Häxförföljelsen och Wicca

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Inledning:

Jag valde att arbeta med häxförföljelsen under 1600-talet och häxor idag för att jag alltid har varit fascinerad av häxor. Enda sedan jag var liten så har jag trott på att magi finns. Jag är en sådan som har följt vartenda avsnitt av serien ”Förhäxad” sedan den startade. Den serien är gudomlig för mig, när ”Förhäxad” går på tv finns det inget som jag hellre gör än att kolla på den. Jag är helt säker på att magi finns men jag har ingen aning om hur man gör för att använda den. Det var dels av den anledningen som jag ville skriva om häxor, eftersom att jag är så pass intresserad men kan så otroligt lite om häxkonst och dess historia. Därför tycker jag att det ska bli hur kul som helst att skriva en uppsats om häxor. Jag hoppas att jag lär mig mycket av det jag inte vet.


Häxförföljelsens början:

Under medeltiden så började man tro starkt på häxkonst, främst svart magi. Folk i hela Europa började sin jakt på häxor. Det blev sådan hysteri att man anklagade nästan vem som helst, t.o.m. sin närmaste granne eller sin egen mamma. Häxförföljelserna började i alperna i Schweiz och spreds sedan över största delen av Europa. Värst var det för dem som bodde i Liechtenstein. Där dömdes och brändes 10 % av befolkningen. Visserligen var de bara 3 000 människor som bodde i det lilla landet men skräcken måste ha varit väldigt stor. I de katolska Medelhavsländerna, Spanien, Italien och Portugal anklagades 12 000 människor för häxeri men endast 36 personer brändes. Varför bara de 36 människorna brändes vet ingen men jag tror att det var p.g.a. att den katolska kyrkan blev motståndare till häxförföljelsen.

Den allra första häxbränningen hölls i Toulouse i södra Frankrike år 1272, häxbränningarna fortsatte sedan i fem århundraden. I Toulouse blev Angéle de la Barthe bränd på bål för att man trodde att hon hade ätit barn och haft samlag med djävulen.

Häxförföljelsen spred sig till Norden vid mitten av 1600-talet och där var den mest intensiv mellan åren 1666-1676. Själva ordet ”häxa” kommer ifrån tyskans ”hexe” som har sitt ursprung i det forntyska ordet ”hagazussa”. Ordet ”häxa” kom in i det svenska språket någonstans efter 1600-talets mitt, alltså vid ungefär samma tillfälle som häxhysterin närmade sig Norden. Äldre svenska ord för häxa är trollkona, trollpacka och trollkäring.

I bibeln stod det att häxeri var djävulens verk och skulle straffas med döden. Detta tog man på fullt allvar vilket man idag skulle säga var vidskepelse. T.ex. orden i Första Moseboken 22:18, ”En trollkona ska du icke låta leva” gjorde att många människor anklagades och avrättades helt utan några bevis.

De gummor och gubbar som lindrade sjukdomar med gott resultat med hjälp av naturläkemedel blev ett hot för prästerna och läkarna. Eftersom att prästerna på den tiden även fick betalt för att vara husläkare. Så präster och läkare gick ihop för att utrota häxorna för att undgå konkurrens. Det kan ha varit stor del därför som många blev så rädda för häxor, eftersom att man hade sådant stort förtroende för prästerna. Så sade prästerna att häxor var djävulens tjänare så trodde alla på det.

1487 kom handboken ”Häxhammaren” ut. Den handlade om hur häxor kunde identifieras, torteras och dömas. Den skrevs av munkarna Jakob Sprenger och Heinrich Kramer. Häxhammaren blev en av världens mest lästa böcker.


