Kina

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Klimat

Kina är ett land med extremt stor yta, det gör att temperatur och väder skiftar stort mellan olika delar av landet. Nordligaste Kina ligger på samma breddgrad som nordtyskland, Shanghai på samma som Kairo. Kanton och Hongkong ligger på samma breddgrad som Sahara och den stora kinesiska ön Hainan ligger på Calcuttas breddgrad. Det blir därför väldigt stora variationer i klimatförhållandena mellan olika delar av landet. När det första riset skördas i söder är nordligaste Kina fortfarande täckt av snö.

Norra Kina är ganska bergigt och kargt, få människor bor där. Stora delar av Kina är även täckta av öken, såsom Gobiöknen och Taklimakanöknen. I dessa öknar regnar det ofta mindre än 100 mm om året, vilket för de svårbebodda för såväl människor som djur.

Riset som är en av de allra viktigaste varorna för såväl kineserna själva som för export till omvärlden odlas i de södra delarna. Klimatet där är så pass varmt och fuktigt att marken kan ge flera skördar varje år. I söder finns det dessutom ingen vinter, i alla fall inga snövintrar som här i Sverige. Klimatet i söder är subtropiskt, det är alltså regnskogsklimat.


Monsun

Monsunen är en vind, som två gånger om året blåser in över landet. En gång på vintern, en gång på sommaren. Vintermonsunen som blåser från Sibirien för ner mycket kall och torr luft över norra och mellersta Kina. De delarna kyls då ner, och får en vinter som liknar vår här i Sverige. Men mer söderut dit monsunen ej når där är det betydligt varmare, där blir det aldrig en riktig vinter med snö och is. Mild svensk sommar, så är vintern i tropiktrakterna. Sommarmonsunen är en sydlig till sydostlig vind som för in varm och fuktig luft över landet. Temperaturskillnaderna mellan norr och söder blir då ganska små, och med denna monsun kommer regnperioden. Under sommaren faller större delen av årsnederbörden över Kina, och detta skapar ibland översvämningar, men det är nödvändigt för växtligheten och jordbruket.


Berg

Stora delar av Kina är präglade av berg, bland annat Himalaya som ligger i södra Kina på gränsen till Nepal. Mount Everest, eller Qomolangma på Kinesiska är känt som världens högsta berg sägs ofta vara 8 848 meter, men nyare GPS-mätningar visar att berget faktiskt är hela 8 850 meter.

Första gången det bestegs den 29 maj 1953 av Sir Edmund Hillary och Tenzing Norgay. De var först men absolut inte sist för efter det har många bestigit Everest, berget som fått sitt namn efter en Brittisk militäringenjör som levde på 1800-talet.


Hav & floder

Hela Kinas östra och sydöstra del kantas av vatten. Landet gränsar till Sydkinesiska Havet, Kinesiska Havet, Gula Havet och Chilibukten som bukten kallas där Beijing ligger. Alla dessa är delar av Stilla Havet, och på andra sidan vattnet ligger östra USA. Vattnet är väldigt viktigt för Kineserna, då de är ett folk som fiskar väldigt mycket och använder havet på många olika sätt. Kineserna är kända för sin mat, som till en viss del består av läckerheter från havet. Det förekommer även en del export på dessa matvaror till resten av världen.

Kina har en del stora floder, och de absolut största & längsta är Chang Jiang (Yangtze) & Huang He, eller Gula floden som den också kallas. Gula Floden går från Bergen i öst till Gula Havet, där den mynnar ut nära Beijing. Gula floden är extremt nyckfull, och vållar ofta stora översvämningar. Det ställer till en del problem för befolkningen, som måste vara på sin vakt för flodens utbrott. Men floden har aldrig varit en så viktig transportled, det är däremot den mäktiga Yangtzefloden som flyter 630 mil genom de folkrikaste trakterna i östra och mellersta Kina.


Städer

Väldigt stora delar av Kina är väldigt obefolkat. Gobiöknen i den västra delen utgör nästan en fjärdedel av landet, och den är i princip obefolkad. Det karga klimatet är svårt att leva i, och allt fler drar sig mot städerna på östkusten. Det finns dock större städer en bit inåt land, som Xian & Chengdu. Ute på landet så är det mera bondesamhällen. Små byar med människor, som lever ganska isolerade. Dessa människor har sällan samma rättigheter och möjligheter som de i städerna. Skola och ett väl fungerande sjukhus kan saknas, så barn måste jobba tidigt. Och även om det finns skola så lär barnen ej få gå många är där. Har man en pappa och en mamma som är fattiga risodlare, ja då kan man göra mer nytta någon annan stans. Så det blir till att börja jobba på risfälten, eller någon annan stans.


