Skrotbilar i naturen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Referat

Artikeln handlar om att det i Sverige finns ett stort antal skrotbilar i naturen. Stiftelsen Håll Sverige Rent arbetar för att göra det svenska folket mer miljömedvetet och har dragit igång en kampanj för att få bort de 350 000 bilar som finns spridda i Sverige. Bilar i naturen klassas som farligt avfall eftersom de innehåller ämnen som bly, olja och kvicksilver som förstör naturen.

Hedemora deltar i kampanjen och har även varit med en gång tidigare då 90 000 bilar i Sverige samlades in. Det kostar endast mellan 130 och 150 kronor per bil för kommunerna att samla in om skrota bilarna.
I artikeln står det även att det har kommit en nya lag som flyttar ansvaret för skrotbilarna som lämnas i naturen från polisen till kommunerna. Vägverket har dock fortfarande ansvar för bilar som lämnas vid vägkanten.


Kommentarer

Håll Sverige Rents kampanj om att samla in skrotbilar är ett mycket bra initiativ, anser jag. Problemet med skrotbilar ute i naturen är mycket utbrett men ändå är det inte många som reflekterar över det. Det billiga priset för kommunen per bil gör att kampanjen blir något som de flesta kommunerna kan gå med i.

Med tanke på att Dalarna är ett litet landskap tycker jag att kampanjen har genomförts effektivt här. På Håll Sverige Rents hemsida, www.hsr.se, kan man läsa mycket om den föregående kampanjen som pågick mellan 2001 och 2003. Där står att Dalarna samlat in 3738 skrotbilar, och att Hedemora, med ett mer precist tal än vad som framgår i artikeln, har samlat in 369 bilar. Jag anser att Hedemora är ett föredöme i den här skrotbilskampanjen, Hedemora är den fjärde bästa staden i Dalarna när det gäller insamlingen. De enda städerna som slår det är Borlänge, Falun och Mora, vilka som bekant är större än Hedemora.

I artikeln nämns det att kvicksilver, bly och olja kommer ut i naturen vid nedbrytningen av bilen och att dessa inte kan brytas ner utan stannar i vattendrag eller lagras i växter och andra organismer. På stiftelsens hemsida får man reda på vilka alla de miljöfarliga ämnena är.
Innan jag läste den här artikeln tyckte jag inte att det var så hemskt att dumpa sin bil i naturen. När man ser alla de ämnen som finns i en enda bil inser man dock vad oansvarigt det är.

En bil innehåller tex. mycket tungmetaller, förutom bly och kvicksilver som artikeln tar upp pratas det även om sexvärt krom, kadium och nickel på hrs:s hemsida. Många av dessa metaller är så farliga för naturen att de har blivit förbjudna i nya bilar, detta innebär att skrotbilar i framtiden inte kommer att vara fullt lika farliga som de är idag. Men de gamla bilarna, de som blir skrotbilar idag, är fortfarande fulla av dessa farliga tungmetaller. Bly kan skada hjärnceller och kadium kan ge skador på njurarna. Ett av de farligaste ämnena som man kan hitta i skrotbilar är PCB. Det totalförbjöds i Sverige 1978 men gamla kondensatorer kan fortfarande innehålla ämnet. Även om inte skrotbilarna hade innehållit så här mycket farliga ämnen som de gör så hade det ändå varit idé att dra igång en kampanj för att få bort dem. Landskapet blir mycket mindre attraktivt med skrotbilar i naturen. Jag kan tänka mig att allt för många skulle kunna skrämma bort turisterna. Många av dem kommer ju för att se våra stora orörda skogar.
Fast det idag har pågått en kampanj i flera år och att man lyckats få bort över 90 000 bilar från naturen, är det en lång väg kvar. Håll Sverige Rent har uppskattat att det idag finns kvar 350 000 bilar runt om i landet. Därför tycker jag att det är mycket bra att de har dragit igång en ny kampanj för att få in fler bilar till skrotning.

