Ungdomslitteratur - J.K Rowling

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Ungdomslitteratur

1. Jag hade hört talas om boken, eftersom den blivit en sån stor succé i England, men när den gavs ut på svenska kände jag inte så mycket för den. Jag tänkte att jag inte är så förtjust i fantasy och att boken säkert inte var något för mig. Men eftersom vi är medlemmar i en bokklubb (och hade glömt att avbeställa) ramlade boken in i brevlådan. Mamma tyckte att vi skulle ge bort boken till ett par goda vänner som hälsade på från USA. Samma dag som vi skulle ge bort boken satt jag i hallen och bläddrade i den. Jag började läsa de första kapitlena och kunde inte lägga ifrån mig boken. Det slutade med att mamma fick köpa en bok åt mig. Den boken lästes ut fort och sedan fortsatte mina syskon att läsa den.

2. Hela boken är mycket bra och det är svårt att säga vilka avsnitt som är de bästa. Början av boken är väldigt fängslande, det var ju så jag började läsa den, och jag tycker den eftersom den är skriven så man blir nyfiken och måste läsa vidare. Slutet på boken är spännande och det är svårt att lista ut hur det ska sluta. Men jag tycker nästan bäst om mittenpartierna eftersom historien hela tiden flyter på utan att bli tråkig. I mittenpartierna får man dessutom lite ledtrådar och det är kul att läsa om hur de försöker att ta reda på vem som vill åt De vises sten.

3. Huvudpersonerna i berättelsen är främst Harry Potter, Ron Weasley och Hermione Granger. Men eftersom boken innehåller många spännande karaktärer skulle det inte bli samma sak utan alla små figurer. När jag läste den första boken blev Hermione min favoritkaraktär. Hon är smart och duktig i skolan. Hon hjälper dessutom Harry och Ron att lösa problemen. En annan av mina favoritkaraktärer är rektorn för Hogwarts, Albus Dumbledore. Dumbledore är snäll, rättvis och en mycket begåvad trollkarl. Han tycker mycket om eleverna och vet vad som är deras bästa. Den viktigaste personen i berättelsen är nog Harry, men som sagt, berättelsen skulle helt falla ihop om inte de många andra karaktärerna fanns med.

4. Egentligen kan man säga att handlingen började redan på första sidan. Men den kom riktigt igång i det tredje kapitlet ungefär. Att man inte behöver vänta länge på att det ska hända något är bra. Annars blir det lätt så att man ger upp boken innan man läst klart.

5. Det mesta av historien utspelar sig på häx- och trollkarlsskolan Hogwarts. Eftersom Hogwarts är som en helt annan värld, hade historien blivit väldigt konstig om den utspelat sig i en vanlig svensk skola till exempel.

6. Den här boken sträckläste jag direkt. Jag kunde helt enkelt inte slita mig från den. Jag tyckte att jag läste den på det sätt som var rätt för mig. Hade jag läst den saktare, med bara något kapitel om dagen, hade jag nog inte kunnat låta bli att läsa i alla fall, eftersom man nästan hela tiden vill veta vad som händer sen.

7. Det tog ju ett tag innan man förstod hela ”världen” som boken är uppbyggd på. Det är ju en fantasy-bok så det mesta är ju påhittat. Men jag tyckte inte att det var några större problem att förstå.

8. Jag tror nog inte att jag läst någon bok som påmint särskilt mycket om denna. Boken/böckerna är inte som något annat jag läst, men det är ändå väldigt svårt att förklara vad som gör den så ”egen” och speciell.

9. Eftersom det här är en fantasy-bok är det viktigt att man använder sin fantasi när man läser. Författaren ger en utrymme att skapa egna bilder av hur saker och ting ser ut, men det är ändå en mycket detaljerad berättelse. När boken filmatiserades var det nog ganska många som blev besvikna. Man hade ju föreställt sig hur allt skulle se ut och när filmen jämfördes med ens egna tankar stämde inte allt överens. Därför är det nog viktigt att läsa boken innan man ser filmen, så att man kan skapa sig en egen bild.

