Colakaos

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag tittade på klockan. Tjugo över tolv. Människor trängdes vid salladsbordet och sorlet av röster överröstade den smöriga resturangmusiken. Jag gick bland borden och letade efter tomma tallrikar att bära in till köket.
- Ylva! Kan du servera damerna vid bord femtiofyra?
- Visst.
- Det är inne i franskan*. Klarar du det?
På brickan stod det sex glas, fyllda till bredden med cola, limemineralvatten, och lättöl. Skulle jag verkligen klara det här? Det såg mycket tungt ut.

Brickan balanserade farligt på min vänstra arm när jag sicksackade mig fram genom matkön. Min blick pendlade mellan glasen och omgivningen. Den ena colan hade runnit över. I gången mellan de två matsalarna krockade jag med en gäst. Sablar också... Glasen vinglade till och det rann över från allihop. Det såg inte särskilt snyggt ut när jag äntligen hittade bordet. När jag lyfte av lättölen vinglade brickan till. Jag ställde brickan på bordskanten. Lyfte av dricka efter dricka. Jag hade just lyft av det sista mineralvattnet då jag insåg att det varit ett misstag. Brickan skulle precis åka ner på golvet när jag räddade den genom att snabbt skjuta upp den på bordet igen. Olyckligtvis stod det en cola på brickan. Colan rann ut över hela bordet och ner på golvet, över mitt förkläde och mina byxor. De sex tanterna vid bordet blev också blöta och reste sig förfärade från bordet. En man vid ett närliggande bord undrade vad som stod på. Fler gäster vände sig om.
- Åh, det är bara en liten olycka... förklarade en av tanterna. Jag bad tusen gånger om ursäkt och lovade att hämta en ny cola, även en ny lättöl och nya mineralvatten åt dem som ville. Med rött ansikte gick jag stressad därifrån. Jag svor tyst över min klumpighet. Vid disken möttes jag av min handledares förvånade blick.
- Gick det bra?
Jag berättade vad som hade hänt och började fylla glasen.
- Jag kan göra det där. Du kanske inte ska göra sånt där i fortsättningen.
Resten av dan torkade jag bord och plockade disk från borden. Tankarna rusade runt i mitt huvud. Skulle jag aldrig mer få servera nu?

Några dagar senare: Det är torsdag och stor buffé på restaurangen. Den proffsiga servitrisen Ylva går runt bland borden och frågar de nya gästerna vad de önskar att dricka. När hon har tagit upp beställningarna häller hon upp drickan i glas (även den krångliga lättölen som man måste vara så snabb med). Hon svävar fram så elegant med de överfyllda brickorna, att gästerna undrar hur en så ung tjej kan vara så yrkesskicklig...