Kina, en marknad som började öppnas upp för omvärlden i slutet av 70-talet, har idag minskat på regleringarna gällande utländska företagsetableringar i landet. I och med Kinas medlemskap i World Trade Organisation har yttre påtryckningar från WTO gjort att det idag inte ställs samma krav i alla branscher på Joint Venture för direktinvesteringar gällande företag med produktionsverksamheter i landet. Många stora svenska produktionsföretag har idag valet att agera självständigt med innebörden att de antingen går ur sina samarbeten eller köper upp sin kinesiska partner. Anledningarna till att samarbetena ingicks var självklara, men vilka är premisserna för att företagen ska stanna kvar i dem? Syftet är att finna motiven bakom Joint Ventures i Kina och se för- och nackdelarna med dessa och vilken inverkan de har på de svenska produktionsföretagen efter det att marknaden öppnats ytterligare. Slutligen ska förutsättningarna för en fortsatt Joint Venture diskuteras. Teori kring Joint Venture som begrepp men även mer specifikt för just den kinesiska marknaden. Utgångspunkten för uppsatsen är följande punkter: motiv, tillit och utbyte av resurser samt kultur. Uppsatsen är baserad på information från fyra undersökningsföretag bestående av SKF, ABB, Volvo Lastvagnar och Electrolux, företag med verksamheter som startade innan avregleringar skedde. Förutom dessa har empirisk information insamlats genom expertintervju med Florent Obesse som tidigare har jobbat i Kina på företag med Joint Ventures, detta för att vi ska kunna bredda vår slutsats något. Det främsta motivet bakom JV idag är att det specifika företaget fortfarande inte har möjlighet att verka självständigt då avregleringarna ännu inte gäller alla branscher. Om parterna har samarbetat på rätt grunder och inte bara av tvång är förut...