Beijing, Peking

Kinas huvudstad är det kolossala och häftiga Beijing, eller Peking på gammal svenska. Först så översattes huvudstadens namn till Peking, men många år senare så gjorde man en ny översättning. Denna gång översatte man det till Beijing, som är det egentliga namnet på staden. Peking används fortfarande, men Beijing är mer korrekt.

Beijing är en kolossal huvudstad, med förorter inräknat ungefär 13 miljoner invånare. Antalet ökar hela tiden, dessa siffror är från 02. Det är fler än vad som bor i hela Sverige, på en yta som är betydligt mindre, så det är en gigantisk stad. Beijing ligger i norra Kina och det är just vad namnet betyder, den Norra Huvudstaden. Bei=norr, jing=huvudstad. Den Norra Huvudstaden har den varit i inte mindre än 700 år, dock med bruten tidskedja. Staden har många gånger blivit invaderad av Manchurer och Mongoler, men alltid återtagen av Han-kineserna, det folkslag som dominerar med 91 % i Kina.

Beijing är en väldigt blandad stad, och sägs vara en riktig upplevelse att vara i. Staden är full av gamla hus, flera hundra år gamla som samsas med nya skyskrapor av glas. En modern storstad, men samtidigt är man på landsorten. Det är som om staden ej vill bestämma sig, skyskrapedjungel eller tempel i äkta gammeldags kinesisk stil.

När bilarna började att ta över staden insåg man att det ej fanns plats nog. Tio år innan hade endast 50 000 bilar funnits i hela Beijing, men nu såldes det lika många varje månad. Cyklister och gångtrafikanter fyllde gatorna till den grad att bilarna ej fick plats. Så man började bygga en ringled, runt hela staden. Bygget tog lång tid, för det är verkligen en stor stad. Men utvecklingen hann före bygget, redan efter två månader efter öppnandet av vägen så var vägen underdimensionerad. Det fanns inte plats åt alla bilar på denna framtidens väg som hade getts hela 6 filer. Då bestämdes det att ytterligare en väg skulle byggas, i luften ovanför den första.

Himmelska fridens torg är inte bara känt för massakern (eller från regeringens sida; ”incidenten”) utan också för dess storlek. 40 hektar är torget på, och det var Mao Zedong som förstorade torget för att kunna hålla parader med mera. När Mao sedan dog så samlades över en miljon människor på torget, för att hylla honom.

Vid torget finns det prydnader, såsom statyer och monument. Runtomkring finns det olika byggnader, så som Maos Mausoleum, Monumentet över folkets hjältar och den Förbjudna staden. En byggnad som man ser när man kommer ut från Himmelska fridens torg, det är Himmelska fridens port. Där hänger Maos porträtt, och på var sida om honom står det skrivet med kinesiska bokstäver. På hans vänstra sida står det: ”Länge leve den Kinesiska folkrepubliken”. Till höger står det ”Länge leve harmonin mellan jordens folk.” Denna port, det är ingången till den Förbjudna staden.

Den förbjudna staden är en makalös byggnad, som kejsaren Yong Le lät bygga 1420. Eller, den första delen av den mäktiga staden lät byggas då.

Staden kallas bara stad, det är egentligen ett palats, ett gigantiskt palats. Gugong, eller Det Gamla Palatset som det heter på kinesiska är drygt 1 km långt, och 800 m brett. Rummen i denna byggnad är inte färre än exakt 9 999,5. Det sades att endast Himmelens Kung fick ha 10 000 rum, därför blev resultatet 9 999,5 när palatset var klart. Det halva rummet är i själva verket ett litet utrymme under en trappa, och räknas därför endast som halvt.

Förbjuden är staden inte heller, men förr blev man av med huvudet om man gick in i palatset utan tillåtelse. ”Förbjudna Staden” är egentligen ett västerländskt påhitt efter att man fått höra dessa berättelser om halshuggning. Idag är palatset dock öppet för allmänheten, och det går guidade turer varje dag för turister.


