Handikapp

3 röster
17859 visningar
uppladdat: 2005-05-11
Inactive member

Inactive member

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete
Jag har valt att skriva om olika handikapp för att jag är intresserad av det och jag har själv hemiplegi. Först hade jag tänkt skriva om handikappomsorgen men det fanns ingen information, det fanns nästan bara studiebesök och interjuver att skriva ett stycke om. Då bestämde jag mig för att skriva om olika handikapp i stället. Min frågeställning är, Har de som har dessa handikapp någon normal framtid? Och jag ville ta reda på mer information om de handikapp som är mest kända i världen.
Jag vill självfallet ge information om handikapp till er som ska läsa det här arbetet.


Muskelsjukdomar!


Vad är det för något?

Det finns ett stort antal neuromuskulära sjukdomar med olika grader. Det betyder att alla har mindre styrka och uthållighet i muskler.

Muskelsjukdomar- en översikt.

Totalt känner man idag till minst ett hundratal olika muskelsjukdomar hos barn och unga. De Vanligaste symtomen vid de allra flesta fall är svag och mycket tunn muskulatur, men vissa sjukdomar ger istället muskelsmärtor, muskelstelhet eller att man tröttnar mycket snabbt. Antalet barn och ungdomar i Sverige som har muskelsjukdom beräknas till ca: 600st.
Muskelsjukdomarna delas in i fyra grupper med hänsyn till var orsaken till sjukdomen är lokaliserad. Översikten nedan upptar några av de vanligaste och mest kända sjukdomarna inom respektive orsaksgrupper.

1. Framhornen i ryggmärgen.

Progressiv spinal muskelatrofi är ärftligt och brukar försämras genom åren. Olika varianter förekommer: en mindre allvarlig form, då barnet ofta förlorar förmågan att springa och gå i trappor, men i övrigt behåller en viss rörelsefrihet. Den allvarligare formen, då redan spädbarnet visar tydliga tecken på muskelförtvining (Musklerna bryts ner) och barnet snabbt får mycket stora funktionshinder och det medför sjuklighet.

2. De utgående perifera nerverna.

Polyneuropati är en samlingsbenämning på alla de sjukdomar som drabbar de yttre nerverna, de flesta är ärftliga. Det vanligaste symtomet är nedsatt muskelstyrka framför allt i fötter, underben, händer och underarmar. Vanligtvis är det lindrigt handikapp men kan som i viss mån begränsa yrkesvalet.


3. Muskeländplattorna.

Myasthenia gravis är inte ärftligt. Ofta angriper den kvinnor redan i tonåren, medan den för män dröjer till tidig medelålder. Huvudsymtomen är oftast större trötthetskänsla särskilt i ögon-, ansikts-, tugg- och svalgmuskeln. Sjukdomen brukar sprida sig till armar och ben och kan så småningom resultera i en total kraftlöshet.


4. Muskeltrådarna.

Muskeldystrofier är lokaliserade till muskeltrådarna. Ett tiotal olika former finns, alla är ärftliga. Den vanligaste formen för barn är Duchennes progressiva muskeldystrofi, den drabbar pojkar. Varje år föds i Sverige tio till tjugo pojkar med Duchennes dystrofi. De första symtomen brukar märkas redan innan man fyller två år. Pojken fortsätter att gå klumpigt och ostadigt Han ramlar lätt och har svårt att ta sig upp igen efteråt, han har svårt för att springa och gå uppför trappor. Han måste resa sig mot en möbel eller klättrar med händerna på benen. Musklerna försvagas och ger i ungdomsåren stora funktionshinder.

Andra muskeldystrofieer, till exempel Beckers muskeldystrofi, har samma ärftlighetsmönster som Duchenne och drabbar enbart pojkar, men har ett lindrigare förlopp. Det finns också former av muskeldystrofi som ärvs annorlunda och är mindre dramatiska. Vissa av dem är koncentrerade till begränsande delar av kroppen, till exempel ansiktet eller hals- och skulderparti.

Cerebral Pares. (CP)

Vad är Cerebral Pares?

Cerebral Pares är en betäckning på olika hjärnskador som kan uppkomma före, eller under tiden efter förlossningen. Denna skada kan skada hjärnan så att man kan få dålig motorik, syn, hörsel mm. Detta kan dock ändras över tiden efter habiliteringen och träning.

Cerebral Pares.

