Kärleksanalys

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

I böckerna ”Stolthet och fördom” och ”Thérèse Raquin” finns kärleken med i flera avseenden. Jag har valt att analysera kärleken i dessa böcker utifrån dessa teser:

- Kärlek förändrar oss människor till det bättre.
- Kärlek behövs för att ett förhållande ska bli lyckligt.

Jag börjar med att presentera böckerna och analysera de utifrån teserna, senare har jag gjort en jämförelse böckerna emellan, där jag även diskuterar vad jag kommit fram till genom detta arbete.

Stolthet och fördom
I dagens samhälle är äktenskap en symbol för att vill visa kärlek och trohet till den man lever med. Så har det dock inte varit genom alla tider, denna bok visar på att kärleken inte hade så stor betydelse i äktenskapen under 1800-talet.
Personer som inte var gifta ansågs stå under de som redan ingått äktenskap. Detta medförde att giftermålet blev någonting som personer ingick för att få status i samhället. Det var inte alla gånger det skedde på det sättet, men det var det som var vanligast. Det gällde helt enkelt att tacka ja till den första friare som kom, annars kunde man bli utan. Detta medförde många olyckliga äktenskap, som drabbade både barnen och de vuxna hårt. I många fall var nog otrohet också en vanlig förekomst bland olyckliga äktenskap, kunde man inte få kärlek av sin partner sökte man den någon annanstans. Boken tar upp både dessa äktenskap och de giftermål som skedde av kärlek.

I den här boken framkommer det tydligt att kärleken är en kraft som har stort inflytande på oss människor. Mr. Darcy som från början är en kall och rentav otrevlig person. Han är en rik man som skulle kunna få vilken kvinna som helst p.g.a. det och det vet han mycket väl om. Han letar egentligen inte efter kärlek, men det är oftast då den står runt hörnet och så även i detta fall. Elisabeth är den som får Mr. Darcy att förstå vad kärlek egentligen är. Han blir nu allt mer öppen och hjärtlig. Kärleken lockar oftast fram det bästa i oss människor.

Mr. Darcys och Elisabeths relation är från början kylig och Elisabeth tycker endast att Mr. Darcy är en snobbig överklass person, som hela tiden försöker vara märkvärdig. Mr. Darcy däremot väcker ganska snart tycke för Elisabeth. Han beundrar henne för hennes starka och öppna vilja och som för den tiden var ganska ovanligt hos kvinnor. Elisabeth har hela tiden trott att hennes förakt mot Darcy var ömsesidigt, så det kom som en chock för henne när han friade. Hon svarade nej och blev mer eller mindre upprörd över att han hade varma känslor för henne. När detta frieri senare hade lagt sig märkte hon att även hon hyste heta känslor för honom. Kärleken mellan Darcy och Elisabeth kom inte som en blixt, den växte fram jämsides med att de lärde känna varandra.
Kärleken smög sig på båda personerna och de märkte då helt plötsligt en dag att där fanns mer än bara de vanliga känslorna. Det blir mer chockartat om kärleken kommer på detta vis. En helt vanlig dag kommer det fram känslor för någon som man aldrig har tänkt på, på det sättet. Ofta är det ganska svårt att acceptera att man faktiskt är kär, men efter att man mer och mer börjar bry sig om vad personen gör och dylikt märker man att något är förändrat.

