliet till Kina som ett straff och lämnar resan bara några dagar efter att de har lämnat Venedig. Tydligen krävdes det lika lite för att bli präst då som nu. Det är härifrån som Rustichello börjar skriva om Marco Polos resor.


Resan till Kina

Notera att alla namn här (om inte annat anges) är nuvarande namn på diverse platser. De hade beslutat sig för att resa landvägen och de utrustade en karavan med kameler och packhästar. Kamelerna var nödvändiga för att resan skulle lyckas för blev det riktigt svåra tider så kunde de försörja dem med extra vatten. Resan gick bra och de kom fram till Khanbalik år 1275, 4 år efter avresan från Venedig. De var på många ställen och så här gick resan till:

Deras första mål var att ta sig till Jerusalem för att hämta oljan åt Kublai Khans mor och den etappen gick som planerat. Därifrån åkte de till Ayas (Heter Laiazzo i Marcos bok, nu heter staden Yumurtalik, vid Alexandretta bukten, i sydöstra Turkiet). Under början av år 1272 passerade de Erzurum, i östra Turkiet och Tabriz, i norra Iran och sedan fortsatte deras resa genom den ytterst ogästvänliga öknen i Iran och Irak som var full med rövare innan de slutligen kom fram till Hormuz vid Persiska viken. Väl där bestämde sig familjen Polo för att inte riskera en sjöresa till Indien utan istället ta landvägen hela vägen till Peking. Så de vände norrut igen och sökte sig igenom öknen en gång till. De tog vägen genom Khorasan i östra Iran till sydvästra Afghanistan där de tyckte att det var underbart för att de blev mycket väl bemötta. Marco föreslog då att de skulle stanna där i ett år och det gjorde de. Under vistelsen blev Marco botad från en långvarig sjukdom (förmodligen Malaria) av det hälsosamma klimatet i distriktet och vissa menar att Marco under den här tiden även reste runt lite i området bl.a. till östra Afghanistan, Kashmir, Himalayas utlöpare och delar av Pakistan.

När de lämnade området reste Marco, Nicolo och Maffeo norr och österut mot bergsområdet Pamir som idag ligger i östra Kina (Östturkistan). Så småningom nådde de fram till staden Kashgar. Nu var familjen Polo äntligen på den stora Sidenvägen så deras resa och stopp kan nu följas utmed de oaser som ligger utmed vägen, söder och öster om Takla Makan öknen.

Innan de kom fram till Sha-chou hade familjen Polo mest färdats bland muslimer och araber men nu kom de dock till den enorma Kansu provinsen (kallad “Tangut av Marco Polo”) där en helt annan civilisation väntade dem. Där utövade helt plötsligt alla den fredsälskande buddhismen och innehade en kinesisk kultur. Kublai Khan hade med all säkerhet inbjudit dem till hans sommar residens där, även fast han inte var närvarande just då. (Han förde krig mot japan, förlorade.) Efter att de kommit fram till Ning-hsia provinsen reste de sedan vidare och kom år 1275 fram till Khan-balik och träffade Kublai Kahn.


Kina

Marco, Nicolo och Maffeo hade nått sitt mål och Kublai Kahn var förtjust över att äntligen se dem igen. Han blev också väldigt förtjust över Marco och de båda hade många samtal och blev mycket goda vänner. De stannade i Peking i 16 eller 17 år och under tiden bodde de som kungliga gäster vid Kublai Kahns hov. Marco skriver att de klarar sig bra där och gör sig till nytta, även om det kanske inte var så lätt. Ett problem för européer i Kina är nämligen att de pratar kinesiska där. Det var emellertid ett mindre problem för det var inte alls ovanligt med utlänningar vid hovet eftersom att man inte litade på kineser. Hela familjen Polo kunde prata arabiska och turkiska och det gick alldeles utmärkt med det och även om mongolerna pratade andra dialekter var det ändå möjligt för dem att förstå varandra. Men på vilket gör de sig nyttiga? Marco säger att de alla 3 får statliga anställningar men vad Nicolo och Maffeo gör för något får man inte veta. Antagbart är att de jobbade på ”handelsutskottet”, för det var ju vad de var bra på. Det står i ett kort kapitel i boken att Nicolo och Maffeo en kort tid jobbade inom det militära, det är under en belägring av staden "Saianfu" (hette och heter Hsiang-yang). Marco berättar att staden äntligen kunde besegras med hjälp av en katapult som hans äldre släktingar designat.

