Labrapport, förkoppring

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Materiel:
1 bägare (100 ml), 1 bägare (250-400 ml), spänningskub, 2 kopplingssladdar, 1 krokodilklämma, koppartråd och stålull.

Kemikalier:
Förkoppringsbad (kopparlösning), saltsyra, en grafitstav och en nyckel.

Hypotes:
Jag tror att kopparjonerna från kopparlösningen kommer att bli atomer och bilda en beläggning på nyckeln.

Detta gjorde jag:
Jag lade först min nyckel i en bägare med utspädd saltsyra för att få bort eventuellt smuts. Sedan sköljde jag av nyckel i vatten och sedan skrubbade jag den med stålull så att den skulle vara så ren som möjligt. Sedan tog jag en bit koppartråd och fäste den ena änden i hålet på nyckeln och den andra i en krokodilklämma. Krokodilklämman kopplade jag sedan med en kopplingssladd till spänningskubens minuspol. Grafitstaven kopplade jag sedan med den andra kopplingssladden till spänningskubens pluspol. Sedan sänkte jag ner nyckeln och grafitstaven i en bägare och fyllde den med kopparlösningen. Nu slog jag på 2V likström och lät strömmen vara på under några minuter. Sedan tog jag upp nyckeln, sköljde den och putsade den med stålull.

Detta hände:
Nästan direkt så började det bubbla vid minuspolen (katoden) och nyckeln började få en rödbrun färg. Sedan bildades det något grönt i lösningen vid pluspolen (anoden). När jag tog upp nyckeln när laborationen var färdig så hade den en sotig yta och under den så var nyckeln rödbrun och blank.

Slutsats:
Det som hände under laborationen var att när vi satte på strömmen så blev nyckeln negativt laddad och grafitstaven blev positivt laddad. Då börjar de positiva jonerna i lösningen (som är kopparjoner, Cu2+) dras till den negativa polen (katoden) som är nyckeln, eftersom jonerna vill bli atomer. När kopparjonerna tar upp elektronerna som bildades när strömmen slog på så bildades det koppar på nyckeln. Cu2+ + 2e- à Cu.

Det gröna som bildades vid den positiva polen (anoden), tror jag kommer från nyckeln. Det kan ha varit smuts av något slag kvar och så har det reagerat med strömmen och lösningen och blivit negativt laddat och dragit sig till positiva polen (anoden). Någon slags gas måste ha bildats vid positiva polen (anoden) också, men det är svårt att veta vad när man inte vet vad mer än koppar som fanns i kopparlösningen.

Den sotiga beläggningen som blev på nyckeln tror jag är kol från grafitstaven. När grafitstaven började reagera med kopparlösningen så började kanske kolatomer bryta sig loss och blev positiva koljoner och drog sig sedan till den negativa polen (katoden) och blev kolatomer igen. C à C4+ + 4e- à C.

Denna laboration kan användas till att som vi gjorde ge en fin och tålig yta på en nyckel. Det kan också användas när man ytbehandlar andra metaller så att de ska bli slitstarkare eller vackrare. T.ex. så förkromar man bilar så att de får en tålig och blank yta, man försilvrar och förgyller smycken och prydnadssaker så att de får en yta av guld eller silver men är inuti en helt annan metall, det hela för att föremålen ska få ett finare utseende. Den kan också användas för att skydda metaller från att rosta, då täcks de ofta av ett tunt lager med zink.

Jag tycker att det är väldigt bra att man har kommit på att man kan göra sådana saker för att bevara metaller och göra så att de får längre livslängd. T.ex. om man inte skulle ha lagret av zink på rör som utsätts för väta ständigt så skulle de rosta sönder väldigt lätt och man skulle få byta ut rören ofta. På bilar är det mycket snyggare om de är hela och glansiga...