Jane, Elisabeth syster, blir kär i Mr. Bingley, en nyinflyttad man som även han genast fattar tycke för Jane. Deras kärlek uppkommer direkt, det blir kärlek vid första ögonkastet. Kärleken under denna tid gick inte lika drastiskt till så som den gör idag. Jane och Bingley dansade flest danser på alla baler och utbytte en och annan het blick, mer än så var inte tillåtet innan giftermålet hade ägt rum. Den unga kvinnan som var förälskade kunde bara be och hoppas att den unga mannen besvarade hennes tankar och snart skulle gå till hennes far för att be om hennes hand.
Mr. Bingley blir tvungen att resa tillbaka till London under en tid och Jane åker till släktingar där, strax efter. Detta mycket för att kunna träffa honom. Hon berättar dock endast detta för hans syster som lovar att säga till Bingley att hon är i stan. Bingley’s syster vet om att även Darcy’s syster är förälskad i honom, så hon undan håller detta för sin bror. Hon anser att Jane är tillräckligt fin för hennes bror och tror att hon därigenom gör både sin bror och Darcy’s syster en tjänst genom att inte säga sanningen.
Jane antar att Bingley inte längre hyser några känslor för henne, eftersom han inte hör av sig under hela hennes vistelse i London. Lite senare kommer allt detta dock fram och kärleksparet får varandra.
Här kommer ett vanligt fenomen inom kärleken fram – svartsjuka. Svartsjukan kan vara både ett bra och ett sämre inslag i ett förhållande. I detta fall ger det utslag hos en person som står utanför förhållandet, men som egentligen vill vara i det. Om kärleken är stark emellan personerna i förhållandet så kommer det inte att påverka så mycket.
Det är även vanligt att svartsjukedraman förekommer inom förhållandet – att mannen/kvinnan i förhållandet tror att mannen är intresserad av någon annan kvinna/man. Detta kan utge sig vara positivt, genom att partnerna får en starkare relation, men kan även påverka negativt om det blir för vanligt. Kärleken kan kvävas av svartsjukan om den uppkommer allt för ofta och när ingen misstanke föreligger.

Det sker även ett giftermål som grundar i annat än kärlek i denna bok, det vill visa på att det faktiskt var det vanligaste sättet giftermål skedde på under 1800-talet. Mannen ville gifta sig för att kunna visa upp att även han hade förmågan att få en fru och ville även ha en fru som var villig att ta hand om honom.
Kvinnan som gifter sig med honom gör det för att hon börjar bli gammal och tror att det här är den enda chansen hon får att bli gift. Eftersom det ansågs vara en skam att inte bli gift blev trycket på dessa kvinnor och män ännu större.
Samhället såg det som en plikt för kvinnan att bli gift, blev man inte det hade man inte varit bra nog att locka till sig män. Förståelsen för att giftermål mellan par som egentligen inte har några känslor för varandra uppkommer då dessa faktorer kommer upp. Om unga kvinnor blev erbjudna giftermål var de i princip tvungna att tacka ja, vem det än var som hade frågat. Det kanske var deras enda chans och tackade de nej skulle de få ångra sig resten av livet.
När Elisabeth senare åker för att hälsa på den nyblivna hustrun. Till en början tycker Elisabeth att ser allt ut att vara perfekt för det nygifta paret – de har skaffat sig ett hus och de verkar trivas med varandra. När hon senare ”skrapar” lite på ytan märker hon att det vilar en obehaglig känsla över huset och att hennes väninna inte verkar lycklig. Formaliteten finns där - paret visar sig hela tiden utåt som lyckligt nygifta, trots detta märks det tydligt att någonting fattas. Kärleken är aldrig närvarande i förhållandet, som genom det inte känns äkta.

Kärlek är inte bara kärlek mellan en man och en kvinna som ska ingå i ett giftermål utan det finns även med annan kärlek i denna bok och då framförallt syskonkärlek och kärlek till föräldrar.
Boken tar upp hur viktigt det var att under 1800-talet ha en god relation till sina föräldrar och visa dem respekt. Jane Austen tar upp detta på ett ironiskt sätt då fadern i familjen oftast håller med sina kloka döttrar, medan mamman har andra tankar. Detta visas tydligt då Elisabeth avsäger sig ett frieri från en man hon inte älskar, pappan säger lugnt att hon ska följa sina känslor. Mamman har dock hela tiden tankarna på att få sina döttrar gifta. Hon ville inte att samhället skulle se på deras familj som säregen. Trots ironin i boken låg det ett stort allvar i detta under denna tid.
Syskonkärleken utspelar sig mellan Elisabeth och Jane. De försöker hela tiden att uppmuntra varandra och se livet från den ljusa sidan. Båda två ser äktenskapet som en kärleksbekräftelse och de skulle bara kunna tänka sig att gifta sig om det var i någon de hade kär. Dessa två unga kvinnor försöker hjälpa varandra genom alla kärleksproblem som uppstår fram till bröllopsdagen. Det finns hela tiden en närvarande kärlek dem emellan och den märks i alla inslag författaren har gjort med dessa två systrar.


