Fibrer från naturen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Genom alla tider har människan letat efter de bästa materialen att göra kläder av. Beroende på hur samhället såg ut och hur klimatet var utvecklades klädtillverkningskonsten i olika riktningar över hela världen. Idag ser vi resultatet och kan välja bland alla dessa tyger då vi handlar kläder i butikerna. Jag har tagit upp bomull, silke, ull och lin. Jag valde dessa för att de är några av de vanligaste fibrerna för klädetillverkning och att samtliga levt kvar länge. Tillverkningssätten skiljer sig även mycket åt och detta gör en jämförelse intressant.


Linne

Lin är en växt med blå blommor som främst växer i Medelhavsområdet, men även i Sverige. Några av de tidigaste fynden av textilier som har hittats har funnits i Sydamerika och mellanöstern. Dessa är daterade till 7000-5000 f.kr. De i Sydamerika ha man inte kunnat identifiera vad de är gjorda av, men fynden i mellanöstern är mestadels lin. Man visste då hur man gjorde kläder av ull från får men man verkar ha föredragit att använda sig av vegetabiliska material ända fram till 3000-talet f.kr. Man har hittat gamla linnetyger från Egypten som daterats från 5000 f.kr. Under yngre stenåldern kunde man finna att linet spritt sig till Europa. Det var ett av de största materialen i kläder fram till 1700-talet då den billigare bomullen allt mer började ta över marknaden. Linne är dyrare än bomull eftersom beredningen av fibrerna och vävningen är komplicerade och tidskrävande.
Beredningen av linet går ut på att få bort vedämnena i linets kärna för att man sedan ska kunna bearbeta linfibrerna. När man skördar lin ska linet inte skäras av utan ryckas upp med rötterna, detta för att rötningen ska bli jämnare. Om man gör ett snitt i linet så blir det överrötat på det stället.
Rötningen genomförs genom att fibrerna läggs i vatten eller på fuktig mark för att vedämnena i linet ska mjukas upp. Om man använder sig av landrötning bildas mögelsporer som löser upp bindningarna mellan kärna av vedämnen och linfibrerna. Samma sak händer vid vattenrötning, men då är det bakterier som gör jobbet. Vid båda formerna av rötning är det viktigt att en jämn temperatur hålls så mikroorganismerna kan hålla sig levande och göra sitt jobb.

Genom bråkning krossas linhalmen. Sedan slås vedämnena i stjälken bort med en skäktkniv, detta kallas skäktning. För att få bort de finare delarna används häcklor. Det är roterande mattor med nålar på. Man kan ha häcklor i olika grovlekar för att arbeta i etapper. Då detta är gjort förs linet in i en sträck och kamningsmaskin och kan efter detta spinnas. När det gäller spinning kan man välja genom torrspinning eller våtspinning, våtspinningen ger ett bättre resultat men är samtidigt dyrare. Vävningen av lin är svårare än den av bomull. Det går även att bleka det färdiga linnet, men då försvagas fibrerna i tyget.


Ylle

Här uppe i norr var ett plagg av ylle det optimala klädesplagget en kall vinter. Redan för 6000 år sedan använde man fårens päls till ylleplagg. Tekniken som då användes var att man filtade ullen genom att man gnuggade den. Den kom då att likna vadmal, fast inte vara lika grovt. Idag kardar man ullen. Detta görs i en kardmaskin, kardmaskinen har en huvudcyliner där ullen går igenom. Där finns kardbeslag och valsar som arbetar mot varandra och bearbetar ullen mellan sig. Samma sak kan göras för hand, då håller man i två kardor, en i varje hand. Kardorna har vassa piggar i mellan vilka man bearbetar ullen. Efter detta är ullen redo att bli spunnen och sedan vävd, eller kanske stickad? Ylleindustrin blev i samband med den industriella revolutionen även den utvecklad, även om det skedde lite senare och det inte lika är lika omtalat som när bomullsindustrin blev industrialiserad. Kardningen och spinningen blev i mitten av 1800-talet mekaniserade, men förspinningen, som sker mittemellan de andra två, brukade skötas av en handdriven maskin.


Silke

I Asien har man inte används sig av lin och ull utan hittat andra lösningar. Sedan ungefär 4000 år sedan har man i Kina framställt silke som vackra sidentyger kunnats tillverkats från. Lite tidigare, ungefär 5400 f.kr, tror man att de första bomullsodlingarna skedde borta i Indien och Kina. Även i Amerika startade man tidigt bomullsodlingar som var väl utbyggda då Amerika ”upptäcktes”.