När Marco blev presenterad för Kublai anställdes han som en tjänare, vilket gagnade ynglingen på det sätter att han blev mycket lätt accepterad av alla men också att han vann Kublais gillande. Kublai Kahn tyckte mycket om att höra om främmande länder såsom Venedig och mellanöstern. Detta lärde sig Marco snabbt och så småningom så blev Marco utskickad till olika delar av riket för att skriva ned vad han såg för att senare berätta det för Kublai Kahn. Vid en resa fick Marco åka till sydöstra Kina och därifrån ända ner till Burma, detta var nyligen erövrat av mongolerna och Kublai Kahn var mycket intresserad av sina nya undersåtar. När Marco hade jobbat som detta ett tag och visat sig vara mycket duktig inom området blev han en regional ambassadör, en post som han tacksamt förvaltade i 17 år. Ett annat av hans arbeten i huvudstaden var att bekämpa olika köpmäns monopol i landet. Marco själv tycker att det visar på Kublais storhet som Kahn, och det finns människor som menar att Kublai Kahn var den siste av de stora kejsarna.

Marco blev i alla fall väldigt betagen av honom, han tyckte att Kublai var den fulländade regenten. I sin bok skriver han att ”Kublai Kahn införde det ekonomiska systemet och grävde kanalen”. I verkligheten sammanförde han bara alla de ekonomiska systemen som redan fanns och reparerade kanalen. Marco själv säger att han blev anförtrodd att närvara vid Kublais hemliga toppmöten, men det som står i hans bok om dessa möten liknar mer ett kafferep. Sanningen ligger förmodligen någonstans mitt emellan.
Han påpekar mycket noga i sin bok just hur mycket han tyckte om Kublai Kahn. En lärd man sade en gång i sitt utlåtande om boken: ”det verkar som om boken i vissa avsnitt är en hyllning till Kublai Kahn” och det har han sannerligen rätt i.

Marco Polo tyckte inte bara väldigt mycket om Kublai Kahn utan det verkar som om han verkligen gillade Kina också. Han överdrev nämligen flera gånger om landets storhet och överflöd och han säger t.ex. när han beskriver den ekonomiska välfärden i staden att: ”Den här staden tar emot det som är mest ovanligt och dyrbart i hela världen” och ”Staden är uppdelad och ordnad på ett sätt som är för vackert för att jag ens ska kunna försöka beskriva det”.

Staden Peking, som Marco bodde i större delen av sin vistelse, var en riktig storstad. Den var uppbyggd precis som New York är idag, raka gator som delar in staden i hundratals små fyrkanter och utanför stadsmurarna låg det fler bostäder där också köpmäns affärer och olika hotell låg belägna. I stadens slum fanns det en mycket organiserad prostitution som Kublai Kahn använde sig av när han hade besök av olika lydregenter och ambassadörer.

När Marco berättar om sina resor i Kina är han mycket noga med att påpeka hur stort landet är, att det kan ta månader att färdas mellan olika platser, att det finns otaliga slott och borgar överallt i landet och att man stöter på olika byar och handelsstationer vart man än reser osv. Kort sagt blev Marco otroligt imponerad av hela civilisationen.
Om människorna i Kina skrev han inte så mycket om men han lade dock märke till att de band upp fötterna och att det fanns väldigt mycket folk i jämförelse med Europa. Andra saker som han nämnde var att många män hade flera fruar, t.ex. hade Kublai Kahn själv väldigt många fruar och 47 (!) söner.

