Rapport om Nationalsocialismen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning

I denna rapport kan du läsa om hur samhället såg ut i mellankrigstidens Tyskland. Nazisterna började växa fram efter första världskrigets slut. Detta skede på grund av missnöjet i samhället efter förlusten av kriget och det grova krigsskadeståndet man fick betala till de vinnande länderna. I kapitel ett kan du läsa om hur ekonomin i Tyskland var efter kriget. Varför folket i Tyskland inte litade på demokratin och varför den extrema högern fick ett så starkt fäste just i Tyskland. I kapitel två så kommer du få veta hur Hitler kom att bli ledare över det så omtalade ”Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet”. Du kommer också att få en intressant berättelse om hur Partiet, genom våld, propaganda och skickliga tal, kunde lura en hel nation. Du kommer helt enkelt få en snabb och enkel förklaring på vad som ledde fram till att Hitler kunde bli ny rikskansler 1933.


Rapport

Frågeställning

Jag undrade varför Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet (NSDAP) kom till makten 1933?


Avgränsning

Jag har valt att bara kortfattat ge en bild av de förhållanden som var i mellankrigstidens Tyskland innan NSDAP vann valet 1933 och har valt att beskrivit kortfattat viktiga händelser i Tyskland innan nazisterna kom till makten. Jag har valt att inte blanda in allt för mycket personnamn i texten, då jag tycker att det är ganska oviktigt i frågeställningen.


Metod

Jag har använt mig av fakta böcker som handlar om andra världskriget och även sökt ute på Internet. Jag har med enkla och lättförstålig fakta försökt att beskriva vad som hände i Tyskland under mellankrigstiden för att du som läsare ska kunna sätta dig in i hur samhället såg ut. Och med egna tankar kunna ställa dig frågan varför Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet kunde bli så enormt populära. Efter har jag lagt fram mina egna tankar.


Kapitel 1

Hur var förhållandena i mellankrigstidens Tyskland?

I Tyskland den 6 februari 1919 så föds den Tyska demokratin genom en ny författning som kom att kallas ”Weimarrepubliken”, efter staden där författningen skrevs. Många nationer skrev under den så kallade Versaillesfreden 1919 (En lösning som ansågs skulle omöjliggöra framtida krig), men som uppfattades av Tyskarna som ett försök att utplåna deras nationalistiska existens. Här beslöts att Tyskland skulle betala ett krigsskadestånd. Det slutgiltiga beslutet om skadståndet kom i april 1921. Detta var ett orealistiskt skadestånd på 132 miljoner guldmark per år, vilket idag är värt ungefär 40 gånger mer i kronor, och man hade inte en chans att betala det och det satte sig hårt på Tysklands ekonomi i decennier framöver. Redan i maj detta år så var marken värd mindre än papperet som det var tryckt på. De nationer som var med om att skriva detta avtal kom också överens om att Tysklands armé måste minskas kraftigt och att de fick lov att avträda stora landområden som man hade vunnit under kriget. Tyskland fick inte heller ingå i ”Nationernas Förbund”. De skulle ensamt komma att skyllas för första världskriget. Man drev en politik i resterande Europa som innebar att Tyskland skulle förödmjukas, så man inte kunde bygga sig starkt i framtiden. Det var främst den franske presidenten som drev på denna politik, så Tyskarna aldrig skulle kunna invadera Frankrike igen. Här skapades en situation som gjorde att många tyska arbetare sökte sig till kommunisterna och de fattiga kom att lite på högermakterna. Man skylde inflationen på Weimarrepubliken, judarna och Versaillesavtalet. Det ledde till att man efterlyste en stark auktoritativ ledare.

Den stora högersammansvärjningen som började ta fart tyckte inte att freden som hade skrivits var någonting som kunde godkännas. Nu startade man en kampanj att störta Weimarrepubliken och återsätta kejsaren. Så den 13 mars 1920 klockan sju på morgonen så marscherade 2.500 man in genom Brandenburger Tor in till centrala Berlin. Fanbärarna förde det kejserliga tysklands Svart-vit-röda baner och soldaterna bar hjälmar med det så berömda hakkorsemblemet. Detta var ett försök av högerextremerna att störta staten, men deras ledare var inte redo att regera, så detta försök kom att rinna ut i sanden.