Thérèse Raquin
Denna bok behandlar kärlekstemat på ett annorlunda vis. Äktenskapet mellan Thérèse och Camille är uppbyggt genom en gemensam uppväxt, det har ingenting med kärlek att göra. Äktenskapet uppkom endast för att modern till Camille ville att det skulle bli så. Paret är kusiner och har hela sin uppväxt varit medvetna om att de ska gifta sig och har genom det funnit sig i det.
Det finns hela tiden en kylig stämning paret emellan. Denna stämning beror främst på att det inte finns någon kärlek i förhållandet De har aldrig fått uppleva kärlek utan endast gått in i äktenskapet för att maken skulle kunna bli omhändertagen när modern dör, eftersom han är en sjuklig människa.

Thérèses förhållande till sin man är i allmänhet kyligt. Hon söker någonting mer än bara det som funnits vid hennes sida hela livet. Hon letar efter någon som kan ge henne spänning. Hon vill uppleva kärlek, men hon är bunden genom detta äktenskap. Camille är ingen kärleksfull människa så Thérèse kan inte heller här hitta någon trygghet. Allt detta leder till att hon samlar sin kärlek till någon som är beredd att ta emot den. Det här äktenskapet visar tydligt på att det är någonting som är fel – det är kärleken som fattas.

Så kommer då det förödande eller ska man kalla det, det lyckliga i boken. Thérèse blir förälskad, fast inte i sin man utan i en främmande karl. Hon kan inte hindra att kärleken blir så häftig, hon är beredd att offra väldigt mycket för denna man. Hon inser att hon egentligen aldrig varit kär eller haft heta känslor för någon.
Thérèse och Laurents förhållande är till en början endast byggt på åtrå. Ju längre tiden går blir de allt mer bundna till varandra. De märker att det inte bara är sexuellt attraherade utan att det även handlar om känslor.

Kärleken kan uppfattas som en helt underbar sak för Thérèse som inte fått erfara detta härliga förrän nu. Innan erfarenheten av kärlek har fått erfaras är det omöjligt att veta någonting om den, men när den väl slår till så är det ingen som vill bli av med den.
Kärleken kan även uppfattas som källan till det onda i boken. Det är kärleken mellan Thérèse och Laurent gav upphov till det mord som senare skedde på Thérèse man. Kärleken kan driva oss att göra saker som vi aldrig förut varit beredda att göra. Parets åtrå och längtan efter att kunna tillbringa mer tid tillsammans ledde till någonting straffbart. Kärleken förvandlar inte bara onda människor till goda utan kan även göra goda till onda.

Det märks att denna bok är skriven av en naturalist. Det mesta som beskrivs blir sett ur en mörk och dyster synvinkel. Kärleken har inte så stort inslag, trots att det är vad själva handlingen går ut på. Det som beskrivs i detalj är inte de heta kärleksnätterna som Thérèse och Laurent har, utan döden.


Jämförelse
Om jag jämför hur kärleken förändrar oss människor i dessa böcker stämmer mitt påstående (kärleken påverkar oss positivt) i de flesta fallen, men inte alltid.
Kärleken lockar oftast fram det som är bäst i oss människor. Vi blir glada och vill visa det bästa av oss själva för den personen man fattat tycke för. En utåt sett kall människa, kan locka fram de mest positiva egenskaperna. Det visar på att det goda finns inom oss alla och kommer fram just när personerna blir kära.