Det som Marco såg i Kina låter ju helt fantastiskt idag och då kan man ju bara gissa hur det lät för 700 år sedan, men som Marco själv sade: ”Jag kan inte berätta mer än en fjärdedel av vad jag såg.” Efter 20 år i Kina hade Marco haft i princip varje position på maktstegen i Peking. Han hade varit tjänare och budbärare, Kejsarens skyddsling och ambassadör, ekonomisk samordnare och kejserlig gäst. Han hade levt halva sitt liv i Kina och under tiden som hans äldre släktingar led av hemlängtan var Venedig närmast nostalgi för Marco. Han hade i själ och hjärta blivit kines. Men han var inte så omtyckt av de inhemska makthavarna och om inte Kublai hade varit där för Marco och de andra i familjen Polo så vet man inte hur det hade kunnat gå.


Resan hem

Runt år 1292 bestämmer sig familjen Polo för att åka hem. Det fanns flera anledningar till detta. Den största anledningen var förmodligen den att Kublai Kahn började bli gammal, han var nästan 80 år gammal och det var inte speciellt troligt att hans efterträdare skulle vara lika godhjärtad mot Venedigborna.

Imperiet höll på att falla samman, man kunde inte längre färdas säkert ens med den medaljong som de hade.
Den sista anledningen som också är den minst relevanta är att familjen Polo saknade Venedig. Deras hemlängtan kan knappast ha varit stark om de nu frivilligt hade stannat vid Kublai Kahns hov i 20 år vilket förmodligen vem som helst skulle ha tackat ja till för den delen eftersom att de levde ett liv i lyx.

En av Kublai Kahns döttrar skulle giftas bort till en man vid namn Arghun Khan i Persien. Hon skulle åka sjövägen dit och Marco, Nicolo och Maffeo fångade tillfället i farten och beslutade sig för att eskortera henne till Persien. Kublai Kahn gav dem en gyllene medaljong och alla lyckönskningar och han bad dem även att hälsa till påven och alla Europeiska kungar.
Resan börjar med en lång resa landvägen till hamnstaden Kanton. Väl där stiger familjen Polo, prinsessan och de 600 medlemmarna av hennes hov på det fartyg som ska ta dem till Persien. De seglade söderut och stannade 5 månader på ön Sumatra (I Indonesien) för att undvika att möta monsunen som härjade till havs. När de var där blev Marco mycket imponerad av att norrstjärnan liksom hade ramlat ner under horisonten. Jorden hade ännu inte blivit rund så det var otänkbart att den inte syntes längre p.g.a. att de var på södra halvklotet.

Skeppet följde sedan Thailands och Indiens kuster till Hormuz i Persiska viken. Expeditionen fortsatte därifrån vidare till Khorazan där Arghun Khan hade dött och prinsessan blev så istället bortgift med hans son och arvtagare Mahmud Ghazan. Familjen Polo fortsatte sedan hemåt, de tog vägen över den arabiska halvön till Jerusalem och därifrån tog de ytterligare ett skepp tillbaka till Venedig. Historien om den dramatiska igenkänningen av deras släktingar och grannar som alla trodde att de sedan länge var döda är en universellt känd Polo Kunskap.


Venedig

Regeringen i Venedig gjorde Marco Polo till amiral så fort han kom hem. De behövde nämligen duktigt folk eftersom att de för tillfället var i krig med Genova. Vad som hände nästan på en gång var att Marco blev tillfångatagen i slaget vid Korcula (Utanför Kroatiens kust) och blev en krigsfånge i Genova. När han satt i fängelset träffade han en man från Pisa vid namn Rustichello. Rustichello ville skriva ner Marcos historia eftersom att han fann den ytterst intressant. Marco hade själv funderat på samma sak men aldrig kommit sig för och dessutom kunde han inte riktigt formulera sig korrekt. Men så fanns Rustichello helt plötsligt där som en gåva från ovan. Snart började de jobba och ”Marco Polos resor” blev fort klar. Lyckligtvis blev Marco snart befriad och fick återvända till Venedig där han gifte sig med en av hans grannar och de fick tillsammans 3 döttrar. Efter detta levde Marco ett ganska tillbakadraget liv och han dog vid 70 års ålder.