Kulmen på problemen nåddes när Frankrike inledde den så kallade Ruhrockupationen 1923. Frankrike bestämde sig för att inleda en ockupation i Ruhrområdet för att få ut så mycket som möjligt av krigsskadeståndet, men tyskarna svarade med att ställa in alla skadestånd till frankrike och gjorde passivt motstånd mot ockupanterna. Folket i Ruhr saboterade transportmedlen och man vägrade lyda sina nya chefer. Detta gjorde att all handel och produktion upphörde i hela Ruhrområdet. Nu vände sig den tyska regeringen till frivilliga millitanta reserven, man fick ihop runt 50.000 man. Detta stred mot Versaillesföredraget och var definitivt olagligt. Beslutet att stödja de tyska arbetarna i Ruhr gjorde tysklands ekonomi ännu sämre.

Den 8 november 1923 så hade republiken ett möte med runt 3000 personer. Det var då som Hitler och hans anhängare stormade byggnaden. Hitler hoppade upp på ett bord och sköt två skott i luften och utropade att den nationella revolutionen hade börjat. Men man fick snart höra detta på andra håll i landet och man beordrade att detta uppror skulle krossas. Nästa dag skulle Hitler och hans anhängare marschera genom München för att möta upp med andra revolutionärer. Så regeringen, som redan hade redan hört om det inträffade, lyckades sätta upp en vägspärr framför dem. Det började skjutas och 21 personer blev dödade och flera hundra blev skadade. Hitler kastade sig till marken så fort det hade börjats att skjuta. Sen tog han sig till en nära belägen bil och flydde. Han gömde sig i några dagar innan polisen fick fatt i honom och man kunde arrestera honom.

Mellan åren 1924-28 så ökade arbetstillfällena kraftigt och köpkraften steg. Det blev en stor högkonjunktur i landet. Allt funkade bättre och folk började tro på demokratin i landet igen. Man tyckte att högerextremisterna så som Hitler med fler var oattraktiva.

Men så kom börskraschen i USA och den stora depressionen var ett faktum. Aktiekurserna föll gång på gång och folk som köpte aktier kunde nästa dag vara utfattiga. Arbetslösheten blev enorm och den drabbade Tyskland med all dess kraft. Före kraschen var ungefär 1.25 miljoner människor arbetslösa i Tyskland, men redan i slutet på 1930 så var ungefär 4 miljoner människor arbetslösa. Antalet arbetslösa sexdubblades på de nästkommande två åren 1930-32. Även de som arbetade drabbades då de flesta bara hade deltidsjobb. I och med att kravet på arbetskraft minskade så sjönk också lönerna. Folket tappade nu tron på regeringen och hoppet stod till den nya politiken så som kommunism och nazism.


Kapitel 2

Vad var Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet (NSDAP) och vilka metoder använde de sig av för att få makten?

1919 så bildade Anton Drexler, Gottfried Feder och Dietrich Eckart ”Det tyska arbetar partiet”. Armén var rädd att det var någon sorts revolutionstänkande kommunistisk rörelse. Så de sände utbildnings officeren Adolf Hitler som en spion på deras organisation. Men medan han var med på deras möten som spion så började han fatta tycke för deras ståndpunkter om nationalismen och anti-semitismen, men han tyckte att de var oorganiserade. Så en dag när någon sa någonting som han inte tyckte var rätt så stod han upp för sina åsikter och började ett passionerat tal på ämnet. Drexler var imponerad av Adolfs förmåga som talare och bjöd in honom som medlem i partiet. Han var ovillig i början, men hans befälhavare drev på honom och han accepterade efter ett tag. Hitler var bara den femtiofjärde personen att gå med i partiet. Han blev ganska snabbt vald till att ta hand om partiets propaganda.

1920 gav Hitler ett förslag att de skulle ändra namn till ”Nationalsocialistiska Tyska Arbetarepartiet”. Även fast han alltid hade varit emot socialistiska idéer, speciellt de som innehöll ras- och sexuell jämlikhet. Men socialismen var en populär politisk filosofi efter första världskriget. Så därför tyckte han att det var bra att använda ordet socialist med ordet national framför. Han tyckte bara att det skulle vara jämlikhet för det tyska folket. Judar och andra främlingar skulle förlora deras medborgarskap. Och immigration av icke tyskar skulle helt upphöra.

1920 så kom man ut med sitt första, och egentligen ända, partiprogram (bilaga), vilken innehöll 25 punkter, dessa punkter ändrades aldrig. I programmet så vägrar de att erkänna vilkorren i Versaillesfreden. Man kallade till återförening av det tyska folket. Jämlikheten skulle bara gälla det tyska folket. Och för att locka arbetarklassen och socialisterna att rösta på dem, så innehöll programmet flera åtgärder som skulle omfördela inkomsterna och krigs vinsterna, vinstfördelningen i stora industrier, nationalisering av alla offentligt ägda företag, höja pensionen och ge mer fri utbildning.