10. Det är svårt att säga vad som skulle kunna göras bättre. Jag kan inte komma på något direkt. Hade man frågat någon annan hade den kanske sagt att boken var för lång. Men hade man ”komprimerat” ihop hela berättelsen hade den inte alls blivit lika bra. Så det är nog inget direkt som jag tycker att Rowling borde ändra.

11. Böckerna handlar ju om samma personer och utspelar sig ungefär på samma platser, eftersom de är i samma serie. Ändå är det lite skillnad på böckerna eftersom karaktärerna ändras en hel del och nya personer och platser dyker upp.

12. Harry Potter-böckerna tillhör genren fantasy.
13. Det är svårt att säga något direkt budskap som förmedlas, men jag tror att Rowling kanske ville skapa en värld som man kunde drömma om att få leva i. Hon vill nog också berätta lite om hur det känns för personerna att växa upp, för de upplever ju i princip ändå samma saker som vanliga ungdomar, även fast de lever i en helt annan värld.

14. Det är ganska svårt att säga vilken av böckerna som var bäst. Båda är mycket bra på sina sätt, men när jag var yngre hade jag nog tyckt att den första boken var bäst, eftersom den var lättare att läsa. Men ju äldre man blir, desto mer kanske man tycker om de senare böckerna, eftersom huvudpersonerna blir äldre och böckerna blir tjockare och mer svårlästa.

Bokrecension av Harry Potter och De vises sten

Titel: Harry Potter och De vises sten
Författare: J.K Rowling, svensk översättning av Lena Fries-Gedin
Förlag: Tiden
Antal sidor: 379
Antal kapitel: 17
Omslag: Alvaro Tapia (de svenska böckerna)

Huvudperson: Harry Potter är en ganska vanlig pojke. Han bor hos sin moster och hennes man och deras odräglige och feta son Dudley, i tron om att hans föräldrar har dött i en bilolycka. Harry är inte särskilt omtyckt av sin styvfamilj, han bor i en skrubb under trappan, och i skolan blir han retad av Dudley och hans kompisar.

Om boken: En dag får Harry ett brev. Brevet är adresserat till Harry själv, men hans styvföräldrar får tag på det innan han hinner läsa det. Det kommer fler och fler brev, men Harry har fortfarande ingen chans att läsa dem. Till slut kommer det så många brev att familjen flyr från sitt hus. De hyr en enslig och fallfärdig stuga på en liten ö mitt ute i havet, eftersom de tänker att ingen kan skicka brev till dem där. Men mitt i natten knackar det på dörren. Det är halvjätten Hagrid som har kommit för att hämta Harry. Harry får veta att han egentligen är trollkarl och ska gå på häx- och trollkarlsskolan Hogwarts. På Hogwarts blir han igenkänd av de flesta. Utan att veta om det har han varit en stor kändis i trollkarlsvärlden, eftersom han dödade Lord Voldemort, eller Du-vet-vem som han kallas av de flesta, när han var en liten bebis. Harry blir vald till elevhemmet Gryffindor och där träffar han Ron och Hermione som blir hans goda vänner. Tillsammans lyckas de bland annat kämpa mot ett troll och rädda De vises sten.

Mina åsikter: Det här är den första boken i serien om Harry Potter, och faktiskt en av de bästa. Den är inte alls lika tjock som de övriga böckerna (även om den är mycket tjockare än vad barnböcker brukar vara), men trots det är den spännande och innehåller mycket detaljer, vilket jag tycker mycket om. En av de bästa sakerna med bok, tycker jag är de olika karaktärerna. De är bra beskrivna och intressanta. Det räcker med att man läser de första kapitlena, så kan man inte slita sig. I alla fall kunde inte jag det. Handlingen börjar så fort man slagit upp boken och löper igenom boken som en röd tråd. Den här boken kan läsas av nästan alla. Är man mellan sju och nittio år och sugen på en bra bok, måste man nästan läsa den här.