Så finns det även de som kan få utlopp för sina onda sidor i kärlekens tecken. Oftast handlar det då om svartsjukedraman som kan drabba vem som helst.
I ”Stolthet och fördom” ser vi det i förhållandet mellan Jane och Mr. Bingley. Personen som är svartsjuk vill få uppleva kärleken, men med en person som redan är upptagen. Det är vanligt att detta ger upphov till onda tankar och även onda handlingar. I detta fall blir personen för självisk och tänker inte på att hon kan skada någon annan genom det hon gör. Det onda kan i viss mån förstöra det fina med kärleken. Det kan ta överhanden om kärleken inte är för stark för att tillåta det.
I vissa fall kan kärleken ge upphov till värre saker än bara svartsjukedraman. I ”Thérèse Raquin” blir kärleken mellan Thérèse och Laurent så stark att de t.o.m. mördar Thérèse man Camille. Orsaken till detta är att de älskade inte kan vara med varandra så mycket de önskar och den enda utväg de ser i detta sammanhang är att mörda Camille. Den enda orsaken till att mordet sker är att paret inte ser någon annan utväg för att få vara tillsammans. Det blir helt enkelt känslorna som tar överstyren över förnuftet i det här fallet.

Ser man däremot mot det perspektivet att vi behöver kärlek för att bli lyckliga i ett förhållande så stämmer det in på de flesta människor. Kärleken är grunden till att allt ska kunna hållas ihop i förhållandet. Se till Thérèses förhållande med sin man, hon har aldrig fått erfara kärlek, men hon förstår ändå att något i deras förhållande saknas – glöden finns inte där emellan dem. När hon sedan träffar Laurent får hon reda på vad det egentligen var som aldrig fanns mellan henne och hennes man. Hon inser då att hon aldrig skulle bli lycklig med en man som inte kan ge henne kärlek.
I ”Stolthet och fördom” finns det i de flesta förhållandena kärlek, dessa är även förhållanden som framstår som lyckliga. I det förhållande som saknar kärlek, vill paret dölja detta, genom att verka väldigt lyckliga. Detta är nog vanligt, att visa sig lycklig utåt, bara för att det alltid har varit någon sorts skam över att visa att ett förhållande inte fungerar. Detta gör det egentligen svårare för de inblandade parterna, för ofta misstänker närstående personer att det är något som inte stämmer i alla fall, som i detta fall Elisabeth.

Den allmänna uppfattningen om äktenskap är att kärleken är den största orsaken. Det märks tydligt i böcker, alla förhållanden (äktenskap) som fungerar bra innehåller kärlek och om det uppstår problem så kan de lösas genom att kärleken alltid är närvarande. De äktenskap som däremot inte innehåller kärlek är olyckliga. Problem som kommer upp kan inte lösas utan hamnar på hög och tillslut så rasar högen ihop.
Under 1800-talet var det ju trots allt vanligast att giftermål skedde genom att få en man med bra lön och gott rykte. Denna uppfattning tycker vi idag är helt absurd och är det inte så att detta inte höll?
Jo, människor förstod att de inte skulle bli lyckliga om de inte skulle få uppleva kärlek i sitt förhållande. Detta ledde till att personen började tänka efter hur de egentligen ville leva sitt liv. Prioriteten blev lycka och inte vad samhället skulle tycka om dem. Lycksökerskorna är för oss idag hjältinnor, som vi ser upp till, just för att de vågade trotsa samhällets felaktiga syn på giftermålet.
Det finns inget recept för att skapa ett bra och lyckligt äktenskap, men dessa böcker vill framhäva att kärlek är det som överhuvudtaget får äktenskapet att fungera.
Källor är de böcker som jag analyserat:

Austen Jane, Stolthet och fördom

Zola Émile, Thérèse Raquin
I böckerna ”Stolthet och fördom” och ”Thérèse Raquin” finns kärleken med i flera avseenden. Jag har valt att analysera kärleken i dessa böcker utifrån dessa teser:

 Kärlek förändrar oss människor till det bättre.
 Kärlek behövs för att ett förhållande ska bli lyckligt.

Jag börjar med att presentera böckerna och analysera de utifrån teserna, senare har jag gjort en jämförelse böckerna emellan, där jag även diskuterar vad jag kommit fram till genom detta arbete.