Kunskapen om hur man tillverkade bomull spred sig snabbt över Asien. Men hemligheten om silkets framställning höll kinesiska munkar benhårt på och den som förde ut hemligheten ur landet skulle straffas med dödsstraff. På så sätt hade Kina monopol på silke lång tid innan ett par munkar från Europa tillslut lyckades smuggla ut några silkesfjärilar och ägg i ihåliga vandringsstavar och spred hemligheten. Det fanns en historia om hur det gick till när silkesfjärilens trådspinnaregenskaper upptäcktes. Det sades att en kejsares konkubin vid namn Leizu satt under ett Mullbergsträd och drack te då någonting föll ner i tekoppen. Det var en puppa från en silkesfjäril. Hon försökte fiska upp den med sin sked, men fann att en tunn tråd fastnat på skeden. Sakta, sakta började hon dra i tråden och virade den runt sin hand. Tråden blev en kilometer lång innan den tog slut och insekten inuti den blev blottlagd. Leizu förstod att tråden som bildats skulle kunna användas för att väva. När fjärilslarvens äggs kläckts och har ätit upp sig i 30 dagar så börjar den spinna en puppa. Efter 10 dagar har larven spunnit en dryg kilometer och avlivas då med värme. Genom att lägga silkesfjärilens puppa i varmt vatten kan man idag lossa klistret som binder ihop trådarna. Med en borste fiskar man upp trådändan och lindar upp puppan. Tråden som man får är så tunn att det krävs 8-10 stycken för att man ska få en tråd som går att arbeta med. De finaste delarna används att spinna med, de andra kan användas som stoppningsmaterial eller i tex. shampoo. Man har gjort försök att framställa silke i Sverige men det är en omöjlighet eftersom silkeslarvens föda, blad från mullbärsträden, inte kan klara sig i vårt klimat. I södra Europa kan man dock tillverka silke.


Bomull

Idag är bomullen den allra största textila råvaran. Under den industriella revolutionen, då bomullens pris sjönk som en sten i samband med att maskiner som ”Den flygande skytteln” och ”Spinning Jenny” kom, förändrades hela textilindustrin. Från att ha varit dyra konstverk blev nu kläder billiga massproducerade ting. Bomull fanns plötsligt i överflöd och har sedan dess behållit den ledande ställningen på textilmarknaden. Idag står bomullen för 50 procent av textilfiberkonsumtionen i världen.
Bomullsplantan är en malvaväxt som blir ungefär 1-2 meter hög med stora gula blommor. I blommorna finns frökapslar med fröhår som spricker ut till en ”tuss”. Den här ”tussen” plockas för hand och rengörs från eventuella skräp. Fröna skiljs från resten av ”tussen”. Fröna kan senare pressas så att man får bomullsolja som kan användas i livsmedel och djurfoder. Bomullstussarna packas i bomullsbalar och spinns till bomullsgarn. Det här garnet kan sedan vävas till tyger.


Jämförelser

Nu har jag skrivit lite om hur man av dessa fyra fibrer kan tillverka tyg och lite om deras historia. Men vilken av dessa olika tekniker är den som får fram det optimala tyget? Tyvärr finns det inte något enkelt svar på den frågan eftersom alla dessa tyger har sina fördelar och nackdelar, både när det gäller tillverkningen och egenskaper.

Linets tillverkningssätt har inte framtiden för sig. Det verkar alldeles för tids- och arbetskrävande i en värld där tid är pengar. Även om linet beskrivs som vackrare och mer spinnbart än andra vegetabiliska fibrer så räcker nog inte det. Linet går heller inte att odla överallt utan vill ha fuktigt och svalt klimat. Detta kan ses som en fördel för småskalig odling i Sverige, men det hade varit bättre för dess framtid om växten kunde leva i varmare länder där man har billigare arbetskraft. Lintillverkningen skulle behöva bli mekaniserad för att kunna bli en större textil vara än den är idag och nå större grupper männsikor.


Ger tillverkningssättet man använder sig av vid ylletillverkning det optimala?

Något som är positivt med kläder av ylle är att får trivs i de flesta klimat och att de trivs i flock, vilket gör det lättare att föda upp dem. Några andra djur som man kan få ull från är get, kamel och alpacka. Detta gör att yllekläder kan tillverkas nästan över hela världen. Ylleprodukter skrynklas inte så lätt och är elastiska. Ylle är avvisande mot smuts och väta.
Ändå svarar jag nja på min fråga ovan. Produkten man får då man bearbetar djurs päls är väldigt slitstark och varm och måste ha varit mycket bra i ett fattigare Sverige med dåligt uppvärmda hus och kläder som inte byttes många gånger under en livstid. Idag tror jag att yllets storhetstid är förbi, materialet kan inte, som de flesta andra tyger exporteras i speciellt stor utsträckning eftersom det i princip bara är kallare länder som har någon efterfrågan på materialet. Jag tror inte heller att modet har så stort utrymme för yllekläder, där ska det vara lätta, luftiga kläder. Ungdomar av idag är mycket mer beroende av modet och det estetiska i bärandet av kläder än de föregående generationerna, anser jag. Självklart kommer vi i Sverige ha kvar ylle, främst i kombination med andra tyger, tex i vantar och tjocka tröjor. Men många andra billigare material kommer nog delvis slå ut bomullen från marknaden.

