Kolera under den industriella revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Under den industriella revolutionen så var magtarmssjukdomen kolera en väldigt farlig sjukdom. Kolera orsakas av en bakterie som heter Vibrio Cholera och om det kommer tillräckligt mycket av den bakterien ner i tarmarna via mat så förökar den sig och bildar gifter och det är dessa gifter som gör sjukdomen så farlig. När man har blivit smittat av kolera så tar det ofta mindre än två dygn till att man insjuknar. Symptomen är kraftiga diarréer, magont och ibland lätt feber. Så småningom blir diarréerna kraftiga till de liknar risvatten och det är det som är farligt då får man nämligen en väldigt stor vätskebrist. Man kan förlora upp till en liter vätska i timmen och om vätskeförlusten går upp till 5-10 liter kan man dö. Kolera hänger samman med hygien och smittar oftast genom dricksvatten och det är därför kolera oftast drabbar de fattiga. Bakterien kommer ut genom avföring och om den någon gång snuddar vid dricksvatten förs den vidare. När man förlorar så mycket vätska så kan man få rubbningar i saltbalansen och det kan leda till kramper och hjärtstillestånd, speciellt hos barn.

1830 så hade kolera spritts i Moskva, svenskarna var oroliga för den okända sjukdomen men Moskva vidtog alla åtgärder för att stoppa sjukdomen. Moskva blev helt isolerat från resten av omvärlden och man satte upp vakter vid alla gränser osv. Farsoten spred sig till Polen vid ett slag mellan Polen och Ryssland men snart kom det glädjande nyheter igen. Ryssland blev helt smittfria från koleran men lyckan varade inte länge, den lilla staden Polangen fick smittan och detta var den första europeiska staden som blev smittad. För att skydda Sverige skickade kungen två lärda läkare till Ryssland för att undersöka den okända sjukdomen och dessutom så tillsatte Stockholm en karantänkommission som hade i uppgift att skydda Svea rike från den fruktansvärda smittan. Sverige började med att stoppa fri import av varor till Sverige, alla fartyg skulle undersökas grundligt först och om det fanns minsta antydan till smitta fick de inte komma in i landet. Stockholm satte upp fler och fler säkerhetsåtgärder och sågs till sist som helt skyddat från koleran men det var på bekostnad av välfärden. Många varor förbjöds och de få som fick komma in i landet fick genomgå kontroller och test.

Plötsligt kom svenskarna på att dom hade ju inget skydd om farsoten trots allt skulle spridas i landet, hur skulle de stoppa den då? Så svenskarna tillsatte för varje län en sundhetsnämnd. Sundhetsnämnderna hade i uppgift att se till så att alla friska inte skulle bli sjuka och alla sjuka inte skulle smitta de friska. Europa var nu hårt drabbad av smittan men Sverige var hittills helt smittfritt.

Det första kolerafallet i Sverige rapporterades på sensommaren 1834, det var en timmerman, som hade kommit in i landet med ett bomullsfartyg, som hastigt insjuknade och dog. Snart dog även de som hade varit i kontakt med honom och snart var smittan spridd. Trots att Sverige efter ett tag erkände koleran som en officiell sjukdom så spreds den allt snabbare, speciellt genom den nybyggda Göta kanal och många städer blev väldigt hårt drabbade. Länen började kräva militärförstärkning för att skydda gränserna.

Man försökte sätta Stockholm i säkerhet, eftersom smittan inte kommit dit än, man satte ut vakter vid alla gränser och skärpte alla kontroller. Men 25 augusti, 1834 så rapporterades det att koleran hade kommit till Stockholm. När smittan väl hade kommit in i Stockholm beslutade man att ge Stockholm lite mer kontakt med övriga Sverige. Döden var nu ett faktum, man började gräva massgravar och på grund av den tryckande värmen så skulle liken begravas direkt så att de inte ruttnade. Men fanns det ingenting som kunde hjälpa människorna? Jo, det fanns faktiskt sjukhus. I hela Stockholm fanns det 12 sjukhus med ungefär 400 arbetande människor på och dessa gjorde allt de kunde för att hjälpa de sjuka. Under koleratiden så hade Stockholm en fruktansvärd hygien och det var därför som sjukdomen spreds så snabbt. Men folket började sprida ut elaka rykten om att det var makthavarna som ville slippa de fattiga och hade förgiftat vatten och de flesta trodde att de inte alls försökte hjälpa de sjuka på sjukhusen. Dödssiffrorna var verkligen höga, i Stockholm beräknades ungefär 3500 ha dött, i Göteborg 2000 och i hela Sverige runt 12000 och då var ändå inte ...