Cerebral Pares förkortas CP, som många brukar kalla varandra, men ordagrant så betyder det förlamning genom hjärnskada. Förkortningen används som benämning på skadad omogen hjärna.
Cp-skadan är den vanligaste orsaken bland rörelsehindrade barn och ungdomar. Till rörelsehindret förekommer ofta, i varierande grad, andra funktionsstörningar som exempelvis förståndshandikapp, epilepsi, talsvårigheter och synskador.

Vanligaste orsaken till Cerebral Pares beror det på syrebrist och blödningar i hjärnan när man föds. Oftast så får man en muskelförlamning, man kan alltså inte kontrollera sina rörelser på de ställen som har drabbats.

Tre huvudgrupper.

Man brukar dela in Cp-tillståndet i tre huvudgrupper: Spastisk Cp, Dyskinetisk CP och Ataktisk Cp Den vanligaste är den Spastisk som är 75 % av alla Cp-fall.


1. Spastisk Cp.

Spastisk Cp är som sagt den vanligaste CP-skadan. Vid Spastisk CP är nervbannorna som förbinder hjärnbarken och ryggmärgen skadade. Det medför att musklerna är spända hela tiden och gör rörelserna svår kontrollerade. Spastisk CP indelas också in i tre huvudgrupper beroende på var i kroppen symptomen är lokaliserade: Hemiplegi, dipelegi och tetraplegi.

2. Dyskinetisk CP.

Vid Dyskinetisk Cp är individens rörelser felaktiga och ofrivilliga. Dessutom kan musklernas spänning variera, vilket gör det omöjligt att utföra vissa rörelser. Det två huvudtyper av dyskinesier som förekommer: Dystoni och Hyperkinesi.

3. Ataktisk.

Barn med ren ataxi har problem med att koordinera och sammanväga sina rörelser. Såväl rörelsernas omfattning som styrka blir felavvägda. De har även problem med balansen och är ofta mycket slappa på grund av nedsatt muskelspänning. Den motoriska utvecklingen liksom talutvecklingen är mycket långsam.


Habilitering.

Nu undrar ni väl hur eller om man kan träna bort sjukdomarna.
Den medicinska behandlingen vid CP består av en kombination av olika behandlingsformer: sjukgymnastik, arbetsterapi (träning av de dagliga aktiviteterna.), Behandling av tal och språkrubbningar, kirurgisk behandling, hjälpmedelsförsörjning och medicinsk behandling. (Muskelavslppnanade, krampförebyggande). Större delen av behandlingen sker i form av träning och stimulering. Hos små barn är det oftast lek och rörelseträning. För den psykiska utvecklingen är det också viktigt att barnet får stimulerande upplevelser –att hitta på lekar som barnet kan delta i och får pröva sina förmågor. Det finns en rad olika sjukgymnastiska behandlingsmetoder för barn med CP. De mest kända är Bobath, som är den vanligaste inom svensk barnhabilitering, samt Vojta och Petö (Conductive Education). ”Move and Walk” har utvecklats ur Petö-metoden.


Min historia.

Jag ska berätta om mig och min historia om hemiplegi. Jag föddes med handikappet hemiplegi, det började redan när jag var tre dagar gammal min doktor såg på att jag var ovanligt slö så han bestämde sig för att ta ett par prover. Han tog ett prov från min ryggmärg och tittade på provet men hittade ingenting. När jag blev äldre så ville de göra ett forskningsprogram om mig, det gick ut på att de satte en massa sladdar och nålar i mig och lät mig sova när jag väl hade somnat så satt min doktor uppe hela natten och tittade på hjärnkurvorna, då visade det sig att jag hade en blodpropp i hjärnan. Jag låg på sjukhuset ca: 3månader i början av mitt liv.

Doktorn sa att jag skulle få sitta i rullstol i hela mitt liv. Handikappet kallas hemiplegi och det är en muskelförlamning och får muskelspänningar när jag lyfter något tungt med min friska hand. Om det inte hade varit för mamma och pappa så skulle jag sitta i rullstol nu. Den metod vi använde för att jag skulle kunna gå kallas ”Move and Walk”.Den går ut på att man får göra upp en stenhård habilitering, man tvingar barnet att börja gå och röra sig.

Genom åren så har jag fått stöd, bidrag och olika hjälpmedel. Jag menar: stödet alltså jag har vetat allt som händer och så, Bidraget är maten på sjukhuset och gratis sängplats över några nätter och hjälpmedel är rullstol, kryckor och medicinsk hjälp.