Stolthet och fördom
I dagens samhälle är äktenskap en symbol för att vill visa kärlek och trohet till den man lever med. Så har det dock inte varit genom alla tider, denna bok visar på att kärleken inte hade så stor betydelse i äktenskapen under 1800-talet.
Personer som inte var gifta ansågs stå under de som redan ingått äktenskap. Detta medförde att giftermålet blev någonting som personer ingick för att få status i samhället. Det var inte alla gånger det skedde på det sättet, men det var det som var vanligast. Det gällde helt enkelt att tacka ja till den första friare som kom, annars kunde man bli utan. Detta medförde många olyckliga äktenskap, som drabbade både barnen och de vuxna hårt. I många fall var nog otrohet också en vanlig förekomst bland olyckliga äktenskap, kunde man inte få kärlek av sin partner sökte man den någon annanstans. Boken tar upp både dessa äktenskap och de giftermål som skedde av kärlek.

I den här boken framkommer det tydligt att kärleken är en kraft som har stort inflytande på oss människor. Mr. Darcy som från början är en kall och rentav otrevlig person. Han är en rik man som skulle kunna få vilken kvinna som helst p.g.a. det och det vet han mycket väl om. Han letar egentligen inte efter kärlek, men det är oftast då den står runt hörnet och så även i detta fall. Elisabeth är den som får Mr. Darcy att förstå vad kärlek egentligen är. Han blir nu allt mer öppen och hjärtlig. Kärleken lockar oftast fram det bästa i oss människor.

Mr. Darcys och Elisabeths relation är från början kylig och Elisabeth tycker endast att Mr. Darcy är en snobbig överklass person, som hela tiden försöker vara märkvärdig. Mr. Darcy däremot väcker ganska snart tycke för Elisabeth. Han beundrar henne för hennes starka och öppna vilja och som för den tiden var ganska ovanligt hos kvinnor. Elisabeth har hela tiden trott att hennes förakt mot Darcy var ömsesidigt, så det kom som en chock för henne när han friade. Hon svarade nej och blev mer eller mindre upprörd över att han hade varma känslor för henne. När detta frieri senare hade lagt sig märkte hon att även hon hyste heta känslor för honom. Kärleken mellan Darcy och Elisabeth kom inte som en blixt, den växte fram jämsides med att de lärde känna varandra.
Kärleken smög sig på båda personerna och de märkte då helt plötsligt en dag att där fanns mer än bara de vanliga känslorna. Det blir mer chockartat om kärleken kommer på detta vis. En helt vanlig dag kommer det fram känslor för någon som man aldrig har tänkt på, på det sättet. Ofta är det ganska svårt att acceptera att man faktiskt är kär, men efter att man mer och mer börjar bry sig om vad personen gör och dylikt märker man att något är förändrat.

Jane, Elisabeth syster, blir kär i Mr. Bingley, en nyinflyttad man som även han genast fattar tycke för Jane. Deras kärlek uppkommer direkt, det blir kärlek vid första ögonkastet. Kärleken under denna tid gick inte lika drastiskt till så som den gör idag. Jane och Bingley dansade flest danser på alla baler och utbytte en och annan het blick, mer än så var inte tillåtet innan giftermålet hade ägt rum. Den unga kvinnan som var förälskade kunde bara be och hoppas att den unga mannen besvarade hennes tankar och snart skulle gå till hennes far för att be om hennes hand.
Mr. Bingley blir tvungen att resa tillbaka till London under en tid och Jane åker till släktingar där, strax efter. Detta mycket för att kunna träffa honom. Hon berättar dock endast detta för hans syster som lovar att säga till Bingley att hon är i stan. Bingley’s syster vet om att även Darcy’s syster är förälskad i honom, så hon undan håller detta för sin bror. Hon anser att Jane är tillräckligt fin för hennes bror och tror att hon därigenom gör både sin bror och Darcy’s syster en tjänst genom att inte säga sanningen.
Jane antar att Bingley inte längre hyser några känslor för henne, eftersom han inte hör av sig under hela hennes vistelse i London. Lite senare kommer allt detta dock fram och kärleksparet får varandra.
Här kommer ett vanligt fenomen inom kärleken fram – svartsjuka. Svartsjukan kan vara både ett bra och ett sämre inslag i ett förhållande. I detta fall ger det utslag hos en person som står utanför förhållandet, men som egentligen vill vara i det. Om kärleken är stark emellan personerna i förhållandet så kommer det inte att påverka så mycket.
Det är även vanligt att svartsjukedraman förekommer inom förhållandet – att mannen/kvinnan i förhållandet tror att mannen är intresserad av någon annan kvinna/man. Detta kan utge sig vara positivt, genom att partnerna får en starkare relation, men kan även påverka negativt om det blir för vanligt. Kärleken kan kvävas av svartsjukan om den uppkommer allt för ofta och när ingen misstanke föreligger.

