Nana vs Bara en mor (jämförande romananalys)

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Är vi alla offer underkastade det samhället vi lever i? Har vi själva makten att forma vår framtid? Två böcker som väl belyser frågan är Nana av Emil Zola och Bara en mor av Ivar Lo-Johansson.

Det största verket av Emil Zola anses av många vara skildringen av släkten Rougon-Macquart. I en serie av 20 volymer får vi följa några utvalda människor ur släkten, och i boken Krogen (1877) kan vi läsa om två unga och hårt arbetande föräldrar som inte lyckas försörja sig och drivs in i alkoholism och prostitution. Boken är en stark samhällskritisk skildring och i efterföljaren Nana (1880) får vi läsa om den unga dotterns kamp om ett bättre liv.

Hon försörjer sig till en början på en teater där hennes brist på skådespelartalang uppvägs av hennes magiska yttre. Det dröjer inte länge innan männen i Paris överklass förtrollade av hennes skönhet, tävlar i att överösa henne med lyx i förhoppning om att erövra henne. Svärmeriet tilltalar till en början Nana som spelar männen mot varandra i deras tävlan om hennes gunst. Pengar, flotta lägenheter och lyx i alla dess former dövar till en början den unga flickans längtan efter kärlek, men snart blir situationen ohållbar och hennes öde tycks vara förutbestämd långt innan hon själv valt sin väg i livet.

Lika hjälplös och oförmögen att själv styra sitt öde är Rya-Rya i boken Bara en mor (1939). Den unga flickan växer upp i ett statarsamhälle där dom ”jordlösa” får jobba hårt för uppehälle och mat. Samhället är strikt uppbundet runt lagar och traditioner.

Ett litet misstag som ung gjorde att Rya-Rya redan från början fick kämpa i motvind för att passa in i samhället. Likt Nana´s öde kommer detta utanförskap nu forma hennes liv på ett i våra ögon sett obarmhärtigt vis. Det badet hon som ung tog i ett försök att svalka sig från den omänkliga hettan på åkern en varm sommardag gjorde att hon förlorade sin fästman och folket i byn vände henne ryggen. I en värld där kroppen var syndig så länge man inte arbetade med den var detta ett stort moraliskt brott. Kvinnan i Sverige under den här tiden fick lära sig som liten att aldrig blotta sin kropp mer än nödvändigt. De gånger man skulle tvätta sig gjorde man det i hemlighet bakom låsta dörrar. Ensam mot världen och med en stark längtan efter kärlek vände hon sina drömmar ryggen och bestämde sig att gifta sig med första bästa man som friade. Hon bildade familj och levde en tid som lycklig, men snart kom verkligheten ikapp henne och de val hon tidigare gjort började återigen plåga henne.

Båda kvinnor i dessa böcker blir utnyttjade av samhället och deras liv slutar på ett tragiskt sätt. Men där man ser vissa likheter finns det också olikheter. Emil Zola beskriver Nana i sin bok som en stark och karismatisk person som tar det hon vill ha. Hon tror sig själv ha full kontroll över situationen och verkar trivas ganska bra med sitt liv. Nana kommer från en trasig familj, men lever med god standard i Paris toppskikt. Rya-Rya i sin tur växer upp i en utsatt men ändå lycklig kärnfamilj i Sveriges statarklass helt utan egna tillgångar.

Emil Zola var naturalist och som dom flesta författare under den här perioden skrev han mycket samhällskritiska böcker. Han ville peka på att en människas öde formas mer av miljön hon befinner sig i snarare än det biologiska arvet.

Ivar Lo-Johansson var också naturalist och han ägnade många av sina böcker åt att spegla de orättvisor han såg i samhället. De mest påtagliga skillnader i dessa två böcker är enligt min mening berättarformen.

I Nana är miljöskildringarna ganska sparsamma och läsaren får följa handlingen först och främst igenom konversationer personerna i mellan. Bara en mor däremot är skriven på ett sätt där miljö och omgivning speglas mycket nära och exakt. Istället för konversationer så ligger här vikten hos Rya-Ryas tankar och känslor.

Vad är då budskapet i dessa två böcker? Är människan bara en bricka i samhället helt utan egen möjlighet att påverka sin situation? Är vi alla offer för vår tid? Man kan antagligen tolka budskapen i dess två böcker på många olika sätt beroende på läsarens egna tankar och värderingar. Enligt min mening är också det precis vad författarna vill. Deras uppgift är att spegla samhället som dom ser den och sedan låta läsaren själv tolka texten. Människan lär sig bäst om hon själv får dra sina slutsatser.
Ett klasslöst samhälle där alla är lika tror jag tyvärr är en omöjlighet. Dock är då inte kampen för rättvisa omöjlig eller onödig, tvärt om. Det är drömmen och kampen om allas lika rätt och värde som gör klyftan mellan klasserna mindre.

I alla tider har människor bildat samhällen och i alla tider har utanförskapet varit förenat med svårigheter. Samhället utvecklas hela tiden och med den också normen om hur man skall bete sig för att passa in.
Det viktiga är att hela tiden belysa problemen så att dom kan uppmärksammas.

Nana och Bara en mor är två lysande samhälsskildringar och då precis som nu är dom lika aktue...