Hitler visste att ökandet av antalet medlemmar i partiet var till stor del på grund av hans skicklighet som talare. Så hösten 1921 så utmanade han Anton Drexler som ledare för partiet. Och Drexler accepterade, efter ett kort försök till motstånd, ganska snart det oundvikliga och Hitler blev ledare för organisationen.

Hitlers förmåga att egga upp sina supportrar slutade ofta i oroligheter. Och 1921 så sattes han i fängelse i tre månader, efter att ha misshandlat en politisk motståndare. När han kom ut ur fängelse bildade han sin egen armé kallad stormsektionen. ”Stormtrupperna (SA)” instruerades att splittra andra partiers möten och skydda honom mot vedergällnings attacker. Hermann Göring blev ledare för SA. SA brukade, i sina arméuniformer med och med svastika armband, ackompanjerade av musiker och fanbärare marschera upp och ned på Münchens gator.
I slutet på mars 1921 så höll Hitler ett av sina tal. I det influerades SA att utföra våld mot judarna och politiska motståndare. Men den sittande högermakten i München gjorde ingenting för att stoppa deras aktioner då de var riktade mot komminister och socialister. Men den nationella regeringen var lite oroliga och skrev in en ny lag som skulle skydda republiken mot revolution. Hitlers svar på denna lag var att samla cirka 40 000 man till ett möte och hålla ett tal om att det var dags att störta regeringen och föreslog att man skulle avrätta ledarna i regeringen.

Den 8 november 1923 så tog Hitler och gjorde sitt första försök att överta makten. Försöket kom att kallas ”ölhallskuppen”. När regeringen i München hade ett möte så stormade han in och förklarade att den nationella revolutionen hade startat. Han tog med sig kommendören av den lokala armén och polis chefen in i ett närliggande rum och lämnade Göring och Stormtrupperna att vakta de tre tusen tjänstemännen som var med på mötet. Hitler talade om för de två männen att han skulle bli den nya kanslern av tyskland och erbjöd dem platser i hans nya regering. Medvetna om att detta var betraktat som lansförräderi var de instinktivt mottvilliga att gå med på detta. Hitler blev ursinnig och hotade att skuta dem och sedan själv begå självmord, han sade ”Jag har tre kulor i min pistol, två för er och en för mig själv”, och så kunde de inte annat än att gå med på hans förslag.

Nästa dag försökte han då marschera genom Münchens gator och möta upp med andra revolutionärer. Men som jag skrev förut så fick armén veta detta och stoppade revolutionen innan de han bli för många.

Nu sattes Hitler i fängelse i upp till fem år, med chans till att komma ut på villkorlig frigivning efter nio månader, vilket var det kortaste straffet han kunde få. När han satt inne skrev han sin berömda bok ”Mein kampf”, som var en mix av biografi, politiska idéer och förklaringar av tekniker att använda propaganda. Men hans biografiska detaljer i boken är inte riktigt sanningsenliga. Meningen med boken var att lägga fram en positiv image av sig själv. Till exempel så skrev han att under hans tid i Wien så jobbade han hårt som en kroppsarbetare, medan han i själva verket levde ett gott liv och inte gjorde någonting som liknade kroppsarbete. I denna bok skrev han om den ariska rasen som var överlägsen alla de andra och hur den var hotad av giftermål mellan olika raser. Han skrev att nästan varje yttring av mänsklig kultur, konst, vetenskap och tekniska egenskaper var produkter av den ariska rasen. Om vi inte fick stopp på dessa mixade giftermål så skulle jorden hotas av en barbarisk tidsålder. Men även fast andra raser skulle sätta sig emot denna process så hade den ariska rasen en skyldighet att kontrollera världen. Speciellt så var den hotad av den judiska rasen då de var lata och inte bidrog med mycket till den mänskliga civilisationen. Judarna var skyldiga till allt som han inte tyckte var bra i samhället modern konst, porr och prostitution. De var även de skyldiga för att Tyskland förlorade första världskriget. Han menade att de var sakta på väg att ta över samhället., även fast de bara bestod av cirka 1% av Tysklands befolkning. De gjorde detta genom att kontrollera det största partiet i dåtiden tyskland, de största fabrikerna och några av de största tidningarna. Bara att de hade lyckats få högt uppsatta positioner i det demokratiska samhället var ett argument emot demokratin, enligt Hitler. Hitler menade, precis som Henry Ford, att 75% av alla komminister var judar och de var inblandade i den enade konspirationen att ta över världen. I boken lovade han att om han blev ledare för Tyskland så skulle han ockupera ryssland och garantera levnads utrymme för det tyska folket. Och det skulle krossa det judisk/marxistiska försöket att ta över världen.

