Urinvånare ooch förföljelse

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

URINVÅNARE OCH FÖRFÖLJELSE

URSPRUNGSBEFOLKNINGAR HAR GENOM HISTORIEN SYSTEMATISKT BLIVIT FÖRFÖLJDA!

Sedan världsomseglingarna i början av renessensen har ”moderna” européer kommit i konflikt med invånarna i de ”icke civiliserade” och utomeuropeiska delarna av världen. Egentligen kan man säga att konflikten mellan européer och folk de kommer i kontakt med på andra världsdelar började tidigare. T.ex. kan de s.k. ”korstågen” sägas vara konflikter som dessutom återkom gång på gång. I det här exemplet krävs nog kanske en tydlig definition på vilka som är urinvånare, och om kårstågen var förföljelser av urinvånare. Om man med urinvånare menar folk som bott på ett område sedan väldigt lång tid tillbaka så var ju araberna, som korstågen oftast var riktade mot, urinvånare i mellanöstern. Om man däremot menar folk som inte utvecklats på samma sätt som européerna, dvs. naturfolk, så var araberna inte urinvånare. Förvisso gick ju korstågen ut på att ta tillbaka ”heligt land” som européerna tyckte att det tillhört dem, men att det var förföljelse är det inga tvivel om. Även andra kristna fick stryka på foten när korsfararnas härar drog genom ett land, men detta var nog mest impulsivt. Att förföljelsen av araber var systematiskt kan dock inte sägas om den tiden. Man kanske kan tala om det i nutiden, men detta är en annan historia.
De riktiga förföljelserna började egentligen iomed upptäckten av Amerika 1492. Naturligtvis var de tidigare förföljelserna inte mindre hemska, men de var inte lika omfattande förmodligen. Man kan lägga märke till att Spanien, som ”upptäckte” Amerika, just vid den tidpunkten höll på med att rensa Spanien från judar och muslimer. Spanien präglades alltså av kulturell intolerans under den tiden.
Efter att Christofer Columbus upptäckte Amerika åkte han tillbaka med nyheten om sina upptäckter. Han lämnade dock kvar sin bror med mannar på ön Hispaniola (nuvarande Kuba) i karibien. Redan första året av Amerikas upptäckt kan man säga att förföljelsen och den religiösa intoleransen började. Brodern till Christofer Columbus lät, som ett exempel på förföljelsen och den religiösa intoleransen, nio indianer brännas på bål för att de hade grävt ned några små bilder av jungfru Maria och Jesus. I själva värket var detta ett täcken på att indianerna anammat den nya religionen, men deras religionsutövan var lite annorlunda. De hade grävt ned bilderna för att de skulle göra jorden mer fertil och ge bättre skördar. Nio indianers liv verkar ju inte vara så mycket nu när vi sitter med facit i hand och vet på ett ungefär hur många som dödades, men det är ett första exempel. Det är kanske fel att säga att vi sitter med facit i hand, för slutet på dödandet har knappast kommit. Fler exempel på mord och förföljelse kommer nedan.

De första åren efter upptäckten av Amerika dödades en mycket stor del av urbefolkningen i Karibien. Nu är denna kultur helt utrotad sedan några hundra år tillbaka. Miljoner människor på de karibiska öarna dödades med argumentet att de var kannibaler. Detta är dock inte historiskt bevisat. Egentligen är det bara i Nya Guinea som man bevisat att kannibalism förekommit hos den inhemska befolkningen. En intressant sak att lägga märke till i detta sammanhang kan vara att de Europeiska kollonisatörerna inte utrota denna befolkning som bevisligen varit kannibaler, medan de utrotat Kariberna som inte bevisligen är kannibaler. Naturligtvis är detta inte negativt, men det skulle ju varit mer önskansvärt att inte indianerna i Karibien heller blivit utrotade.
Förföljelsen av de karibiska folken, som förresten inte var ett enda folk utan flera olika folk med besläktade språk, var definitivt systematiskt. På fastlandet var det ju också mycket systematiskt, men där dog många av sjukdomar och svält också. I Karibien hann nog de flesta förmodligen inte bli sjuka eller svälta till döds.