SAMHÄLLE

Språk

Då Kina är så pass stort som land, så har språket utvecklats olika i delar av landet. Så om en från Tibet möter en från Shanghai, då förstår de med all sannolikhet ej varandra. Talspråket har utvecklats och många nya dialekter av den ursprungliga rikskinesiska talan har bildats. De största idag är Rikskinesiskan, Mandarin, Yue, (Kanton) Wu (Shanghai) Minbei, (Fuzhou) Xiang, Gan, Hakka & diverse minoritetsspråk.

Det är lite svårt att tro kanske, men Mandarin talas av mest personer som modersmål. Det är fler personer som har Mandarin som modersmål, än vad det är folk som pratar t ex engelska som förstaspråk. Även om talspråket skiljer mycket, så skiljer inte skriftspråket. Det är detsamma i alla delar av landet, vilket gör att kineserna kan förstå varandra på så sätt. Men det tar ett tag att lära sig så pass många tecken att man kan skriva till folk. Det finns ca 50 000 tecken, och varje tecken betyder något. Och de kan kombineras för att få en annan betydelse.


Utbildning

I det gamla kejserliga Kina så var utbildningen under mer en tusen år helt inriktad på att förse byråkratin med litterärt och filosofiskt skolade män. Kraven på dessa män var otroligt höga, men utbildningen tillåt dem ej att tänka själva..

Efter 1949 införde den nya kommunistregeringen allmän folkskola, och försökte minska analfabetismen. (då 80-90 procent) Samtidigt försökte de ge arbetarnas barn förtur till landens universitet. Politiseringen av skolorna ökade, och Marxistisk teori och praktiskt kroppsarbete fick stort utrymme på alla nivåer. En omfattande vuxenutbildning organiserades, och särskilda arbetarskolor gav yrkesteknisk, politisk och allmänbildande undervisning vid fabrikerna.

Utvecklingen bröts 1966 med kulturrevolutionen som Mao startade. Under paroller som "utplåna hela den gamla ideologin och kulturen!" och "ner med de borgerliga intellektuellas dominans i våra skolor!" gick miljoner unga partiaktivister, så kallade rödgardister, till våldsamt angrepp mot skolor, universitet, forskningsinstitut, museer och tempel. Lärare och annan personal sändes till arbetsläger på landsbygden för "omskolning". Under några kaotiska år låg nästan all högre utbildning och forskning nere, ett avbrott som märks på folket i Kina än idag.

1986 försökte folkkongressen återskapa skolan till det bättre, och det innebar ett gradvist införande av en nioårig grundskola från sju års ålder. På detta följer yrkesskolor, högre utbildning och vuxenutbildning. Grundskolan är formellt obligatorisk, men ändå är det många barn som inte börjar skolan. Allra främst på landsbygden, där det också finns dem som börjar skolan men efter några år börjar jobba istället. Ett annat problem är lärarbrist, som delvis hänger kvar från kulturrevolutionens angrepp på utbildningen.

Kina har ett tusental högskolor och universitet, och det allra mest kända är förmodligen Pekinguniversitetet, Beida. Därifrån kom flera av ledarna för revolten i Beijing på Himmelska Fridens Torg 1989.


Statistik

Andel barn som börjar grundskolan (2000): 93 %
Antal elever per lärare (2000): 22 %
Läs- och skrivkunnighet bland kvinnor (2001): 79 %
Läs- och skrivkunnighet bland män (2001): 93 %
Läs- och skrivkunnighet (2001): 86 %
Utbildningskostnadernas andel av BNP (2000): 2,9 %


Folkväxt

Kina är ett extremt stort land, med en folkmängd på 1,26 miljarder (eller 1,29 miljarder om man räknar med Hongkong, Macao och Taiwan). Var femte person i världen, eller 22 % är kineser. Kinas befolkning är ganska ung, då nära hälften (630,5 miljoner) är under 24 år.

Kineserna hade en plan om att vara under 1,3 miljarder 2000, en plan som de absolut har genomfört på ett bra sätt. Bland annat så är det ej tillåtet att ha mer än två barn, och många familjer väljer att bara ha ett barn. Detta ger en folkökning på 0,7 %, och antal födda barn per kvinna är 1,9 stycken. Medellivslängden är 71 år för en kines.


