Förmånsrättslagen (FRL) berör en viktig del i det svenska kreditväsendet
eftersom den utgör ett fundament för ett mycket frekvent använt institut ?
konkursinstitutet. Den lagändring som ligger till grund för den här
uppsatsen, innebar stora förändringar för förmånsrätten och då i synnerhet
avseende företagsinteckningen (före detta företagshypoteket) som fick en
försämrad ställning som säkerhet.
Med den här uppsatsen har jag haft för avsikt att redogöra de mest centrala
lagändringarna som följts av reformen (SFS 2003:535) av FRL. Mer
uppmärksamhet har lagts på omvandlingen från företagshypoteket till
företagsinteckningen, då det är denna ändring som utgör den största
förändringen av FRL.
Det grundläggande syftet har varit att arbetet, steg för steg, skall komma
närmare en slutlig resultatbedömning av den nya lagstiftningen. För att
möjliggöra detta används relevanta källor från rättsvetenskaplig doktrin,
dagspress och intervjuer. Detta för att nå en så verifierad bild som
möjligt av det redovisade resultatet av lagstiftningen.
Reformens huvudsakliga syfte är att öka möjligheterna till fler lyckade
företagsrekonstruktioner. Företagsinteckningens försämrade ställning är ett
led i att nå detta resultat. Tanken är att bankerna i och med deras
förlorade säkerhet skall tvingas till större inblick och kontroll av deras
låntagares ekonomiska utsikter, så att de på ett tidigare stadium kan se
tecken på insolvens hos gäldenären. Lagstiftarens önskan är att effekten
ska bli den att banken skall förlorar mindre (eller förlorar inget alls)
och att möjligheterna för fler lyckade rekonstruktioner ökar.
Effekterna av den nya reformen verkar dock inte peka åt samma håll som de
önskade. Den största anledningen för detta antas vara att kreditgivningen
till större grad börjat inriktas mot objektsfinansieringar. Effekten blir
den att lagstiftningen tappar sitt påtryckningsmedel eftersom banke...