När Marco på sin dödsbädd blev ombedd av den präst som var där för att ge honom den sista smörjelsen att ta tillbaka allt han hade sagt i sin bok svarade han: ”Jag har inte ens berättat hälften.” Förmodligen var det också sant.


Efteråt

I ett kapitel av boken skriver Marco om det kinesiska nyåret sammanföll det året med Kublai Kahns födelsedag. Denna speciella tillställning firades ivrigt av alla i Peking. Enligt Polo använde man någonting som kallades för fyrverkerier, det hade man aldrig hört talas om! Små bollar med någonting i, som kallades krut! Lämpligt nog tog han reda på vad krut var för någonting och han tog med sig den kunskapen till Europa och vi vet väl vilken betydelse krutet har haft i europeisk historia och man kan väl säga att krutet var det viktigaste som Marco Polo tog med sig hem ifrån fjärran östern.

Den katolska kyrkan har alltid varit livrädd inför nya idéer och tankar eftersom att människor kanske skulle börja tänka själva och det skulle göra att den absoluta makt som de hade över människors liv skulle rubbas. Kyrkan kunde med andra ord inte ha fel, för om kyrkan någon gång hade fel skulle människans tro på att de alltid hade rätt ändras och det vore katastrofalt. Vad sa nu kyrkan om Kina innan Marco Polo släppte sin bok?

Man visste om att det fanns länder öster om Indien men man visste inte så mycket mer. Vad spelade det för roll egentligen, Europa var, enligt kyrkan, blomman av alla civilisationer och Jerusalem som man hela tiden försökte att återerövra genom korståg efter korståg, var platsen där Jesus skulle komma tillbaka, den heliga staden. Det var ju allt som man egentligen behövde veta eller hur?

Förutom rädslan över att ha fel så var (är) kyrkan inte speciellt ödmjuk. Detta till trots mot vad Jesus sade att man skulle vara. Rädslan över att ha fel och bristen på ödmjukhet hänger ihop på det sättet att man var så rädd för att ha fel så man övertygade alla att man hade rätt eller helt enkelt att om man är ödmjuk så kan man erkänna att man har fel ibland. Och nu kom man till den punkt där man var övertygade om att man hade rätt i den här frågan om hur utvecklade olika civilisationer var. När situationen nu var som den var, var följden att kyrkan självklart blev väldigt kritisk till Marco Polos berättelser om att Kina var högre utvecklat än Europa. Vad händer då när kyrkan blir kritisk, jo ungefär samma som idag när USA blir kritiska mot någonting, hela världen blir emot det. Så större delen av Europa avfärdade Marco Polo som en hycklare och bedragare. Jag tror att det var därför som han levde ett så pass avskärmad och tillbakadraget liv som han ändå gjorde mot slutet av sin tid där.

Marco Polos resor kallades ”Il Milione” av hans samtid. Vilket betyder författaren av en miljon lögner, och visst hade folket i Europa svårt att acceptera att det fanns högre utvecklade civilisationer än deras egen. Men vissa saker i boken är väldigt konstiga.

Stora människor är sådana som sätter spår i historien. Marco Polo gick till historien för redan 650 år sedan och är fortfarande högaktuell. Fast vad gjorde han egentligen, jo, han trotsade sina imaginära faror för att komma till ett land som ingen tidigare hade skrivit ned någonting om. Men spelade det verkligen någon roll för hans samtid? Ja! Det lärde Européerna att andra också kan utveckla saker. Det brukar vara så att om inte du gör någonting så gör någon annan det förr eller senare. Om det är någonting som man kan vinna berömmelse och rikedomar på så sker det oftare förr istället för senare. Hade då inte någon annan Europé så småningom berättat om vad som fanns i Kina? Förmodligen skulle någon ha gjort det, men det skulle nog ha dröjt ett tag till.