De försvunna flickorna

I Kina så tas traditionellt föräldrarna hand av sina söner när de blir gamla, i första hand den äldsta sonen. Att belasta döttrar med detta ansvaret anses orätt, eftersom döttrarna gifts bort för att tillhöra en annan familj. Där ska de ta hand om sina svärföräldrar, så det blir sönernas jobb. I Kina så anses det dessutom att endast en pojke kan bära familjenamnet vidare, och det är anledningarna till att en familj vill ha minst en son.

Normalt förds det fler söner än döttrar, på 100 döttrar går det ungefär 105 söner. 1990 i Kina så var denna siffra betydligt högre, det var 111 söner på hundra döttrar. Och nu har siffrorna stigit till så mycket som 117 söner per 100 döttrar. Detta problem med flickor som ”saknas” är gammalt, och det är för att oönskade flickor ibland dödas direkt efter födseln. Och med dagens teknologi kan man spåra upp flickfoster och göra abort tidigt i graviditetsstadiet.

En oroande slutsats är att problemet med de försvunna flickorna inte bara handlar om fattigdom och underutveckling. Därmed kommer det inte heller att försvinna av sig själv med stigande folkbildning och BNP.


KULTUR

Seder & högtider

I Kina firas många olika högtider, och det är ett folk som gillar att fira. Festivaler hålls ofta i städerna, och i de flesta fall så dansar man och smyckar staden. Färgglada papper & pappersfigurer är inte alls ovanliga. Rött och guld är de vanligaste färgerna, då de representerar lycka och välgång. Musik och dans är ett måste i en kinesisk festival, som ofta pågår flera dagar. Ibland ännu längre, det beror på vilken betydelse högtiden har.


Kinesiska nyåret

Kinesiska nyåret är den absolut största kinesiska högtiden, och infaller en gång om året. Det infaller dock ej på samma dag som vårat nyår, då kineserna räknar annorlunda. 2004 så inföll det kinesiska nyåret den 22 januari. Festen pågår i 15 dagar och har under åren haft många namn, däribland Begynnelsens Tid, Den Första Dagen, Den Första Månens Första Dag, Månens Början och Årets Första Morgon. Numera heter den Vårfesten, och det har blivit en nationell helgdag som firas över hela Kina under åtminstone en vecka. Det är en stor familjehögtid och på nyårsaftonen (den tolfte månadens sista dag enligt den kinesiska månkalendern), samlas hela familjen till en storslagen måltid. I samband med helgen så inhandlas ofta diverse saker, som kläder och presenter. Barnen får ofta små röda kuvert på nyårsafton av sina föräldrar, som innehåller pengar för framtiden. Om barnen har varit duktiga och hjälpt till hemma - inte minst under nyårshelgen - så får de ofta mer som belöning.

På det kinesiska nyåret så är det väldigt viktigt med symboler och ord som betyder lycka. Många saker runt firandet kan förknippas med lycko-ord, till exempel maten. Fisken som man äter på kvällen har samma uttal som ordet ”överskott”, nämligen Yu. I Guangdong äter man
ett slags hårliknande sjögräs, som på grund av sitt utseende kallas "hårig grönsak". Det i sin
tur låter som "bli rik" och är därför en populär rätt på nyårsbordet.

Det kinesiska språket inbjuder till diverse ordlekar och detta utnyttjas inte minst vid nyårsfirandet. Man tar exempelvis tecknet för lycka och hänger det uppochned på ytterdörren. Detta gör man för att locka gästerna att säga: "ditt tecken för lycka är upp och ned", som på kinesiska låter likadant som "din lycka har kommit".

Ord som innehåller lycka för framtiden används gärna på nyårsafton, men ord för olycka är det tabu att säga. Till exempel så skyr man talet fyra på kvällen, då det på de flesta dialekter har samma uttal som ”död”.

En annan intressant tabu är att kineser ej kastar iväg sopor de första tre dagarna efter firandet. För det anses symbolisera att kasta bort pengar.

Men alla saker runt nyår är inte bara av det bra slaget. I början av 2005 så rapporterade Amnesty International om att antalet avrättningar på nyårshelgen hade ökat. Två veckor innan den nionde februari så avrättades 200 personer enligt deras uppgifter. Lokalpressen skrev om att så många som tio människor hade avrättats åt gången, för att det: "bevarar social stabilitet och garanterar att människor kan få ett säkert, glatt och gott nyårsfirande". Läs mer om detta under rubriken Politik – Hårda straff.