Silke är en stark fiber som gör att den som textil håller i färg hur mycket den än tvättas. Det är ett väldigt värmeavvisande material och absorberar fukt. Det här är ett plagg som känns svalt på sommaren och värmande på vintern. Tidigare har man gjort silke tyngre vid tillverkningen genom att tillsätta metaller och på så sätt tjäna mer pengar. Detta var dock en mycket dålig idé eftersom slitstyrkan, elasticiteten och förmågan att stå emot ljus blev sämre. Tygets glans och glatthet gör ett riktigt elegant modeplagg. Men silke är dyrt, 300 kr/kg får man betala och det är hela 20 gånger mer än vad bomull kostar. Bomullen, linet och yllet tillverkas utan att några djur dör, men att linda upp kokongerna som ska till att bli fjärilar tycker jag ger ett minus i tillverkningen. Å andra sidan, om inte dessa fjärilar fötts upp av människorna så hade de nog dött ut ändå som alla deras närmaste släktingar har gjort.

Man kan kanske tycka att bomullen är den bästa textilen. Den är mycket billig att odla och lätt att spinna. Bomullen har många bra egenskaper som har gjort den mycket populär. Den tål tvätt i vanlig tvättmaskin, är slittålig och ger svalka när det är varmt. Positivt är också att bomull kan användas till andra textilier och inte bara kläder, gardiner, lakan, dukar, allt kan vara i bomull. Man kan både tillverka vackra klänningar och arbetskläder av detta tyg. Men, som med alla andra textilier, så finns det negativa saker. Tyget skrynklar sig lätt och har dålig formbarhet. Smuts fastnar lätt på bomull. Bomullsfibrer blandas ofta med andra textilfibrer för att få bort dessa sämre egenskaperna. Eftersom plockningen av de små ”bomullstussarna” på fälten varit manuell har detta varit ett skäl för många rika människor som äger bomullsplantage att vilja ha kvar slavarna som arbetskraft på bomullsfälten. Detta är också en negativ aspekt när det gäller tillverkningstekniken för bomull. Ur miljösynpunkt är inte bomullen så bra. Bomullen blir starkt besprutad och dosen måste hela tiden ökas då skadedjuren blir resistenta mot bekämpningsmedlet. Den här besprutningen drabbar jorden som tillsist inte kan odlas. Människor bredvid bomullsplantagen får skador av gifterna. Även bomullsfröna som används i livsmedel är ju besprutade och detta drabbar även oss i Sverige.
Man använder även ofta konstgödsel på bomullsodlingar. Konstgödslingen är inte bra för övergödning i vattendrag och bakteriebalansen i jorden, något som i sin tur påverkar kretsloppet. Bomull kan heller inte växa överallt, utan plantorna behöver rikligt med regn när de växer, men senare stark värme och torka för att blommorna ska mogna innan de slår ut. Vi i Sverige kan uppfylla regndelen, men knappast stå för värmen och torkan.


Sammanfattande reflektioner

Vilken av teknikerna gav det ”bästa” tyget? Om man tittar på vad folks handlingar säger så skriker de bomull eftersom det i nuläget är den mest sålda textilen. Fast vilken teknik som ger det bästa tyget beror nog på hur man definierar bäst. Är den bästa produkten den billigaste? I så fall är bomullen bäst. Borde man istället titta på det tyg som blivit miljövänligast framställt, den teknik som även sparar miljön? I så fall skulle jag vilja säga att linneframställningen är bäst. En framställning utan maskiner och utan bekämpningsmedel.

Eller är det den teknik som går att använda över hela världen? Jag tänker på yllet där fåruppfödning går att ha på de flesta ställen. Om man ska gå efter det vackraste tyget anser jag att det är silket med sin glattiga yta. Det varmaste är ylle, men det som är mest allmännyttigt är bomull eftersom det går att använda till möjligt te x inom hemmet. Vilken av dessa tekniker som är den bästa går nog helt enkelt inte att svara på. Det är bara att försöka välja sina kläder i de olika materialen och utgå ifrån hur och när plaggen ska bli burna.


Källor

Webbplatser
http://www.miljoklon.se/bomull.htm
http://www.utb.halmstad.se/osterled/dlag/itis_9d/aus/bomull.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Bomull
http://user.tninet.se/~nia651g/Lin.htm
http://www.hudoteket.se/html/silke.html
http://www.nyteknik.se/art/35096
http://www.urda.se/tyg/ylle/swe_ylle.html
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_7310916.asp

Nationalencyklopedin (banden som finns på skolan)

Bok 18 sid 205-206 ämne; textilier
Bok 3 sid 157-158 ämne; bomull/bomullsindustri
Bok 16 sid 441 ämne; silke/silkesfjäril
Bok 12 sid 30 ämne; lin
Bok 20 sid 235 ämne; ylle/ylleindustri

Naturkunskap B Sid 88-91 Rubrik; Fibrer från naturen

Källkritik

Jag började med att kolla upp vad som stod om de olika fibrerna i Nationalencyklopedin och i Naturkunskapsboken. I Naturkunskapsboken stod det inte så mycket, men jag fick i alla fall ett hum om vad det handlade o...