Det sker även ett giftermål som grundar i annat än kärlek i denna bok, det vill visa på att det faktiskt var det vanligaste sättet giftermål skedde på under 1800-talet. Mannen ville gifta sig för att kunna visa upp att även han hade förmågan att få en fru och ville även ha en fru som var villig att ta hand om honom.
Kvinnan som gifter sig med honom gör det för att hon börjar bli gammal och tror att det här är den enda chansen hon får att bli gift. Eftersom det ansågs vara en skam att inte bli gift blev trycket på dessa kvinnor och män ännu större.
Samhället såg det som en plikt för kvinnan att bli gift, blev man inte det hade man inte varit bra nog att locka till sig män. Förståelsen för att giftermål mellan par som egentligen inte har några känslor för varandra uppkommer då dessa faktorer kommer upp. Om unga kvinnor blev erbjudna giftermål var de i princip tvungna att tacka ja, vem det än var som hade frågat. Det kanske var deras enda chans och tackade de nej skulle de få ångra sig resten av livet.
När Elisabeth senare åker för att hälsa på den nyblivna hustrun. Till en början tycker Elisabeth att ser allt ut att vara perfekt för det nygifta paret – de har skaffat sig ett hus och de verkar trivas med varandra. När hon senare ”skrapar” lite på ytan märker hon att det vilar en obehaglig känsla över huset och att hennes väninna inte verkar lycklig. Formaliteten finns där - paret visar sig hela tiden utåt som lyckligt nygifta, trots detta märks det tydligt att någonting fattas. Kärleken är aldrig närvarande i förhållandet, som genom det inte känns äkta.

Kärlek är inte bara kärlek mellan en man och en kvinna som ska ingå i ett giftermål utan det finns även med annan kärlek i denna bok och då framförallt syskonkärlek och kärlek till föräldrar.
Boken tar upp hur viktigt det var att under 1800-talet ha en god relation till sina föräldrar och visa dem respekt. Jane Austen tar upp detta på ett ironiskt sätt då fadern i familjen oftast håller med sina kloka döttrar, medan mamman har andra tankar. Detta visas tydligt då Elisabeth avsäger sig ett frieri från en man hon inte älskar, pappan säger lugnt att hon ska följa sina känslor. Mamman har dock hela tiden tankarna på att få sina döttrar gifta. Hon ville inte att samhället skulle se på deras familj som säregen. Trots ironin i boken låg det ett stort allvar i detta under denna tid.
Syskonkärleken utspelar sig mellan Elisabeth och Jane. De försöker hela tiden att uppmuntra varandra och se livet från den ljusa sidan. Båda två ser äktenskapet som en kärleksbekräftelse och de skulle bara kunna tänka sig att gifta sig om det var i någon de hade kär. Dessa två unga kvinnor försöker hjälpa varandra genom alla kärleksproblem som uppstår fram till bröllopsdagen. Det finns hela tiden en närvarande kärlek dem emellan och den märks i alla inslag författaren har gjort med dessa två systrar.