Drakbåtsfestivalen

Drakbåtsfestivalen hålls den femte dagen i den femte månaden, denna dag som förr kallades Ondskans Dag, som ligger i Ondskans Månad. Man tror att det härstammar ifrån att denna tidpunkt på året är väldigt varm, så sjukdomar sprids lätt. Men även att jordbruket utsattes för stora påfrestningar denna månad, på grund av värmen och torkan.

Det man främst gör i drakbåtsfestivalen, det är att ro drakbåtar och andra båtar. En drakbåt är en avlång och ganska smal båt. Antalet personer som paddlar varierar på båtens storlek, men vanligtvis är man ca 10-20 personer i en drakbåt.

I norra Kina där det är brist på vattendrag och floder, utgör drakbåtstävlingarna naturligtvis en mindre roll i firandet än vad de gör i södra Kina. I norra Kina firar man mest för att driva ut andar. Enligt de gamla sederna så ska man hänga upp Gråbo ovanför dörren, för det ska skydda och driva ut onda andar. Ibland hänger man även upp bilder på demonbeskyddaren Zongszi.

Den maträtt som är förknippad med denna högtid, är Zongzi. Fyllningen består vanligen av ett speciellt sorts klibbigt ris kallat "Nuomi" och kan också innehålla kött, ägg, dadlar, allt
beroende på i vilken region de tillverkas.


Mat

För tjugo år sedan så var det i princip bara ris, grönsaker och lite kött som man åt i Kina. Wokat på traditionellt kinesiskt vis, helst med många olika kryddor som soja och ingefära. Idag så skiljer sig inte maten så mycket från våran egen, i alla fall inte i storstäderna. Snabbmaten har invaderat Kina, och det är nästan lika vanligt med McDonalds i så stora städer som Shanghai eller Beijing som det är i Stockholm. Men det är ändå kinamaten som leder stort, framförallt på landsbygden där det inte finns annat.

När man äter kinamat i Sverige får man ris eller nudlar, något kött och oftast grönsaker. Allt wokat, ibland friterat. Den kinamat vi får serverat i Sverige skiljer sig mycket från de ursprungliga kinesiska köken. Kina är ett stort land och maten, råvarorna och tillagningsteknikerna varierar mycket mellan de olika regionerna där varje del har sina specialiteter och favoritråvaror. Kryddor som är populära är soja, färsk ingefära, och sötsur sås som ofta åts tillsammans med friterade räkor. Något som också är populärt är sojabönsost, så kallad tofu. Den är gjord på jästa sojabönor, kallas doufu i Kina. Tofu förekommer ofta i det Kinesiska köket men smakar inte speciellt mycket, men är en vanligt och populär ingrediens.

Kina är även känt för sina marknader, där man i princip kan köpa vad som helst. Hund, orm, sköldpaddor, gräshoppor, olika sorters insekter med mera. Sådana saker är konstiga att äta för oss i Sverige, men i Kina är det vanligt. Kryddor av många slag finns också att köpa på dessa marknader. Mycket av det som säljs har vi aldrig hört talas om, det finns bara i Kina.


Historien om pinnarna

Ja, det finns faktiskt en historia bakom pinnarna. Jag tror det var någon gång under 220-589 som pinnarna uppfanns. Det var krigstider, och efter att dessa hade tagit slut så tyckte kejsaren att det var fel att äta med kniv. Kniven var en symbol för ondska och krig, så den förbjöds i matsammanhang. Istället började man äta med pinnar, ett mycket fredligare sätt att äta.


Sport

Kineserna har inte så mycket fritid men ändå ägnar dom mycket tid åt idrott. De populäraste sporterna är basket, pingis, badminton, fotboll och schack. Alla dessa sporter spelas utomhus. På morgonen går många människor ut till parker för att träna tai-chi eller skuggboxning, en slags träning med långsamma rörelser. De yngre kineserna gör mer aktiva övningar, t.ex. fäktning och Kung-Fu. Något som växt på senare tid det är fotboll. Sporten har fått många nya anhängare i Kina.


