Rockor

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

För gamla sjömän var rockor kända som livsfarliga djur som var aggressiva och kunde bedöva den som inte var försiktig. Men faktum är att rockor för det mesta reagerar defensivt på människors försök att fånga och tämja den. Och rockor bidrar dessutom med framför allt en viktig sak till vår omgivning och strandens miljö. De är bottenlevande asätare och äter upp allt organiskt avfall som ligger och skräpar på havens bottnar. Därigenom bidrar de till att upprätthålla balansen i näringskedjan. Rockor går även utmärkt att äta, så även där bidrar de.

Deras gälspringor sitter, till skillnad från t.ex. hajens och andra broskfiskar, på kroppens undersida. Rockor lever på bl.a. kräftdjur och andra fiskar.

Man har delat upp rockor i 7 olika familjer:

 Örn- eller Vingrockor
 Darrockor
 Sågfiskar
 Hajrockor
 Djävulsrockor eller Mantor
 Egentliga rockor
 Stingrockor

Örn- eller Vingrockor har inte en förlängd nos, något som alla andra rockor har utan istället en nästan trubbig nos. De har en piskliknande bakdel som kan vara dubbelt så lång som övriga kroppsskivan.

Alla arter i familjen Darrockor kan alstra elektricitet. De är långsamma simmare som lever på grunt vatten och tillbringar mestadels av sin tid liggandes på botten. Där lever de av fiskar som de bedövar med hjälp av elektriska stötar. Vissa arter har inga fungerande ögon. Alla arter har naken vacker hud.

Sågfiskarna är nog den mest spektakulära sorten. De är utmärkande med deras stora ”såg” som nos. Sågen används både till att jaga föda och att försvara sig. När sågfisken letar mat letar den upp ett fiskstim där den sen slår omkring med sin såg för att försöka döda och skada så många som möjligt. Därefter äter den de fiskar som inte rör sig.

Hajrockor har många likheter med sågfiskarna, bortsett från sågen och att hajrockor har större bröstfenor.

Djävulsrockorna eller Mantorna är verkligen bjässarna bland rockor. En sådan bjässe är t.ex. ”Stillahavsmantan” som har en vingbredd på över 6 meter och kan väga över smått otroliga 1 600 kilo. Men precis som de flesta andra ”jättarna” bland broskfiskarna är de planktonätare. De simmar med öppen mun och silar i sig plankton och småfisk.

Familjen med flest antal arter är de så kallade ”egentliga rockorna”, som har ca 120 arter. De lever i kalla hav över hela jorden och har befunnits under 2 100 meters djup.

Stingrockorna har blivit döpta därför att de har antingen en eller flera långa taggar på bakdelens översida. De tillbringar mycket tid kamouflerade på havets botten under ett lager sand och de är väldigt snabba simmare. Giftet i en tagg är otroligt smärtsamt men sällan bringar det dödlig utgång för en människa. Dock används taggarna endast till försvar. I likhet med biet är stingrockans gaddar försedda med bakåtriktade hullingar som gör att de är mycket svåra att få ut när de väl satt sig. I Australien har stingr...