I det Norra Driftsområdet finns det 18 detektorer vars huvuduppgift är att
skicka ett larm, när en vagn med misstänkt varmgång och tjuvbroms passerar,
för att på så sätt undvika urspårningar. För varje fel en detektor
upptäcker skickas ett larm till den driftledningscentralen som ligger
närmast detektorn. All data samlas i en detektordatabas där det exempelvis
går att se vilken typ av larm som avgetts, vilket tågnummer och hastighet
tåget hade när det passerade detektorn. För varje larm skrivs en
larmrapport som fungerar som underlag för den statistik som varje månad och
år presenteras i en rapport hos Banverket.
I dagsläget används inte den information som detektorerna avger i samband
med varje larm tillfredsställande. Det finns inget väl fungerande
hanteringssystem eller återrapporteringssystem och detektorerna är väldigt
ojämna i hur många gånger de larmar. Tillförlitligheten för detektorerna
måste ökas vilket medför att antalet larm som inte kan konstateras måste
minska. En lösning av dessa problem skulle innebära att antalet felaktiga
stopp, orsakade av att detektorer larmar vid fel tillfällen, skulle minska.
Syftet med detta examensarbete är att via tillgänglig detektordata visa på
de fördelar som finns av att använda den information, som detektorerna
avger i samband med larm, så att färre tåg med dåliga bromsar, hjul eller
gångegenskaper trafikerar spåren samt att ge förslag till
förbättringsåtgärder.
Det är väldigt viktigt att larmen tas på allvar och att de data som
detektorerna levererar faktiskt används. Ett väl fungerande
hanteringssystem för detektordata är nödvändigt för att bäst ta tillvara på
detektorinformationen. Det är även av stort värde att ha ett
återrapporteringssystem där de åtgärder som gjorts på de larmade vagnarna
rapporteras in. En fördel med att använda den information som detektorerna
avger i samband med varje larm, är att underhållskostnaderna kan minska
eftersom det går att övergå från ett tids- och kilometerbaserat underhåll
till ett tillståndsbaserat underhåll. En annan fördel är att det går att
öka underhållet på de vagnar som larmar oftare än andra, efter som det blir
tydligt vilka vagnar som är överrepresenterade i statistiken. En annan
fördel är att den totala stopptiden minskar om antalet "falsklarm" minskar
vilket kan göras genom en förbättrad uppföljning av detektordata.
Ytterligare en fördel är att det går att identifiera de larmande vagnarna
och därmed koncentrera underhållet till dessa, för att på så sätt få färre
vagnar med dåliga bromsar, hjul eller gångegenskaper som trafikerar banan.
Om larminformationen samlas i en databas som kopplas till ett
presentationsverktyg, där det lätt går att exempelvis ta fram önsk...