I framtiden så kommer jag att leva som en helt normal människa utom det att jag kan inte gå in i en skoaffär och köpa ett par skor. Jag måste istället åka till habiliteringen för att beställa ett par skor, priset är då 450:-/par.


ADHD/DAMP.

Vad är ADHD/DAMP!

ADHD (attention deficit/hyperactivity disoder) är en benämning eller en diagnos för problem i form av uppmärksamhetssvårigheter och svårigheter med att kontrollera sina impulser och sin aktivitetsgrad. ADHD har framför allt beskrivits hos barn men idag vet man att ADHD också kan finnas hos vuxna och ungdomar. Det ändras med barnets ålder och med den omgivande miljön. Problemen hos små barn med ADHD är deras överaktivitet. Barnet är ständigt i rörelse, de hoppar, springer och klättrar. Barnet har snabba humörsvängningar och små frustrationer som ibland resulterar i utbrott.

Även i skolåldern är det barnens överaktivitet som omgivningen oftast reagerar på. Barnet kan inte sitta stilla och de låter eller pratar hela tiden.
Skolbarn med ADHD har också svårt med att komma igång med sin uppgifter, de störs lätt och hoppar från det ena till det andra utan att göra något färdigt.

En del barn med ADHD kan däremot snarare beskrivas som dagdrömmare. De sitter ofta i egna tankar, är inte riktigt närvarande i det som sker omkring och har mycket svårt att får något gjort. Även om de exakta orsakerna till ADHD inte är fullständigt så vet man att det finns en hög grad av ärftlighet vid ADHD. Förr i tiden så trodde man att ADHD växte bort efter ett tag men idag vet man att det inte är så endast några få fall gör det.


Samtidiga problem!

Det är vanligt att barn med ADHD har en motorisk osäkerhet. Deras rörelse är dåligt samordnande, slängliga och oprecisa. Barnet rör sig klumpligt, slår emot och tar i för hårt. Som vuxen tycker man att barnet ”slarvar”. De har ofta svårt att hävda sig i tävlingsbetonade aktiviteter. Många barn med ADHD, speciellt de som har motoriska svårigheter, har också perceptionssvårigheter som innebär att hjärnans förmåga att registrera, organisera och tolka sinnesintryck är nedsatt. Barnet kan inte uppfatta eller tolka en situation och förstå vilka intryck som är viktiga och värda att reagera på. För dem blir situationer med många intryck lätt kaotiska, till exempel situationer med många människor. Många barn med ADHD har även svårt att tåla olika krav och förändringar. Det finns därför risk att barnets samvaro med viktiga personer i omgivningen blir präglade av protester och trotsande.

För den grupp som har ADHD och samtidigt motoriska svårigheter eller perceptuella svårigheter används benämningen DAMP (dysfunktion vad gäller avledbarhet, motorisk kontroll och perception). Bland barn med ADHD, och framför allt de med DAMP, har många haft en sen tal- och språkutveckling. En del fortsätter att ha en osäker språkutveckling i skolåren med svårigheter att hitta ord, att formulera sig i fullständiga meningar och att uttrycka vad man vill ha sagt. Då är det risk att man tar till med knytnävarna i stället för att tala sig ur en konflikt. Läs- och skrivsvårigheter är mycket vanliga hos skolbarn med ADHD.


Behandling.

För att barn och ungdomar med ADHD ska fungera måste omgivningen ha en förståelse för barnets förutsättningar. Barnets föräldrar behöver kunskap om hur de kan anpassa vardagen till deras barn och hur de kan hitta ett förhållningssätt som förhindrar onda cirklar i vardagen.
Barnet behöver mer vuxenkontakt än andra, en tydlig strukturerad pedagogik och en välplanerad skoldag. En del barn med DAMP kan behöva hjälp i sin utveckling av till exempel språk och motorik. Behandling med medicin kan vara motiverad.


Flerfunktionshinder.


Vad är ett flerfunktionshinder?

När flera funktionshinder uppträder samtidigt och de förstärker varandra så uppstår ett ”flerfunktionshinder”. Funktionshinder i kombination med rörelsehinder kan vara; utvecklingsstörning, talsvårigheter, epilepsi, syn eller hörselskador, m.m.


En tidig hjärnskada.