RELIGION

Konfucianismen och daoismen är mycket viktiga för kineserna, men är snarare vishetsläror än religioner i Kina. Konfucianismen bygger inte på en gud eller vad som är rätt eller fel, utan på hur man ska vara gentemot varandra. Den verkliga religionen är buddhismen, som finns sida vid sida med de två nyss nämnda. Islam utövas också, men främst av nationella minoriteter i nordväst och av det kinesisktagande hui-folket. Det finns också ett antal kristna församlingar, som på senare år har växt i antal.

1999 blev en meditationsrörelse vid namn falungong känd över världen, då den förklarades olaglig. Den blandar andningsövningar med buddhism, daoism och andra vishetsläror.


HISTORIA

Äldre historia – år för år

8000-3000 f kr Kina genomgick yngre stenåldern för ca 8000 år sedan och övergick till bronsåldern ungefär 3000 f kr.

Xia 2000-1500 f kr Den första dynastin som fanns i Kina var Xia, 2000-1500 f. kr. Dock är inte alla överens om huruvida det var en riktig civilisation eller inte, men Kina hävdar att det var då som den allra första civilisationen uppkom.

Shang 1500-1000 f kr Shangdynastin var ett mer utvecklat folk, som skrev ner vad de upplevde på så kallade Orakelben. Orakelben som är ett annat namn på sköldpaddskal användes flitigt under den tiden. Det var under denna period som sidenet uppfanns, och enklare musikinstrument användes. Något annat som Shang är känt för, det är att de tillverkade de mest avancerade bronsföremålen i hela världen.

Zhou 1040-256 f kr Under Zhoudynastin så hade folket blivit mer utbildade var det gäller konst och litteratur. Inom litteratur och filosofi så skapades många mästerverk, så som Konfucius skrifter och olika daoistiska (taoistiska) verk.

Qin 221 f kr - 206 f kr Nu enas Kina för första gången som ett land, under en kejsare. Qinkejsaren som ordnade landet till ett samhälle som liknar det vi har idag. Han byggde vägar, införde skatter, och gjorde ett myntsystem. Han byggde också ihop existerande murar till den nuvarande Kinesiska Muren. Det som han kanske är mest känd för Terrakottaarmén. Soldater av naturlig storlek som byggdes för att vakta kejsare Qins gravplats. Dessa soldater är en av Kinas absolut största turistmagneter sedan de upptäcktes 1974. De uppskattningsvis 7000 lergubbarna är mellan 180-186 cm långa, och liknar på många sätt riktiga människor. De har alla personliga ansikten, och står beredda med sina svärd och spjut för att skydda kejsaren. Man gissar att det tog åtskilliga decennier för att bygga dem, och att arbetet påbörjades när kejsare Qin inte var mer än 13 år gammal.

Han 202 f kr - 220 e kr Landet fortsätter att utvecklas på de grunder som Qin lagt. Sidenet visade sig komma väl till pass nu, för det användes för att muta viktiga personer i väst. På så sätt expanderade landet och den så kallade Sidenvägen skapades. Det var nu som buddhismen kom till Kina, och de började bli ett land med fler olika religioner. Under denna tid var Xian den största staden i landet – och världen. Den var huvudstad i det dåvarande Kina.

Salig blandning 220 - 589 Under denna period så var det oroligt i landet, och flera krig utbröt i landet. Många olika herrar ledde landet, ingen ledde landet särskilt länge och bra. Samtidigt så uppfanns krutet, något som kom att ha stor betydelse i krig. Något annat som kineserna lärde sig under denna period var att bryta stenkol.

Sui 581 – 618 Nu enades landet igen efter århundraden av oroligheter och tumult. Sui ledde landet och utsåg Luoyang till huvudstad. En kanal byggdes, som gick från Louyang till Hangzhou.

Tang 618 – 907 Tang utsåg återigen Xian till huvudstad i Kina, och folk vallfärdade dit från hela världen, och nu började Kina verkligen visa vad de gick för. Kulturen blomstrade och det märktes speciellt i poesin, även i keramiken. Buddhismen växte sig allt starkare, och blev större än vad den någonsin varit.

Song 960 – 1279 Nu byter Kina återigen huvudstad, men det är lite annorlunda den här gången. Nu är det två huvudstäder inte en, nämligen städerna Kaifeng & Hangzhou. Hela landet ”flyttar söderut” och då följde huvudstaden (städerna) med. Alla mäktiga personer flyttar till södra Kina, och då måste resten följa efter helt enkelt.