'Kublai Kahn dog år 1294, 2 år efter att familjen Polo lämnade honom. När han dog så dog också den dynasti som han representerade i Kina med honom för all framtid. När Kublai Kahn dog blev mongolerna utkastade från Kina och de har inte haft makten där sedan dess. De nya regenterna var kineser och stängde effektivt dörren mot väst och det dröjde ända in på 1840-talet innan kontakter på högre nivå mellan öst och väst började igen. Man kan verkligen säga att Marco Polo tog tillfället i akt, de kom ju till Peking år 1275 och bara 8 år tidigare regerade Kublai Kahn från Karakorum i Mongoliet. Marco Polo trodde hela livet efter att han kom hem att det var Guds vilja att de skulle komma till och från fjärran östern. Hade inte chansen att få resa sjövägen uppenbarat sig hade de förmodligen blivit kvar i Asien hela livet. Marco berättar detta i sin bok och han visar Gud sin tacksamhet genom att sluta boken så här:
”Jag tror att det var Guds vilja att vi skulle komma tillbaka för att förtälja åt alla om alla de rikedomar som vår värld innehåller. Tack till Gud! Amen! Amen!”

Lärde Marco Polo oss någonting? Har hans resor någon betydelse för oss idag? Svaret är absolut ja. Han var den första stora upptäckaren, 200 år föra Columbus. Genom historien så har det alltid funnits människor som testar gränserna, några besteg berg, några seglade runt jorden, några åkte till månen. Marco Polo var den första stora upptäckaren, den första som undersökte vår planets gränser. Han tänjde verkligen på sin tids världsliga gräns. Det uppmanar oss att testa våra gränser. Genom sitt liv fullt av mod och upptäckaranda så lär han oss detta på det bästa sättet. Marco Polo levde ett sannerligen modigt och nyfiket liv. Kanske är det som Marco Polo man ska göra för att få sina 15 minutes of fame, för det är ju vad livet handlar om.
Eller inte.


Marcos trovärdighet

Marco Polo beskrev inte alla sina resor och upptäckter till, i och från Kina speciellt utförligt utan han beskrev dem i stora drag, överdrev ofta och hade ibland fel om saker och ting. Han berättade t.ex. att kineserna band upp fötterna på deras barn för att fötterna skulle bli mindre vilket var fint och det gjorde de också men han sade också att kvinnorna hade flätor i håret vilket de, enligt kinesiska historiska fakta, inte hade. Det här kan verka som en bagatell, men Marco nämner flätorna flera gånger. Så var han verkligen där? Vissa menar att han kunde mycket väl bara skulle ha kunnat hitta på allting i boken. Det finns t.o.m. forskare som undrar om Marco Polo någonsin var i Kina. Det finns framför allt en stor anledning till detta, den kinesiska muren. Marco reste ivrigt och mycket i norra Kina och bodde större delen av sin tid där i Peking i just norra Kina, där muren alltid var nära. Om nu Marco var i Kina och blev så betagen av alla de byggnads verk, städer och kuriosa som de hade där, varför sa han då ingenting om världens största byggnadsverk någonsin? Ingenstans står det om den kinesiska muren, vilket verkar konstigt. Passerade han den någonsin då? Jo, det gjorde han garanterad för de kom till Kina längs Sidenvägen i norr och då passerade de muren. Man kan tänka att kineserna byggde muren mot mongolerna en gång i tiden och nu regerade Kublai Kahn som var mongol. Kanske pratade mongolerna aldrig om den för att visa sin respekt för Kublai. Marco kanske aldrig skrev någonting om muren av samma skäl. Den här teorin tror jag inte alls på, jag tror snarare att mongolerna skojade maximalt...