Hur häxprocesserna i Sverige kan ha börjat:

Det hela kan ha börjat i Sverige 1667 i den lilla byn Åsen i Härjedalen med något som vi idag skulle säga var en gullig och mycket fantasifull barnhistoria. Personen som det hela handlar om hette Gertrud Svensdotter som då var 11 år gammal. En dag i oktober 1667 var Gertrud och hennes två år yngre lillebror Mats ute och vallade getter. Några av getterna blev då förvirrade och irrade över till en liten ö i en sjö som låg i närheten. Gertrud sade då åt in bror att gå ut och hämta getterna eftersom han var den enda mannen där. Men Mats var för feg för att gå över vattnet så Gertrud fick gör det alldeles ensam. När de kom hem och hade gjort alla sysslor så satt sig Mats och berättade för sin far att djävulen hade smörjt Gertruds fötter med en salva så hon kunde gå på vattnet för att hämta getterna. Allt detta hittade han på för att hans far inte skulle tycka att han var feg som inte vågade gå över vattnet. Pappan trodde konstigt nog på sin son och gick och berättade historien för den lokale nämndemannen, då pappan berättade om det så lade han till ett och annat. Sedan gick nämndemannen och berättade historien för kyrkoherden Lars Elvius. Efter det så tog det hela med häxeri fart.

Gertrud kallades till förhör och där berättade hon vilt om vad hon hade upplevt. Även hon berättade med ett litet barns fantasi. Men i hennes berättelser fanns inte djävulen med. Hon nekade till alla anklagelser om en pakt med djävulen. År 1668 påstod en liten pojke att han rest med Gertrud till Blåkulla flera gånger och han namngav andra barn som varit med honom där. Många på bygden hade hört talas om Gertrud och fler och fler vittnen kom fram. Många hade olika historier som de ville dela med sig av.

Gertrud började nu bli väldigt orolig om vad som skulle hända henne. Hon visste inte så mycket om kristendomen men hon visste så mycket att om man erkände så blev man förlåten. Kyrkoherden började fråga henne vem hennes ledare var och i september 1668 så pekade Gertrud ut 19 personer som hon påstod hade varit med henne i Blåkulla. Nu började häxhysterin och människor började brännas på bål. Historien spreds genom Sveriges landskap och folk började anklaga varandra för häxeri.


Anklagelser mot häxor:

De som anklagades för att vara häxor var ofta läkekunniga, självständiga kvinnor. Även jordemödrarna och barnmorskorna var också väldigt utsatta. Två tredjedelar av de personer som anklagades för häxeri var kvinnor, de flesta var vanliga bönder eller bondekvinnor. Resten av de anklagade var män och barnvittnen. De manliga ”häxorna” kallades för trollkarl eller trollgubbe.

Varför man jagade häxor på det här sättet kan nog vara väldigt svårt att förstå för många idag. Men man trodde faktiskt att häxorna var sterila och var på så sätt ett hot mot mänskligheten. Man skulle kunna jämföra det med hur vissa människor ser på dagens homosexuella. Man ser ner på dem och tycker inte att de är lika mycket värda p.g.a. att det inte kan få barn tillsammans på egen hand.

Man trodde också att häxor trollade till sig mjölk från grannens ko och att det var häxornas verk när djuren dog eller skörden blev dålig. Man anklagade häxor för det mesta dåligt man kunde komma på som t.ex. krig, pest, svält och dålig ekonomi.

Vägde en kvinna mindre än hon såg ut att göra så trodde man att hon kunde flyga och hon kunde då dömas som häxa.


Tortyrer:

På medeltiden var det vanligt att man använde sig av vattentortyr för att den anklagade skulle erkänna. Tortyren var väldigt plågsam och gick ut på att man hällde ned vatten i strupen på den anklagade samtidigt som denne tvingades svälja tyg, detta gjorde det väldigt svårt att andas.

För att försöka få en anklagad häxa dömd så letade man efter ett så kallat häxmärke i dennes panna. Man sade att det var ett märke som djävulen satt dit under häxans invigning i Blåkulla. Häxmärket kunde se ut som ett helt vanligt födelsemärke. När man väl hittade ett märke i häxans panna så stack man en nål i det för att se om det blödde. Blödde det var hon ingen häxa men om det inte blödde och hon inte kände något så dömdes hon som häxa.