Hitler blev utsläppt från fängelse 1924 bara ett år efter hans fängslande. Han kom ut i ett förändrat Tyskland. Ekonomin hade förbättrats och folket trodde inte längre på den extrema höger politiken. Så han bestämde sig för att tona ner sin image som en högerextremist. Han var nu redo att kämpa demokratiskt mot de andra partierna och det behövdes inte längre en revolution, enligt honom. I valet 1924 så blev det inte riktigt som Adolf hade tänkt sig. Partiet fick bara 14 platser i riksdagen, som kan jämföras med det största partiet ”Tyska Socialdemokratiska Partiet (TSP)” som fick131 platser och ” Tyska Kommunist Partiet (TKP)” som fick 45 platser.

1925 så träffade Adolf Hitler och Joseph Göbels för första gången och båda två blev imponerade av varandra. Hitler var imponerad av Göbels förmåga att tala och skriva. Så de började att arbeta tillsammans med att göra propaganda för paritet så att de kunde vinna folkets förtroende.
Propaganda kostar pengar och det var något som NSDAP inte hade gott om. Så de försökte att be rika industrier om hjälp, men de tyckte att Hitlers ekonomiska politik var alldeles för vänsterbaserad. Hitler skrev broschyrer som var ämnade att skickas till alla de största industrierna i Tyskland, men det var inte så många som blev tryckta. För i dessa fanns det information som skulle kunna uppröra partiets arbetarklassmedlemmar. Då det i detta stod att anti-capitalist punkterna i 25 punkts programmet inte skulle komma att sättas i verket om han kom till makten. Hitler argumenterade nu mot det som stod i punkterna, och att kapitalisterna hade genom deras kapacitet kommit dit de var och med det så hade de rätten att vara ledare för industrierna. Han sa att med nationalsocialism så menade han att alla människor skulle göra det bästa för samhället och att det inte var ett hot mot de rika. Detta gjorde att några framgångsrika industrier trodde på detta och gav donationer till NSDAP, men de mesta stödde fortfarande det andra höger partiet ”Tyska Nationella Folk partiet”.

Nu kom en annan medlem av NSDAP in i bilden, Heinrich Himmler. Han var mycket imponerad av Hitlers fanatiska nationalism och hans djupa hat till judarna. Himmler trodde att Hitler var Messias och ödet hade bestämt att Adolf skulle leda Tyskland mot storhetstid. Hitler var alltid svag för smicker och gjorde Himmler till ledare för sina personliga livvakter, som kallades ”Schutz Staffeine (SS)”.

I valet maj 1928 så fick partiet mindre än 3% av rösterna, vilket enbart gav dem 14 platser i regeringen igen. Socialisterna var fortfarande störst och kommunisterna fortsatte att växa i popularitet. Populariteten för högerextremisterna sjönk med samma takt som arbetslösheten sjönk och ekonomin förbättrades, men samtidigt hade antalet medlemmar i NSDAP ökat kraftigt från cirka 27 000 stycken år 1925 till cirka 108 000 stycken år 1928.

Partiets lycka vände när börskraschen 1929 på Wall Street i USA var ett faktum. USA blev desperata efter mer kapital och började dra tillbaka alla lån från de europeiska länderna. Tyskland som var mycket beroende av investeringar från USA blev mycket hårt drabbade och arbetslösheten ökade igen. Stödet för NSDAP ökade igen. Hitler som hade blivet ansedd som en dåre 1928 när han hade förutspått en ekonomisk katastrof var nu sedd på ett helt annat vis. Nu så började folk tro på honom, om han kunde förutse en depression så kanske han också visste hur man skulle lösa den. I riksdagsvalet som ägde rum i september 1930 så ökade deras representanter i riksdagen från 14 till 107. Adolf Hitler hade nu blivit ledaren av det näst största partiet i Tyskland.

Tysklands socialdemokrater, som var den sittande makten i riksdagen, hade svårt att få igenom sin politik för att de inte hade majoritet, och kanslern fick lov att förlita sig på andra partier för att kunna leda landet. Kanslern blev lite senare utbytt mot en ny kansler från ”Katolska Center Partiet (KCP)”. Men denna kansler hade även svårare att regera när deras parti bara hade 87 platser i riksdagen.

