Ondskan av Jan Guillou

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Erik Ponti är huvudpersonen i boken ”Ondskan”, han lever tillsammans med sin morsa, farsan och lillebror. Han är en väldigt smart, medellång, kraftigt byggd kille som till det yttre verkar vara normal, men egentligen har han det varken bra där hemma eller i skolan.

Hemma plågas han ständigt av sin sadistiske far med ritualer som eftermatenstryk och kvällsstryk. Farsan är en vidrig människa som blir upphetsad av att slå, inte bara Erik utan när de hade två hundar, Romulus och Remus brukade han stå och piska dem hur länge som helst, och en gång släppte han lös dem på en lekfull collie (sida 34). Föremål som farsan kunde använda var björkris, klädesborsten och hundpiskan och senare ett skohorn. För att klara av stryket använder sig Erik av hatet mot farsan, han koncentrerar sig och håller andan medan slagen pågår. Efter stryket blir han tvungen att skaka hand med farsan och svara med samma ord på farsans fråga: ”vänner igen”.

Morsan kunde inte göra annat än att låta det hela pågå, för hon skulle inte ha råd att försörja båda barnen och kunde inte riskera att bli lämnad ensam. Hon brukade sätta sig och spela vilt på pianot för att slippa höra vad som hände. Hon var på Eriks sida men utan makt att göra någonting, men ändå gick hon bakom ryggen på farsan genom att sälja en dyrbar tavla, (som var hennes) och låta Erik gå färdigt på en privatskola, Stjärnberg, utan att farsan kunde bestämma något.

Hans lillebror behandlas annorlunda där hemma, då han är farsans favorit och lillebrorsan gör allt för att Erik ska göra bort sig vid matbordet och liknande situationer.

I skolan är det annorlunda, i a f på den första skolan han går på, läroverket i sthlm. Han är duktig i de flesta ämnena, särskilt i idrott. På läroverket är han ledaren men får kämpa för att behålla sin plats. Erik gillar inte att slåss, men blir han tvungen drar han sig inte ur. Hanns gäng lånar de ut pengar med skyhög ränta och senare startar de en verksamhet som går ut på att sno skivor i musikaffärerna för att sen sälja dem för halva priset.
Till slut gick affärerna överstyr (sida 47).

Polisen blir inblandad och gänget som verkade som schyssta killar skyller på Erik som blir relegerad. Några av lärarna tyckte bra om Erik men många ogillade honom. Rektorn: ”Du är ondskan själv och sådana som du måste förgöras!” (Sida 50)

När Erik åker till Stjärnberg så känner han lättnad, han tror sig kunna lämna det förflutna bakom sig och börja ett nytt liv utan våld (sida 55). Det lyckas inte länge och snart blir han tvungen att visa sitt mörka jag. Men det finns även ljusa sidor av hans liv på Stjärnberg som vänskapen med rumskompisen Pierre och när han vunnit mentala fajter med rådet och när det gått bra för honom på idrotten.

På Stjärnberg finns det någonting som kallas ”kamratuppfostran”, och som går ut på att fjärderingarna får befalla och slå yngre elever, låta dem tvätta deras tvätt, putsa skor, springa ärenden osv. Om någon uppför sig illa vid matbordet (säger något olämpligt) eller liknande så leder det till en ”peppis”, ett slag mot skallbasen med skaftet på en bordskniv, eller också med knuten hand med ringfingerknogen (sida 66). I värsta fall kunde man råka ut för ”ettstygnsslaget”. Ren pennalism.

Erik trodde att genom att göra bra ifrån sig på idrotten när han kom dit skulle han bli respekterad och bemött väl, men det fick motsatta effekten. Det är meningen att fjärderingarna och rådisarna ska va bäst på allt, och det är de som ska bestämma. Erik blev istället känd som ”ny och käftig”.

Han vägrar ”peppisar” och tjänster och får därför sitta i arrest. Rådisarna känner att de inte får ordning på Erik och hatet mellan dem växer mer och mer.

Erik visar att hur mycket jävligt de hittar på så får de lika mycket tillbaka, och till slut leder det till rena rama kriget mellan dem. Som under Klosternatten, rådisarna kastar in bajs i deras rum (sida 174) och sen när Erik hämnas genom att med samma bajs ösa det ut över Silverhielm (sida 179). När Silverhielm slår för allt vad han är värt i Eriks ansikte men han fortsätter att ge taskiga kommentarer (sida 184). När de binder fast Erik vid järnstänger han själv satt fast och låter hans klasskamrater ösa kokhett/iskallt vatten över honom så ger han sig fortfarande inte (sida 213). Osv.

Erik gör det enda rätta, han visar att hur mycket skit man än måste ta så måste man ändå stå emot på ett eller annat sätt.

Jag har sett ”Ondskan” som film och därför var det mycket som jag kände igen, men det var samtidigt väldigt mycket som skilde dem åt. Jag tyckte filmen var väldigt bra, men efter att ha läst boken tycker jag att de kunde ha gjort filmen bättre (kommer till detta senare vid mitt omdöme). En stor händelse i boken fanns inte med i filmen och därför tyckte jag den var väldigt rolig att läsa. Den kommer här:
(Sida 246-253) Erik går till rummet efter arrest där han tänkt på vad de ska ta sig till, och han har beslutat att de ska sluta kämpa, men Erik upptäcker att Pierre har åkt och Erik blir väldigt ledsen och arg. Han svär att han ska hämnas Pierre och göra Revolt. Maskerad! För nu har det gått för långt!
Han maskerar sig med mössa över huvudet och går ut på kvällarna för att slå ner rådisar. Jag blev ganska paff och tänkte: ”wow! Nu jävlar ska de få!”, Ganska brutalt sätt att hämnas på, här kommer verkligen Eriks mörka sida fram. Erik visar ingen nåd och slår av näsben och slår ut tänder på Blinkfyren och andra som varit extra taskiga mot Pierre.

Ungefär samtidigt träffar han Marja, en finsk servitris som fattat tycker för Erik, det var hon som skrek ”Saatans Tjiitenjelm” när de skulle slå Pierre i rutan. Andra kvällen kysste hon honom (sida 258). Han blev förälskad. Deras

förhållande var inte speciellt hemligt och hon avskedades på en söndagseftermiddag.

Ett brev kom från Marja och det får Silverhielm tag på när de håller fast Erik och utför razzia i hans rum. I brevet står saker som får Erik relegerad på direkten. Men han blev inte relegerad tack vare Ekengren, men tyvärr inte med samma flax som i filmen, utan Ekengren hade bara pratat med rektorn och skickat ett brev.

Erik går ut med toppbetyg och tänker bege sig till Salvolaks, till Marja. Efter att han har klarat av farsan där hemma. Den här gången tänker han inte bara stå och ta emot utan den här gången så ska farsan få vad han förtjänar.

Mitt omdöme: En väldigt bra och väl skriven bok! Det enda som jag tyckte var synd var att upplösningen i slutet var så kort (ca 15 sidor). Sen om jag jämför med filmen så är Pierre Tanguy inte så förlöjligad i boken som i filmen. I boken håller Erik oc...