Vattenprovet var en annan form av tortyr som de använde för att få häxor att erkänna. Man knöt ihop armar och ben och kastade häxan i sjön. Om hon drunknade så var hon oskyldig och om hon flöt så var hon häxa och brändes då på bål. Så hur det än gick så dog man.

Ett annat prov som häxorna fick genomgå för att erkänna var Spanska stöveln. Den gick ut på att häxan hissades upp i armarna som var bakbundna och så hade man vikter vid fötterna. Det som sedan hände var att armarna gick ur led.

Den mest hemska tortyren var den så kallade Järnjungfrun. Det var en kista som hade samma storlek och form som häxans kropp. På insidan satt det utplacerade spikar som trängde igenom häxans ögon, armar och andra kroppsdelar utan att döda henne när man stängde igen kistan.

Om man blev dömd till döden i Sverige så halshöggs man oftast innan man brändes. Andra straff för häxeri var att bli piskad eller förvisad.


Vittnen:

Barn var de vanligaste vittnena i rättegångarna. Man hade t.o.m. utsedda barnvittnen som kallades för ”visgossar”. De var oftast hemlösa barn och fick mat och pengar för att vittna. Varför de just valde barn som vittnen var för att man på den tiden inte trodde att barn kunde ljuga. Barnen vittnade t.o.m. mot sina egna mammor.

År 1673 i Stockholm bevisade man att barn inte var så pålitliga som man tidigare hade trott. Detta gjorde att man delvis slutade med förföljelsen av häxor. Dödsstraffen försvann helt någon gång under det tidiga 1700-talet. 1779 tog trolldomsparagrafen bort ur lagboken av Gustav III.


Blåkulla:

Förr i tiden trodde man att häxor rövade bort barn och förde dem till Blåkulla, där de hade möten med djävulen. Man trodde att häxan åkte till Blåkulla på en kvast eller en gren med även på ett husdjur. Med sig hade hon ett barn eller en vuxen som skulle värvas till satans tjänst. Man trodde också att häxorna hade gruppsex med djävulen där. De barn som blev till när djävulen hade sex med häxorna skulle kokas sönder och fettet som blev kvar av barnen skulle användas som bensin till kvastarna. Man trodde att det hände kring påsktid men även på valborgsmässoafton. Därför var det extra viktigt att skydda sig från häxorna på påsken. Det är därför vi firar påsk med att klä ut oss som påskkäringar.

Det mest kända Blåkulla i världen sägs vara Blocksberg i Tyskland. Enligt historien så är det där djävulen håller till.

Man tror att det Svenska Blåkulla låg på ön Blå Jungfrun som ligger norr om Öland. Man trodde att det var där häxorna hade sina möten med djävulen för att sjömän utförde offerhandlingar där för länge sedan.

Blåkulla i andra länder:
Danmark - Häklefjäll.
Danmark och Norge - Troms eller Tromskirken
Island - Vala kyrkja


Trolldomskommissionen:

Det bildades en ”trolldomskommission” i Sverige när häxförföljelsen hade varit stor i 3 år. Deras första uppdrag var att döma Moramålet 1669. 15 människor erkände att de var häxor och fick syndernas förlåtelse av de präster som var närvarande. Trots att de blivit förlåtna av gud så halshöggs de och brändes på bål. Även de 36 barn som vittnat blev dömda för häxeri och brändes på bål.


Torsåker 1674:

Den sista stora häxmassakern ägde rum den 15 oktober 1674 i Torsåker. Då avrättades 71 personer även fast bara tre utav dem hade erkänt. Kommissionen hade avrättat dem utan godkännande från Carl Sparre. Han blev så ursinnig att han ställde in kommissionens arbete och med det räddade han hundratals liv.

Torsåker var den svenska socken som blev mest drabbad av häxprocesserna. Det har berättats om hur barn med våld övertalats av sina föräldrar att vittna mot häxorna. I Torsåker finns en minnessten uppsatt på häxberget där häxorna avrättades.