Thérèse Raquin
Denna bok behandlar kärlekstemat på ett annorlunda vis. Äktenskapet mellan Thérèse och Camille är uppbyggt genom en gemensam uppväxt, det har ingenting med kärlek att göra. Äktenskapet uppkom endast för att modern till Camille ville att det skulle bli så. Paret är kusiner och har hela sin uppväxt varit medvetna om att de ska gifta sig och har genom det funnit sig i det.
Det finns hela tiden en kylig stämning paret emellan. Denna stämning beror främst på att det inte finns någon kärlek i förhållandet De har aldrig fått uppleva kärlek utan endast gått in i äktenskapet för att maken skulle kunna bli omhändertagen när modern dör, eftersom han är en sjuklig människa.

Thérèses förhållande till sin man är i allmänhet kyligt. Hon söker någonting mer än bara det som funnits vid hennes sida hela livet. Hon letar efter någon som kan ge henne spänning. Hon vill uppleva kärlek, men hon är bunden genom detta äktenskap. Camille är ingen kärleksfull människa så Thérèse kan inte heller här hitta någon trygghet. Allt detta leder till att hon samlar sin kärlek till någon som är beredd att ta emot den. Det här äktenskapet visar tydligt på att det är någonting som är fel – det är kärleken som fattas.

Så kommer då det förödande eller ska man kalla det, det lyckliga i boken. Thérèse blir förälskad, fast inte i sin man utan i en främmande karl. Hon kan inte hindra att kärleken blir så häftig, hon är beredd att offra väldigt mycket för denna man. Hon inser att hon egentligen aldrig varit kär eller haft heta känslor för någon.
Thérèse och Laurents förhållande är till en början endast byggt på åtrå. Ju längre tiden går blir de allt mer bundna till varandra. De märker att det inte bara är sexuellt attraherade utan att det även handlar om känslor.

Kärleken kan uppfattas som en helt underbar sak för Thérèse som inte fått erfara detta härliga förrän nu. Innan erfarenheten av kärlek har fått erfaras är det omöjligt att veta någonting om den, men när den väl slår till så är det ingen som vill bli av med den.
Kärleken kan även uppfattas som källan till det onda i boken. Det är kärleken mellan Thérèse och Laurent gav upphov till det mord som senare skedde på Thérèse man. Kärleken kan driva oss att göra saker som vi aldrig förut varit beredda att göra. Parets åtrå och längtan efter att kunna tillbringa mer tid tillsammans ledde till någonting straffbart. Kärleken förvandlar inte bara onda människor till goda utan kan även göra goda till onda.

Det märks att denna bok är skriven av en naturalist. Det mesta som beskrivs blir sett ur en mörk och dyster synvinkel. Kärleken har inte så stort inslag, trots att det är vad själva handlingen går ut på. Det som beskrivs i detalj är inte de heta kärleksnätterna som Thérèse och Laurent har, utan döden.


Jämförelse
Om jag jämför hur kärleken förändrar oss människor i dessa böcker stämmer mitt påstående (kärleken påverkar oss positivt) i de flesta fallen, men inte alltid.
Kärleken lockar oftast fram det som är bäst i oss människor. Vi blir glada och vill visa det bästa av oss själva för den personen man fattat tycke för. En utåt sett kall människa, kan locka fram de mest positiva egenskaperna. Det visar på att det goda finns inom oss alla och kommer fram just när personerna blir kära.

Så finns det även de som kan få utlopp för sina onda sidor i kärlekens tecken. Oftast handlar det då om svartsjukedraman som kan drabba vem som helst.
I ”Stolthet och fördom” ser vi det i förhållandet mellan Jane och Mr. Bingley. Personen som är svartsjuk vill få uppleva kärleken, men med en person som redan är upptagen. Det är vanligt att detta ger upphov till onda tankar och även onda handlingar. I detta fall blir personen för självisk och tänker inte på att hon kan skada någon annan genom det hon gör. Det onda kan i viss mån förstöra det fina med kärleken. Det kan ta överhanden om kärleken inte är för stark för att tillåta det.
I vissa fa...