Men det hjälper inte bara att kommunerna hjälps åt att samla in skrotbilar, inte om det ständigt tillkommer nya. Därför är stiftelsens arbete med att ändra inställningen i samhället minst lika viktig. Ett sätt att förmå folk att lämna in bilen på skrotning istället för att dumpa den i naturen skulle kunna vara att istället för att man får betala för att skrota sin bil så skulle man få betalt för att man gjorde det. Även om det inte var någon stor summa så skulle folk ta det som ett konkret bevis för att det man gör uppskattas. Att miljön räddas är så subjektivt och svårt för människor att ta till sig och verkligen förstå, människor behöver något konkret för att bli motiverade. Jag tror att det här sättet skulle kunna minska antalet skrotbilar som lämnas i naturen avsevärt och jag tycker att det borde införas över hela landet.

Reklam har tagits till för att öka folks medvetenhet om miljöhot. Se bara den framgångsrika reklamen där man vill att folk ska samla in PET-flaskor. Där talar man om att ”bli en hjälte och växa som människa”, något som de flesta människor säkert vill. Om man kan förmå folk att koppla samman dessa ord med arbetet i miljön så har man kommit långt. Varför inte göra något liknande när det gäller skrotbilar? Det bästa sättet att nå ut till folk är genom olika medier som TV, radio, Internet och tidningar. För att få folk att ändra det här beteendet måste man ändra attityden i samhället. Att få folk att känslomässigt engagera sig i frågan om miljöförstöring, och i det här fallet skrotbilar, är svårt. Genom att tex. genom reklam föra fram att vår miljö är allas ansvar och att även den enskilda individen drabbas kan man komma en bit på väg.

På Håll Sverige Rents hemsida kan man även läsa om en Sifoundersökning som gjorts i Sverige om just skrotbilar. Där kan man läsa att många äldre ser det här som ett stort problem medan de yngre inte gör det. Detta måste det bli ändring på. Det är genom att informera yngre människor om problemen som en långsiktig lösning byggs upp. Det är de som ska skaffa bil de kommande åren och när de ska göra sig av med sin gamla bil så ska det vara en självklarhet att lämna in den på skrotning och inte överge den i naturen.


Men vad beror det på att människor inte lämnar in bilen till skrotning och istället dumpar den i naturen?

Jag kan se två anledningar. Den första anledningen är pengar. Antingen kanske man inte har tillräckligt med pengar för att skrota bilen, eller så är man för snål för att göra det. Jag tror mer att det är snålhet i de flesta fallen. Egentligen får man ju inte ut någonting av att skrota sin bil, bara en renare natur och det är inget som man märker av direkt ändå. Den andra anledningen som jag kan se är att man inte orkar. Det är mycket lättare att ställa bilen i en skogsdunge än att få en tid att skrota den, sköta pappersjobbet och åka bort till någon skrotstation. I den stressade värld vi lever i har många inte tid att tänka på naturen. Familjen tjatar att man borde göra sig av med den fula bilen som står på tomten. Tillsist tar man den med sig, kör till närmaste skog, lämnar den och snabbar sig hem för att göra klart inför mötet på måndag…

I artikeln står det även om en ny lag som har genomförts den första januari i år. Den går ut på att ansvaret för skrotbilarna i naturen har flyttats från polisen till kommunen. Det finns både positiva och negativa aspekter på detta. Efter vad jag har hört så verkar polisen, i alla fall i Dalarna, ha fullt upp med brottsbekämpning. Det är väldigt tveksamt om de hinner med att åka och titta efter skrotbilar när de inte ens har tid att utreda inbrott ordentligt. Neddragningarna inom polisväsendet har gjort att en sån här förändring nog var nödvändig. Problemen blir att det kan bli strul vid övergången från polisansvar till kommunansvar. I början kommer säker...