Hitler använde denna situation till sin fördel och hävdade att det demokratiska systemet inte fungerade. Partiet hävdade att det var bara Adolf som kunde ge landet den starka regeringen de behövde. Hitler och NSDAP reste landet runt och höll tal överallt för att dela med sig av sina synpunkter på den sittande regeringen. Vad som sades berodde mycket på var de befann sig. Om de var ute på landsbygden så lovade de skattesänkningar för bönder och i arbetarklass områdena så pratade de om att vinsten som affärskedjorna med hög vinst gjorde skulle omfördelas. När Adolf höll tal framför industri ägarna så tryckte han på idéerna om att krossa kommunismen och minska styrkan hos industrifacket. Hitlers primära meddelande var att Tysklands lågkonjunktur berodde på Versaillesfreden. Annat än att han skulle vägra betala krigsskadeståndet, så vägrade han svara på några frågor om hur han skulle förbättra landets ekonomi.

Med en delad regering så blev makten hos tysklands presidenten (Paul von Hindenburg) mycket viktigare. 1931 så bestämde sig Hitler för att utmana Hindenburg som president, men majoriteten av Tysklands befolkning var fortfarande rädda för Hitler och Paul vann en övertygande seger i valet, även fast han nu var 84 år och hade börjat att visa tecken på senilitet.

I augusti 1931 så bestämde sig NSDAP för att skaffa sig sin egen underrättelsetjänst och säkerhetsavdelning. Himmler skapade då en säkerhetsavdelning kallad ”Sicherheitsdienst (SD)”. Den kom att hållas skild från SS där soldaterna bar uniform, vilket de inte gjorde i SD.
De äldre politikerna var fortfarande rädda att Hitler skulle använda sig av sina stormtrupper för att få makten. SD var nu uppe i över 400 000 till antalet och det var mer än hela Tysklands armé, då den bara fick bestå av 100 000 man enligt Versaillesavtalet. Förut så hade politikerna kunnat stå ut med att stormtrupperna fanns då de förhindrade att kommunisterna skulle göra revolution. Men nu så började man bli rädda för en nazist kupp och förbjöd SD som organisation.

I maj 1932 så utsåg Hindenburg en ny rikskansler, och det blev en annan medlem från KCP. Denna var mer sympatisk med nazismen och tog bort förbudet mot SD. Dom närmaste dagarna så blev det många gatustrider mellan kommunisterna och nazisterna, och 86 människor blev dödade.
I ett försök att vinna stöd i den nya regeringen så kallade den nye rikskanslern till nyval. Hitler hade nu fått stöd av överklassen och medelklassen. NSDAP gjorde ett riktigt bra val och fick nu 230 platser i riksdagen och med det så var de nu det största partiet i riksdagen. Socialisterna hade 133 platser och kommunisterna hade 89 platser. De hade stöd av stadens arbetsklass.

Fortfarande så hade NSDAP inte full majoritet i riksdagen och det var precis vad Hitler behövde för att få igenom sin politik fullt ut. Nu begärde Hitler att han skulle bli ny rikskansler, men Hindenburg vägrade ge honom den posten. Hitler blev riktigt förbannad och slutade nu med sin strategi att gömma sin högerextremistiska ståndpunkt. I ett tal så ville han ha ett slut på demokratin och han beskrev det som ett styre av dumhet, feghet, svaghet och ofullständighet samtidigt som det bara var medelmåttigt och halvhjärtat styrelsesätt.

NSDAP:s medlemmars uppförande blev nu alltmer våldsamt, vid ett tillfälle så misshandlade 167 nazist medlemmar 57 medlemmar av kommunistpartiet i riksdagen. Det slutade med att de blev fysiskt utslängda ur byggnaden. SD började också att utföra mer och mer våldsamma handlingar, en incident som blev uppmärksammad var när en ung kille från kommunistpartiet blev grovt misshandlad och fick sina ögon ut pickade med en biljardkö. Fyra personer från SD blev fällda för brottet, men många blev chockade när Hitler gav sitt stöd till dessa personer och skrev ett brev till dem där han lovade att få dem släppta ur fängelse.
Denna incident gjorde att många människor blev oroliga och i valet 1932 så sjönk stödet för nazisterna då de bara fick 196 platser i riksdagen. Kommunisterna växte och fick hela 100 platser. Hitler använde detta genom för att skapa lite panik i samhället då han talade om att detta vara starten på den bolsjevikiska revolutionen, och det var bara NSDAP som kunde hindra detta från att hända. Några inflytelserika industrialster, som inte ville att detta skulle ske, begärde att Hindenburg skulle utnämna Hitler till ny rikskansler. Hindenburg Fick motvilligt lov att göra detta och måndagen den 30 januari 1933 så blev den fyrtitre årige Adolf Hitler Tysklands rikskansler.