Vid denna tid var det viktigt att vara väl utbildad i både matematik och poesi. En annan konst som ansågs vara fin det var att kunna göra trädgårdar. Klippa växter, sköta om och planera så att färger passade ihop ansågs vara fint.

Det var nu som fenomenet lotusfötter uppkom. Det vill säga att kvinnorna redan små flickor fick sina fötter snörda och därmed deformerade för hela livet. Detta var ett skönhetsideal som avskaffades i nästan hela Kina 1912.

Yuan 1271 – 1368 Mongolerna med Khublai Khan i spetsen flyttade Mongoliets huvudstad till Beijing. Vid samma tid tog de kontrollen över hela södra Kina genom att erövra den från hästryggen. Samma sak gjorde de med Burma och Java. Men till slut så fick bondeuppror mongolerna på fall. Det gick att erövra ett stort rike från hästryggen – men det gick ej att behålla det därifrån.

Ming 1368 – 1644 Huvudstaden var först Nanjing vid Yangtsefloden nära nuvarande Shanghai, men flyttades snart till Beijing. I Beijing byggdes det ofantliga palatset, den Förbjudna Staden.

Under denna period började man intressera sig för omvärlden, och man ville upptäcka den. En av anledningarna var att man ville uppträda som en stormakt, och därför började man segla utåt världen på början av 1400-talet. Men detta upphörde efter förvånansvärt kort tid.

Quing 1644 – 1911 Ett folkslag vid namn Manchurerna tog över Kina, men blev efter ett tag som en del av landet. Kontakten till utlandet blev bättre, som kineserna hoppats. Men så började britterna skeppa in opium. De smugglade in den drog, som senare skulle starta ett krig. För britterna var det en lönsam affär, de gav opium och fick varor för det. Men för kineserna var det förödande, och det drabbade många. Många blev beroende av opium och gav då bort sina varor för lite opium. Den kinesiska regeringen försökte stoppa opiumhandeln, men det ville inte britterna gå med på. Efter att regeringen beslagtagit flera laster med opium så gick britterna ut i krig. De anföll Kina för att skydda sina intressen, och det lyckades. Storbritanniens krigsteknik var mycket mera avancerad, och besegrade kineserna. Kina tvingades öppna nya hamnar för utländsk handel, och tillåta opiumhandel. Landet misskötts och efter ständiga revolter så avgår Pu Yi som Quingdynastins sista kejsare.


Nutidshistoria

1912 Republiken Kina enas efter Pu Yis fall. Sun Yat är den nya republikens president, men några delar får de klara sig utan. Flera år av kaos gör att några delar av Kina ej blir medlemmar i Republiken Kina. Så som södra Mongoliet, Tibet & Yunnan.

1919 - 1930-talet Efter första världskriget så fick vinnarländerna delar av förlorarländerna enligt Versaillesföredraget. Så när Japan får delar av Kina, då bildas det våldsamma protester. Under denna tiden så skapas två nya partier; Kommunistpartiet & Nationella Folkpartiet. På 1930-talet så har fortfarande inte Kina blivit befriat från Japan. De båda strider mot varandra, samtidigt som de har inbördes stridigheter.

1945-1949 Detta var tänkt som en fredens tid. Efter andra världskriget så skulle det bli en långvarig fred, men den höll endast ett år. 1946 började striderna igen mellan Kina & Japan. Kina vill ha tillbaka allt det land som de förlorat till Japan, men de vägrar att släppa landet. Mao Zedong (Mao Tse-tung) utropar den nya folkrepubliken inför ett hav av människor på Himmelska Fridens Torg. Han är nu den nya ledaren för Kina, och åter väcks hoppet.

1950-talet Mao Zedong styr Kina med Sovjetunionen som förebild. Ett kommunistiskt samhälle växte, allt mer stängt för omvärlden.
1959 blir Mao av med makten i landet, han avsätts som president och ersättes av Liu Shaoqi.

1960-talet Det var en förskräcklig tid för kineserna. Landet missköts och missväxt drabbar hela Kina leder till att människorna svälter. Det blev en enorm katastrof och man misstänker att sannolikt 20-30 miljoner människor miste livet de åren.

1964 kom Maos berömda bok ut, Maos lilla röda i 800 miljoner exemplar. I samband med det så startar kulturrevolutionen i Kina. Det är Maos sätt att försöka få tillbaka makten över landet.