Häxförföljelsens slut:

Preussen var bland de första att förbjuda häxprocesserna. De satte stopp för all förföljelse av häxor år 1721. Man tror att ca: 100 000 människor dömdes för häxeri i Europa under häxprocessernas år. Men att bara hälften, alltså ca: 50 000 personer, brändes på bål. Det landet i Europa där flest människor fick sätta livet till var Tyskland. De avrättade hela 25 000 människor och många fler blev anklagade.

En vispojke vid namn Johan Johansson Griis påstod att han kunde känna igen häxor på deras ”häxmärken” i pannan. Han bidrog till att flera kvinnor avrättades år 1675. Han avslöjades efter ett tag som en bluff och avrättades 1676. Anna Ersdotter var en 80-årig gumma från Stockholm. Hon var den sista som dömdes för häxeri i Sverige. Hon halshöggs den 15 juni 1704.

Man uppskattar att ca: 300 personer avrättades under häxförföljelsen i Sverige. Det var både män, kvinnor och barn som fick sätta livet till under dessa fasansfulla år. I Sverige brukar Urban Hjärne få ta åt sig äran för att ha stoppat häxprocesserna.


Viktiga årtal under häxprocessen:

1272: Den första häxan i Europa brändes i Toulouse i Frankrike.
1431: Jeanne d´Arc brändes på bål, anklagad för häxeri och kätteri.
1487: ”Häxbullan” utfärdades av påve Innocentius VIII, och ”Häxhammaren” kom ut.
1600-1650: Minst 100 häxor och trollkarlar dömdes till döden i Sverige.
1668: Den stora häxprocessen startade i Älvdalen, för att sedan sprida sig till resten av Sverige.
1669: Den 12 augusti kom trolldomskommisionen till Mora. När de reste vidare den 25 augusti, hade tjugo kvinnor och en man avrättats.
1671: Häxprocesserna pågick i Hälsingland.
1704: Den sista avrättningen av en kvinna dömd för häxeri utfördes i Sverige.


Wicca:

Skaparen av Wiccarörelsen var den brittiske diplomaten Gerald Brosseus Gardner. Han levde mellan åren 1884 och 1964. Under sina levnadsdagar skrev Gardner boken ”Witchcraft today”, den blev senare som en regelbok för Wiccarörelsen. De har ingen bibel men de har ”The Book Of Shadows” som är som ett slags evangelium. Själva ordet Wicca är ett gammalt engelskt ord för häxa.

Wiccarörelsen spred sig till Sverige 1998. Då bildades Swedish Wicca Association (SWA). I Sverige är det främst unga tjejer som vill inviga sig i Wicca. Varför det är så populärt bland tjejer kanske är för att de är mer nyfikna än killar och känner att de har någon kontakt till det andliga.

Inom Wicca så kan man vara medlem i en så kallad coven, en energipool där man tillsammans utövar ritualer. En coven får högst innehålla 13 personer och man måste vara över 18 år gammal för att bli medlem.

Dagens häxor lever i sann harmoni med naturen, ett sätt att visa det är genom att gå barfota när de är ute för att komma i så nära kontakt med jorden som möjligt. Wicca tycker att man ska använda sig av naturens tillgångar men aldrig gå till överdrift. De tror också på att allt har en själ, allt från stenar till stjärnor. Varje år, värden över, genomför alla Wiccadyrkare en magisk helande ritual som kallas för ”Earth Healing Day”. I Sverige finns det idag ca: 60-100 wiccaner.

För att bli invigd inom Wicca så ska man ha sex med både prästen och prästinnan. Trots att de utövar rituellt sex så är de helt emot otrohet. Detta tycker jag är lite dubbelmoraliskt. De som ingår i sexakten redan har någon som de håller kär och då klassas ju sex med någon annan för otrohet. Så jag kan inte förstå att de använder sig av en sådan invigning. Man kan jämföra invigningen med hur man trodde att häxor invigdes av djävulen på 1600-talet.