Gemensamt för barn med flerfunktionshinder är att de har en tidig hjärnskada med en sådan utbredning att den skapar flera funktionshinder.
RBU:s verksamhet omfattar flerfunktionshinder där rörelsehinder är ett dominerande funktionshinder. Detta kan vara orsakat av t.ex. CP, ryggmärgsbråck eller muskelsjukdom. Hos små barn yttrar sig flerfunktionshinder som en störning av den psykomotoriska utvecklingen.
Tidigt finns kanske störning av vanliga funktioner som att äta och sova. Förmågan att exempelvis ge blickkontakt och svarsleende, hålla huvudet, sitta, gripa efter ett föremål är avsevärt försenad. Med försening menar man att man är senare än vad man skulle ha kunnat förvänta sig för åldern.


Diagnos.

Det är viktigt för det drabbade barnet att diagnosen ställs så tidigt som möjligt. Det är också viktigt att redan i tidig ålder så långt som möjligt analysera vilka olika förmågor som är skadade så att man kan ge lämplig stimulering och behandling och ställa rimliga krav. Vissa funktioner kan dock inte bedömas förrän de normalt skulle ha funnits. Ibland kräver diagnosen medverkan från barnet och är därför svår att ställa i tidig ålder. Att diagnosticera ett flerfunktionshinder är därför en process som tar lång tid.


Habilitering.

Större delen av behandlingen sker med en massa träning och stimulering. Hos små barn sker det ofta i form utav lek och rörelseträning. Det är viktigt att prova ut hjälpmedel för att kunna stå, sitta, förflytta sig, kommunicera. Att prova ut glasögon och synträning vid nedsatt syn, ordna hörselhjälpmedel och hörselträning tillsammans med träning av språkförmågor och kommunikation vid nedsatt hörsel. Alla dessa behandlingsformer ingår i habiliteringen av barnet. För den psykiska utvecklingen är det viktigt att barnet får stimulera olika upplevelser och att hitta på olika lekar som barnet kan delta i och att de får pröva på sina förmågor. Om barnet inte på egen hand kan förflytta sig i rummet är det viktigt att ta reda på varför.


Individuella behov.

Barn och ungdomar med flerfunktionshinder är ingen enhetlig grupp. Problem och behoven växlar starkt beroende på vilka skador som barnet har. Gemensamt är ibland att de har de svåraste funktionshindren och att deras behov är kraftigt eftersatta. Hjälpen måste bestå av omfattande, individuellt utformade insatser som tar hänsyn till både funktionshinder och att barnets familj tar hela sociala situationen. RBU:s arbetsgrupp för flerfunktionshinder uppmärksammar:

1. Habiliteringsinsatser i nära samverkan ...

...läs fortsättningen genom att logga in dig.

Medlemskap krävs

För att komma åt allt innehåll på Mimers Brunn måste du vara medlem och inloggad.
Kontot skapar du endast via facebook.

Källor för arbetet

Saknas

Kommentera arbetet: Handikapp

 
Tack för din kommentar! Ladda om sidan för att se den. ×
Det verkar som att du glömde skriva något ×
Du måste vara inloggad för att kunna kommentera. ×
Något verkar ha gått fel med din kommentar, försök igen! ×

Kommentarer på arbetet

  • Inactive member 2006-05-25

    Verkligen ett mycket välskrive

  • Inactive member 2008-05-15

    Väldigt bra och innehållsrikt

  • Inactive member 2008-05-15

    Väldigt bra och innehållsrikt

Källhänvisning

Inactive member [2005-05-11]   Handikapp
Mimers Brunn [Online]. https://mimersbrunn.se/article?id=4238 [2024-03-29]

Rapportera det här arbetet

Är det något du ogillar med arbetet? Rapportera
Vad är problemet?



Mimers Brunns personal granskar flaggade arbeten kontinuerligt för att upptäcka om något strider mot riktlinjerna för webbplatsen. Arbeten som inte följer riktlinjerna tas bort och upprepade överträdelser kan leda till att användarens konto avslutas.
Din rapportering har mottagits, tack så mycket. ×
Du måste vara inloggad för att kunna rapportera arbeten. ×
Något verkar ha gått fel med din rapportering, försök igen. ×
Det verkar som om du har glömt något att specificera ×
Du har redan rapporterat det här arbetet. Vi gör vårt bästa för att så snabbt som möjligt granska arbetet. ×