1970-talet Kulturrevolutionen fortsätter enda fram till Maos död 1976. Efter det så öppnas portarna långsamt, och landet tar sina första trevande steg.
1979-1980 så är det krig mot Vietnam, som Kina vinner tillsammans med USA.

1980-talet Landet börjar se nya ekonomiska reformer, men dock ej politiska. Frihandelszoner öppnas i Fuijan & Guangdong. Detta leder till ökad handel med landet som långsamt börjar moderniseras. Det hela började som oskyldiga protester. Studenter som protesterade mot det stängda och kontrollerade landet, de ville ha ett öppnare samhälle. Men det slutade i tragiskt nog på ett annat sätt än vad studenterna tänkt sig. Det lär ha varit partiledaren Deng Xiaoping som utförde ordern om att skjuta på studenterna, dock ej helt säker på den uppgiften.

Så den 4:e juni 1989 vällde stridsvagnarna in på Himmelska Fridens Torg. De demonstrerande blev vilt beskjutna, och stridsvagnarna mejade ner så många de kunde. Det hela slutade i ett blodbad med upp till så många som flera tusen döda. Men då Kina har full kontroll över medierna, så sänktes dessa siffrorna angående dödstalen. Nyheten om själva massakern kunde inte Kina förhindra spridningen av, men man tror att det finns ett stort mörkertal angående dödstalet.

1990 – idag Kina moderniseras mycket mera, med Shanghai i spetsen. Shanghai blir det handelscentrum som det en gång var i forna Kina. BNP-ökningen i städerna ligger konstant över 10 % om året, det vill säga att värdet av alla varor och tjänster ökar med tio procent om året. Den man som tros ha beordrat stridsvagnarna vid Himmelska Fridens Torg dör. Deng Xiaoping ersätts av Jiang Zemin.


POLITIK

Efter att Deng Xiaoping avlidit 1997, 92 år gammal så ersattes han av Jiang Zemin. Tre år senare så avgick Zemin som kommunistpartiets ledare, men fortsatte som president till 2003. Efter det så förnyades landets ledning väldigt mycket, och yngre personer ersatte de äldsta, och en gräns sattes på 70 år för dessa viktiga poster, efter det så pensionerades man. Så stora delar av kommunistpartiets kommitté ersattes av yngre krafter.

I ett tal som Jiang Zemin höll i november 2002 så framgick det att landet skulle satsa på att utveckla landet i en kapitalistisk riktning. Folket skulle få mer saker och samhället skulle bli mer utvecklat.

Kina är ett land med väldigt invecklad politik, och de kallar sig för Folkrepubliken Kina. Det betyder att de inte har en kung som vi har, utan en president. Kina hävdar bestämt att all makt ligger hos folket, något som få kritiker håller med om. Kina är ett extremt stängt land när det gäller tankar och kritik mot den egna regimen. Ingen öppen kritik mot styret får förekomma, och många som ändå demonstrerar mot samhället kastas i fängelse. Grundlagen förbjuder ”sabotage mot det socialistiska systemet”, och därför kan myndigheterna gripa in mot allt som de själva tolkar som ett hot mot regimen. Den anklagade får sällan någon värdig rättegång som är öppen för allmänheten, vilket gör att tusentals människor sitter i fängelse av denna anledning. Många får inte någon rättegång alls, utan spärras bara in. 1997 så frigavs till exempel Wei Jingsheng, efter arr ha suttit 18 år i fängelse. Efter frigivningen som var på grund av hälsoskäl reste han till exil i USA.

Oroade är regeringen för missnöjet på landsbygden, öppna revolter mot systemet och dess makthavare gör att regeringen inte känner sig säkra. Bönderna protesterar mot olagliga skatter, höjda priser med mera. Och det sista regeringen vill är att få landsbygdens 800 miljoner invånare emot sig. Något som regeringen då försökte med var att sänka lånen, och att skapa nya arbeten.


Hårda straff

Kriminaliteten ökade, så 1996 bestämde sig regeringen för att inleda en kampanj mot brottsligheten. De anordnade massavrättningar av kriminella personer i avskräckande syfte. Detta hoppades de skulle räcka i kampen mot brottsligheten. Detta gjorde att Kina fick stark kritik emot sig, många ansåg att nu...