Republiken i Rom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Rom styrdes först av kungar. En saga säger att folket år 509 f.kr körde iväg den dåvarande kungen samtidigt som dom la ner hela kungadömet. Istället så införde dom ett annat styrelse sätt som kallades ”republik”. Med republik så var det inte en person som bestämde utan hela folket. Dom mäktigaste personerna var konsulerna. Det var två stycken och valdes av folkförsamlingen. Folkförsamlingen var begränsad och dom fick inte ställa egna förslag utan bara säga ja eller nej. Alla vuxna män hade rösträtt. Konsulerna hade befälet över armén när dom var i krig och ansvarade också för dom fredliga kontakterna men omvärlden. Senaten tog över ansvaret om det var något viktigt som skulle beslutas. Senaten den bestod av 300 män. Senaten fick egentligen bara ge råd till folkförsamlingen vad dom skulle rösta på. Men folkförsamlingens röster gick att köpa. Dom rika erbjöd dom bröd och fribiljetter till skådespel och hästkapplöpningar. Om man skulle köpa någons röst så var man tvungen att vara mycket rik för det kostade mycket att lägga pengar på skådespel m.m. Dom röster som gick att köpa var oftast mycket fattiga och behövde pengar.

Dom fattiga kallades ”proletärer” meden dom rika som köper upp dom fattigas röster kallas ”patroner”. Patronerna blev också skyddsherrar över proletärerna för dom röstade som dom ville. Ju fler proletärer man hade ju mer makt hade man. Men vissa rika behövde också patroner ibland. När Rom växte allt större så blev det svårare att ha en republik som fungerade. En viktig orsak till de var att Roms befolkning ökade mycket efter krigen mot Karthago. Det var soldater som ville pröva lyckan i huvudstaden. Men om det inte gick så kunde dom alltid bli proletärer.
Dom bodde oftast i hyddor på taken. Men räknade ungefär att 100 000 personer bodde under sådana förhållanden. Det var också många små inbördeskrig då. Det var några romare som trodde att problemet skulle lösas om man bara kunde enas under en ledare. Julius Ceasar önskade att bli en sådan ledare, och år 47 f.kr så lyckades han att bli utnämnd till diktator över Rom. Egentligen så fick bara en diktator sitta ett halvt år. Men det struntade Ceasar istället förslog att han skulle bli diktator på livstid.

År 44 f.kr så fick han äntligen som han ville och blev utsedd till diktator på livstid. Det började sprida sig ett rykte mellan senatorerna att Ceasar ville ha tillbaka kungadömet och snart så visste hela Rom om det. Några år tidigare så hade krigen fört han till Egypten där han träffade faraon Kleopatra VII. Med henne så fick han en son. I Egypten så ansåg dom att en farao nästan var som en gud för dom. Kanske Caesar också att bli som en gud för Rom. Men den 15 mars 44 f.kr så var Ceasar på väg till ett av senatens sammanträden och utanför omringades han av dom 23 senaterna. Varje senat stack en kniv i honom så att han dog. Senaterna trodde att dom skulle ha folket på sin sida efter modet. Folket tänkte istället på allt bra han hade gjort för Rom istället så fick senaterna fly ut ur staden. Deras anhängare kom i krig med deras motståndare. Inbördeskriget höll på i 14 år run...