Bokrecension av Harry Potter och Fenixorden

Titel: Harry Potter och Fenixorden
Författare: J.K Rowling, svensk översättning av Lena Fries-Gedin
Förlag: Tiden
Antal sidor: 1001
Antal kapitel: 38
Omslag: Alvaro Tapia (de svenska böckerna)

Huvudperson: Harry Potter är en av de mest kända trollkarlarna i den magiska världen. Han går på Hogwarts Skola för Häxkonster och Trolldom. På loven bor han med sin kusin Dudley och Dudley’s elaka föräldrar Petunia och Vernon. Harry’s bästa vänner heter Ron och Hermione och de hjälper Harry genom böckerna. Harry spelar också quidditch för elevhemmet Gryffindor och han är en mycket bra quidditchspelare.

Om boken: Det här är den femte boken om trollkarlen Harry Potter och Harry ska nu börja sitt femte år på Hogwarts. Hans år blir väldigt spännande och dramatiskt, redan från början. Harry blir överfallen av ett gäng dementorer på en av mugglargatorna nära det hus som hans kusins familj, och Harry själv, bor i. För att han inte ska råka i fara igen, förs han till Fenixorden. I Fenixorden träffar han på en hel del nya trollkarlar och häxor, men också hans vänner och deras familjer och hans styvfar Sirius Black. Fenixorden jobbar mot Lord Voldemort, vars största önskan är att döda Harry. När skolåret börjar igen visar det sig att det kommer bli det jobbigaste skolåret av alla. De många GET-proven gör att Harry måste anstränga sig rejält för att klara av alla ämnen. Till råga på allt får de en ny lärare i ”Försvar mot Svartkonster” och hon visar sig vara en riktig plåga.

Mina åsikter: Den här boken är riktigt bra och jag tycker verkligen om den. Jag tycker att Harry Potter och Fenixorden är en av de bästa Harry Potter-böckerna. Den är ganska lång, över tusen sidor, men det gör ingenting. Rowling berättar på ett mycket bra sätt, med många detaljer, vilket gör det roligt att läsa och man vill inte lägga ifrån sig boken. Har man läst de andra fyra Harry Potter-böckerna måste man absolut läsa den här.