Analys

Denna rapport handlar om vad som hände i Tyskland innan Nazisterna kom till makten 1933. Jag har här beskriv några av de allra viktigaste händelserna som var avgörande för nazisternas framgång. Jag har efter detta mycket mer förståelse för folkets agerande i Tyskland efter första världskriget. Eftersom ekonomin var så dålig och med tanke på vad som hände efter första världskriget. När man tydligt kan se hur Tyskland blev behandlat av de andra europeiska staterna, speciellt frankrike, så är det mycket mer förståeligt hur folket kunde längta efter en stark ledare. Man hoppade väl på att det skulle bli en ledare som kunde stå upp mot de andra nationerna och se till att Tyskland skulle få ett rejält uppsving i sin ekonomin. Det märktes ganska tydligt hur stödet för nazisterna sjönk när ekonomin fungerade väl mellan åren 1924 och 1928. Sen kom lågkonjunkturen tillbaka och folket började misstro demokratin igen.
Tyvärr så blev ledaren en stark talare och ledare som också fördömde judar och annat som inte riktigt hade var nödvändigt för att ena ett tyskland som var i spillror efter första världskriget. Jag tror att Hitler agerade som han gjorde för att han vill ha upprättelse för en hemsk uppväxt. Där han blev misshandlad av sin pappa och senare fick leva på gatan utan någonting. På gatan fick han höra av de människor han bodde tillsammans med att det var judarnas fel att de var fattiga. Eftersom hans familj också var judar och han blev misshandlad av sin pappa så växte hans hat emot judar bara mer och mer för varje dag som gick. Hitler blev en stark ledare för alla som var avundsjuka på att judarna hjälptes åt och gav kunskap till varandra, både inom och utan familjerna. Judarna var mycket kunniga ekonomer och politiker och det uppfattades stötande för folk som inte hade råd att få en ordentlig utbildning. Folk tyckte inte att de delade med sig tillräckligt av sin kunskap och rikedom till andra. Så med det kunde Hitler skapa sig ett starkt position inom politiken, utan att använda sig av allt för mycket våld. Visst förekom det våld från hans partis sida, men det hade kunnat varit mycket värre. Hitler kunde, genom propaganda och hot, skaffa sig en stark ställning och senare även överta ledarskapet för ett oroligt Tyskland.


Bilaga

The Twenty-Five Point Program of the N.S.D.A.P., Feb. 24, 1920
• 1. We demand the uniting together of all Germans, on the basis of the people´s right of self- determination, in a greater Germany.
• 2. We demand . . . . the annulling of the Peace treaties drawn up in Versailles and St. Germain.
• 3. We demand land and territory (colonies) to provide food for our nations and settlement areas for our population surplus.
• 4. Only a fellow German can have right of citizenship. . . . no Jew can be considered to be a fellow German.
. . . . . . . .
• 7. We demand that the first priority of the state should be to ensure that its citizens have a job and a decent life. If it should prove impossible to feed the whole population of the state, foreign nationals (with no right of citizenship) should be repatriated.
• 8. Any further immigration of non-Germans must be prevented. We demand that all non- Germans who have entered the Reich since 2nd August 1914 be forced to leave immediately.
. . . . . . . . .
• 11. (We demand) abolition of income for unemployed people or for those making no effort.
. . . . . . . . . .
• 13. We demand the nationalization of all publicly owned companies (Trusts)
. . . . . . . . . .
• 16. We demand the establishment and maintenance of a healthy middle class. The large department stores should be immediately place under the control of the local authority and should be rented out to small businesses at low prices.. . . . . .
. . . . . . . . . .
• 18. We demand an all-out battle against those who damage the common interest by their actions- --criminals against the nation, profiteers, racketeers etc. should be punished by death, without regard for religion or race.
. . . . . . . . . .
• 21. The state must ensure the general good health of its citizens, by providing for mothers and children, by banning child labor, by ensuring the development of physical fitness, by making it a legal obligation to participate in sport or gymnastics and by providing all possible support for associations involved in instructing the youth in physical fitness.
. . . . . . . . . . .
• 23 We demand a legal battle against o...