Dagbok från Djungelklostret

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning av texten

Denna text är ett utdrag ur den forne advokaten Henning Sjöströms dagbok, som han förde under den tid då han konverterat från kristendomen till buddhismen och beslutat sig för att resa till ett kloster på Sri Lanka.

Man märker till en början en osäkerhet hos Sjöström då han bekantar sig med sin nya religion, som senare i texten byts ut av frågvishet då han och en munk vandrar på sin väg under Pindapata. För att förklara Pindapata skulle man kunna säga att det är ett namn på den vandring munkar företar sig för att samla in mat från de givmilda. Detta förvånade mig en aning då jag inte kunnat föreställa mig att munkar skulle tigga mat från andra.
Att lägga märke till är att Sjöström är väldigt oerfaren på det sätt som en munk förväntas agera vid speciella tillfällen. Texten visar på att munkarna har en bestämd ordning över hur livet ska levas då de är tvungna att följa ett stort antal regler som man inte kan föreställa sig vara en av de 227 klosterregler som faktiskt existerar vid klostret där Sjöström bor. Exempel på detta är att en munk aldrig får fråga någon en fråga som anses vara självklart att denne ska veta, vilket av ren nyfikenhet Sjöström frågade en dam vid Pindapatan. Frågan gällde om de trodde att Buddha fortfarande existerade och om man hade rätt att tro på gudar inom buddhismen. Detta anses av munkarna vara opassande.

Sjöström åkte till denna kloster för att få pröva på att leva utan ”all den materiella existens” som han själv påstod att vårt land i väster var uppskruvat och beroende av. Förhoppningar om att finna sig själv och kunna leva i en religion som gav något mer än vad kristendomen gett honom var tanken, som också blev verklighet. I slutet av texten kunde man läsa hans tankar kring Buddhas lära, och vad som verkligen krävs för att lyckas vandra den åttafaldiga vägen. Hans sätt att tänka är snarlikt det jag hört och fått berättat för mig att Buddha ansåg att man skulle leva och verka.


Egna tankar och reflektioner kring ämnet

Läran om hur man ska leva sitt liv för att slutligen nå Nirvana har både förbluffat mig och förargat mig. Det är en sak att släppa allt, kliva in i en annan religion och hitta sig själv utanför denna värld som vi numer lever i: TV, massmedia och så vidare har tagit över våra liv och vi styrs av vårt begär att uträtta under som det inte finns någon verklig grund bakom. Det liv jag och många andra lever, vuxna som barn handlar om att nå upp till de bästa resultaten när det gäller både skolan och arbetet. Därför tycker jag att buddhismen har rätt i att man ska avsäga sig alla krav från omvärlden och leva med sig själv för att kunna finna denna inre ro som sedan ska föra oss till Nirvana. Frågan är då om man verkligen vågar släppa taget och lita på att man ska hitta sitt inre om man börjar leva som buddhist eller bara gör en sådan liten förändring att man börjar följa någon av de vägar som ska leda till Nirvana. Jag har funderat mycket och länge på hur man ska lyckas hitta sig själv, och buddhisterna har ett levnadssätt som gör det relativt enkelt att fullfölja uppgiften.

Det fascinerar mig att alla alltid talar så gott om buddhister men ju mer jag läst och lärt mig om deras tro och deras sätt att leva har jag insett att det är de gör det enda rätta. Ibland är det så små förändringar som kan ändra ett helt liv och buddhismen har enligt mig lyckats få fler och fler att fundera över hur man egentligen vill leva sitt liv och vad det är för mening med det. Därmed behöver inte sägas att allt inom denna religion är bra, eftersom att det är mycket svårt att föreställa sig hur det skulle vara att leva som nunna vid ett kloster, men jag måste medge att jag skull...