Inom Wicca så finns det 5 element. Fyra utav dem är de fyra jordiska grundelementen. De fyra representeras av ett väderstreck och en egenskap. Luft- i väster ligger visdomen, Jord- i norr ligger tystnaden, Eld- i söder ligger hoppet, Vatten- i öster ligger visionerna. Det femte elementet ligger i mitten och kallas för Raa. Raa står för andlighet och det är i den punkten som alla de andra elementen möts. Raa är den slutliga platsen och vägen till kunskap. Elementen brukar symboliseras med en femuddig stjärna som kallas för pentagram. Pentagrammet omsluts av en cirkel, vilken står för evigheten. Förr brukade man måla pentagram på sina ladugårdar för att hålla elaka väsen borta. Orsaken till att allt liv skapades kallas inom Wicca för ”Akeam” vilket betyder kraft eller makt.


Religionen bygger i första hand på tron på människan. Men de tror även på väsen som alver och féer. De dyrkar och ber till guden och gudinnan. Gudinnan brukar kallas på Gaia.

Gudinnan är den starkaste kraften inom Wicca. Hon är jungfru, moder, den gamla, nymåne, fullmåne och mörkmåne. Hon är födelsen, livet och döden. Man får extas, kärlek och njutning om man dyrkar henne. Gudinnan symboliseras av olika geometriska former som liknar de kvinnliga könsdelarna.

Guden har horn och förknippas lätt med djävulen. Hornen symboliserar egentligen den växande och den krympande månen. Han är gudinnans son, hennes älskare och sin egna far.


Wicca utövar enbart vit magi men lägger sig aldrig i kärleksfrågor. Magi kan användas till vanliga saker som t.ex. besvärjelse av middagsmat men även helande och telepati. De ser män och kvinnor som helt jämställda efter som de båda behövs för att allt liv ska kunna existera. Wicca tycker att alla ska ha exakt samma rättigheter och kunna säga sina åsikter oavsett vilken ras, kultur, sexuell läggning eller vilket språk man har. Det tycker jag är jättebra. Att lära ut att alla är exakt lika mycket värda och få bort alla fördomar inom samhället. Om alla kunde tro som dem så skulle ingen behöva bli förtryckt länge.

Wicca ser inte bara sex som ett sätt att föröka sig, de ser det som en utav gudinnans gåvor till människan. Om tjejen under sexakten skulle bli gravid så anser det att det är helt tjejens beslut ifall hon vill göra abort eller ej.

Den gyllene regeln är: Gör vad du vill, men skada ingen.


Traditioner:

Huvudtraditionerna:

Inom Wicca finns det två huvudtraditioner. En som bygger på läran från Gardner och då framförallt grundade på boken "Witchcraft Today" och Gardners senare utkomna bok "The Meaning of Witchcraft" och en annan lära som bygger på undervisning från Alex Sanders. De traditionella, ärftliga, Gardnerianer och Alexandriska.


De mindre traditionerna:

Inom Wicca finns det ett stort antal grenar av olika traditioner.

Några av dem är:

· Faerywicca - En väldigt liten gren inom wicca traditionerna. Den bildades i början av 1980-talet. Faerywicca arbetar mycket med underjordvarelser som t.ex. älvor.

· Brittisk traditionell - En blandning av Gardnerianskt och keltiskt Wicca. De studerar trädlore, älvor m.m.

· Eklektisk Wicca - Den följer inte någon speciell gren inom Wicca utan tror på att magi är ärftligt.

· Cyberpagans - Det är Wiccadyrkare som skapats via Internet.


Högtider


Wiccaner firar åtta olika högtider, indelade i fyra stora och fyra mindre.

De fyra stora är:

· Beltane (Majfesten) 30:e april. Här firas fruktbarheten. Gudinnan är här jungfru och firar sitt bröllop med Guden.