Om författaren

Joanne Rowling föddes den 31 juli 1965 på Chipping Sodbury General Hospital och det var just i Chipping Sodbury som Joanne tillbringade sina första levnadsår. Två år efter att Joanne hade fötts, föddes hennes lillasyster Diana. Joanne, Diana och deras föräldrar Pete och Anne bodde kvar i Chipping Sodbury i nio år. Under de åren hann Joanne, sex år gammal, skriva sin första berättelse som fick namnet ”Kanin”. Hon och syster hann också med att bli goda vänner med grannen Ian Potter, och det är hans efternamn som Rowling har lånat till sin världsberömda bokkaraktär.
År 1974 flyttade familjen Rowling till den lilla byn Tutshill, som ligger i gränstrakterna mellan Wales och England. Joanne gick i två skolor i Tutshill, först den lilla byskolan i Tutshill och sedan i Wyedean Comprehensive. När Joanne var arton år blev hon antagen till universitetet i Exeter, som ligger 12 mil söder om Tutshill. Hon valde att läsa franska och som tillvalsämnen valde hon den romerska och grekiska antiken. Därifrån har hon fått inspiration till de många annorlunda namnen i hennes böcker.
I utbildningen ingick det att man skulle tillbringa ett år i Frankrike. Joanne undervisade i engelska i en fransk skola. Under det året, som hon minns med glädje, hann hon utöka sin namnsamling som hon hållit på med ända sedan hon var liten. Efter sitt år i Paris åkte hon tillbaka till England och tog sin examen vid Exeter. När Joanne tagit sin examen flyttade hon till London för att påbörja en utbildning till tvåspråkig sekreterare. Idag beskriver hon sitt val som ett stort misstag: ”Jag är helt enkelt inte lämpad för den typen av arbete. Som sekreterare skulle jag vara rena mardrömmen.”
Däremot lärde hon sig att skriva maskin med blixtens hastighet och när hon avslutat kursen ville hon skaffa sig tid och råd så att hon kunde ägna sig åt sitt författarskap. Hon fick arbete som assistent på Amnesty International, men blev snabbt betraktad som lite udda, eftersom hon rusade iväg på lunchen för att sätta sig på något café och skriva. När Joanne var 25 år gammal hade hon skrivit två vuxenromaner, men ingen av dem hade publicerats.
När Joanne’s dåvarande pojkvän bestämde sig för att flytta till Manchester valde Joanne att flytta med. Idag konstaterar hon att det inte var något av hennes klokare beslut. Men det dåliga beslutet förde även med sig något bra, för det var i juni 1990 på ett tåg tillbaka till London efter en helg i Manchester, som Harry Potter dök upp ur tomma intet på Joanne. Tåget till London var försenat och Joanne hade ingen penna med sig. Så i fyra timmar satt hon och funderade ut gestalt efter gestalt. Samma kväll började hon skriva ner sina idéer i en anteckningsbok och snart hade hon en skokartong fylld med anteckningar om det som verkligen intresserade henne: Harry Potter.
Den 30 december 1990 dog Joanne’s mamma. Anne Rowling var bara 45 år gammal när hon dog i sjukdomen MS, Multipel skleros. Efter begravningen reste Joanne tillbaka till Manchester och till ett förhållande som blev bara sämre och sämre. Efter ett rejält gräl med pojkvännen stormade hon iväg till ett hotell i Didsbury, en förort till Manchester. Hon bokade ett rum på hotellet och gick ner och satte sig i puben. Men i stället för att sitta där och koka av ilska, satte hon sig ner med papper och penna och funderade ihop spelet quidditch, som har stor betydelse i Harry Potter böckerna. Bara en kort tid därefter råkade Joanne och hennes pojkvän ut för ett inbrott. Någon bröt sig in i deras lägenhet och stal bland annat några av de minnessaker som Joanne ärvt av sin mamma. Det här blev sista droppen för Joanne som bestämde sig för att lämna livet i Manchester och försöka hitta på något helt annat.
Hon hittade ett jobb som engelsklärare Oporto i Portugal. Joanne flyttade till Oporto 1991 och i slutet av 1993 återvände hon till Storbritannien med en fyra månader gammal dotter. Om den mellanliggande tiden säger Joanne ytterst lite. Sitt enda offentliga utbrott fick hon när den före detta maken, journalisten Jorge Arantes, ställde upp på intervjuer i brittisk och portugisisk press och berättade hur han hjälpt henne att skriva Harry Potter. Trots att Joanne undviker att prata om den tiden, så har hon ändå berättat lite om den. Efter att ha tillbringat sex månader i Oporto träffade hon sin blivande man. De gifte sig och året därpå föddes deras dotter Jessica, precis innan Rowling skulle fylla 28 år. Enligt Joanne är det tveklöst den bästa stunden i hennes liv. Det stod snart klart att äktenskapet inte skulle fungera. Joanne bestämde sig för att flytta tillbaka till Storbritannien.
Väl hemma igen reste hon till sin syster i Edinburgh för att bo hos hennes syster under julen. Hon bestämde sig för att arbeta som lärare, men det innebar att hon skulle bli tvungen att ta en formell lärarexamen. Det skulle ta ett år att ta examen och under det året bestämde sig Joanne för att skriva färdigt den första Harry Potter-boken. Hösten 1995 började Joanne att jobba som lärare i franska vid en skola som heter Leith Academy. Vid det laget var boken i princip färdigskriven. Strax därefter började hon skicka runt sitt manuskript till olika förlag. När hon fått det i retur ett antal gånger satte hon sig på biblioteket och slog upp adresserna till litterära agenter runt om i Storbritannien.
I februari 1996 fick den litterära agenten Christopher Little ett brev. Brevet innehöll Rowling’s manus och när han senare berättar om den tiden beskriver han hur ”tånaglarna reste sig”. Christopher Little bestämde sig för att representera Rowling och när hans brev damp ner i Joanne’s brevlåda vågade hon knappt öppna det. Hon trodde att hon blivit refuserad ännu en gång, men när hon läste brevet stod det: ”Tack för ert manuskript. Vi skulle vilja läsa hela med exklusiv rätt att företräda er.” Nu var det Littles tur att hitta ett förlag som ville ge ut boken. S...