Som en rad ovan nämnt, dog många urinvånare på det amerikanska fastlandet p.g.a. svält och sjukdomar de inte utvecklat något försvar mot, men detta förklarar enbart en liten del av gruppens minskning. Väldigt många urinvånare dödades också. Som ett exempel kan man ju ta området där nuvarande Mexiko ligger. När européerna kom dit vid 1500-talet låg befolkningen kring 90 miljoner. På nåt sekel sjönk antalet till 3,5 miljoner, dvs. en minskning med 86,5 miljoner. Även om man antar att en mycket stor andel dött p.g.a. sjukdomar som influensa och smittkoppor, kan detta inte vara den enda förklaringen. Vi antar vidare att en så stor mängd människor som 50 miljoner dött av sjukdomar (ett personligt antagande utan historiska belägg), så blir det ändå 36,5 miljoner som dödats av inkräktarna. Detta är mer än 30 miljoner fler än förintelsens offer under andra världskriget. Det är först i våra dagar Mexiko fått den befolkningsmängden igen, men denna gång är indianerna enbart en minoritet från att ha varit det enda folket som bodde där.

Förföljelserna av indianer slutade knappast i modern tid. Till och med i efterkrigstiden finns det massor av exempel på stora massakrer på indianer och de som samarbetat med dem.
I all tid har regeringar i ett land som t.ex. Guatemala förföljt och diskriminerat indianer. Exempel på sådanna finns nedan, men först ett undantag. 1944 kom Jacob Arbenz till makten i Guatemala. Hans regering satt kvar enda till 1954 då USA invaderade landet. Under Arbenz tid beslagtog regeringen jordbruksmark från företaget United Fruit som innan dess ägde en mycket stor del av den odlingsbara marken, och gav den tillbaka till indianerna. USA som av någon anledning kände sig hotad och menade att kommunismen skulle kunna sprida sig, inledde 1954 en invasion av Guatemala. Det var egentligen mest amerikanska flygräder och legoknäktar som finansierades av United Fruit. Marken togs efter invasionen tillbaka från indianerna och gavs till United Fruit.

17 juli 1982 massakrerades nästan hela byn San Francisco i Guatemala. Av 390 invånare överlevde endast 72 personer. Detta kan jämföras med amerikanernas massaker i en by i Vietnam under kriget där, vid 60- och 70-talen, men denna massaker fick inte lika stor uppmärksamhet. Dessutom kan man säga att denna massaker inte var det värsta som skett. Enligt Amnesty dödades enbart 1981 13.500 indianer bara i Guatemala och 200.000 fick fly från sina hem i Guatemala till Mexiko. Även om de där 200 000 indianerna inte dödades är det likvärdigt att döda dem som att skicka dem i exil, i utrotningssyfte. Att skicka ett folk i exil är väl att utrota en kultur.
I exilen i Mexiko levde indianerna knappast ett gått liv. De mexikanska myndigheterna, som inte ens tog hand om sina egna indianer, gjorde inga försök att ge flyktingarna från Guatemala någon hjälp. Barnadödligheten i flyktinglägren var så hög som 35%, dvs ett av tre barn dog.

Indianerna har inte alltid varit ensamma dock. De har upprepade gånger gjort uppror tillsammans med olika fackliga organisationer, för att försvara sina rättigheter. Upproren har dock oftast slagits brutalt ned. Ett exempel är händelserna i en Colombiansk stad. Där hade indianer och fackligt aktiva gjort uppror mot ett stort företag, för att förbättra sina arbetsvilkor, men upproret fick dock ett fasansfullt slut. Militären i Colombia stängde in hela stadens befolkning på ett torg och sköt ned vart enda av dem. Sedan gick man runt och letade efter överlevande och dödade även dem. Efter denna omänskliga och otroliga avrättning av en hel stad, brände man ned staden till grunden och utplånade den från kartan. Man förnekade alla händelser dock senare och hävdade att den staden aldrig existerat.

Ett uppror med både indianer och andra grupper är också zapatistupproret i Mexiko. Rigoberta Menchu som fått Nobells fredpris, uttalade sig om zapatisterna som en självförsvarsrörelse som har som uppgift att skydda indianernas rättigheter och existens.

Läget för indianerna i nutid är mycket kritisk i de flesta fall...