· Lughnassadh (Lammas) 1:a augusti. Detta är skördefesten och man tackar moder jord för hennes överflöd. Man gör korndockor som symboliserar Gudinnan.

· Samhain (Halloween) 31:a oktober. En del traditioner firar detta som deras nyår eftersom Samhain är de dödas fest. Muren mellan de två världarna är tunna denna natt och de döda kan nu besöka de levande.

· Brigid (Oimelec, Imbolc, Candelmass) 1:a februari. I alexandersk tradition firas Gudinnans återhämtande efter att ha fött Guden.

De mindre är:

· Litha (midsommarsolståndet) runt 21:a juni. Guden är nu som mäktigast.

· Mabon (höstdagsjämning) runt 21:a september. Allt ska nu skördas eftersom den mörka delen av året kommer. Detta firas med en skördehögtid

· Yule (midvintersolståndet) runt 21:a december. Guden föds och året går mot ljusare tider.

· Ostara (vårdagsjämning) runt 21:mars. Ljuset och mörkret balanserar nu varandra.

Andra stora ritualer som betyder väldigt mycket inom Wicca är bl.a. intiationer, handfästningar (det wiccanska/nyhedniska bröllopet) och begravningar.
Att tänka på under din livstid:

Genom din livstid kommer du träffa många människor, och Wicca anser det då viktigt att alltid tänka på att:

· Du alltid ska vara redo att hjälpa så gott du kan.

· Du aldrig ska ignorera någon, eller stänga ute dem om de behöver hjälp.

· Om du kan hjälpa, hjälp dem då gärna.

· Aldrig ändra på någon annans liv. Vi måste alla leva våra egna liv.

· Om du är villig att hjälpa dem, ge dem goda råd, för att peka ut vägen, så gör det.


Jämförelser mellan 1600-talet och de senaste 100 åren:

1. Man kan jämföra de rykten som spreds under häxförföljelsens år med jakt på terrorister och Saddam Hussein. Alla människor har sin egna lilla version av vad som har hänt och rykten börjar sprida sig snabbt. Ingen vet vem som har rätt eller fel. Helt oskyldiga människor blir anklagade för terrorattacker och oskyldiga blir dödade. Båda två händelserna är helt idiotiska. Skulle inte hat mellan olika människor och kulturer så skulle inte möjliga terrorister jagas och oskyldiga människor skulle inte behöva sätta livet till.

2. Man kan också jämföra socknarnas rykten som spreds hejvilt mellan människor med viskleken som man leker i lågstadiet. Ett barn börjar med att viska en sak i ett annat barns öra och den viskar vidare. Under tiden kommer ordet ha ändrats lite eller bytts ut helt. Den som började med att viska kommer att bli förvånad när den får höra vad de andra barnen har hittat på för ord. Samma sak var det med häxrykterna. Några kanske berättade att de hade varit ute och sprungit efter fåglarna. Sedan kanske någon annan berättar att de flög med fåglarna. Tillslut får någon höra att de hade flugit på kvastar och åkt till Blåkulla.

3. Förintelsen är ett annat bra exempel på jämförelser. Då var det en viss folkgrupp som man hade fått för sig skulle bort. Man ansåg att de inte var någonting värda. Men egentligen så tror jag att man var avundsjuka på judarna, eftersom att det var de som hade mest rikedomar och störst kunskaper. Hitler kände sig hotad av dem och ville då ha dem undanröjda. Samma sak var det med förföljelsen av häxor. De var de läkekunniga som var utsatta. Präster och läkare kände sig denna gång hotade och ville röja naturmedicinarna ur vägen och kallade dem då för häxor.

4. Mitt fjärde exempel är dagens mobbning. Rykten sprids, främst i skolorna. Bara för att en person är lite annorlunda och tillbakadragen så pratar folk illa om den personen. Det finns då nästan alltid en stark ledare som alla andra lyssnar på som bestämmer att just den människan ska bli mobbad. Eftersom ingen vågar säga ifrån så är det ...