Livslångt lärande är ett begrepp som används i många sammanhang. Den enkla vardagsförståelsen av livslångt lärande som lärande under hela livet låter sig utvecklas till ett mer nyanserat och komplext begrepp som används med olika syften i olika sammanhang beroende på den underliggande synen på individen i samhället. I syfte att undersöka hur synen på individens lärande kommer till uttryck i ett utbildningspolitiskt respektive marknadsekonomiskt perspektiv på livslångt lärande, så analyseras regeringens proposition Vuxnas lärande (2000/01:72) respektive näringsdepartementets rapport Kompetensförsörjning på arbetsmarknaden (DS 2002:47) med hjälp av Faircloughs teori och metod för kritisk diskursanalys. Resultatet pekar på att det finns båda olikheter och likheter i den syn på individen, hennes motiv och nyttan av lärande som visar sig i de undersökta dokumenten. Betoningen av de ekonomiska motiven för individens val att förbereda sig för förändring genom att delta i det livslånga lärandet är tydligt i Kompetensförsörjning (2002:47). Den mer humanistiska synen i Vuxnas lärande (2000/01:72) betonar individens självförverkligande av sina livsplaner. Ser vi till likheterna så är det några gemensamma element som tas för givna - individens ansvar att välja och genomföra det livslånga lärandet, att individen vill delta och själv har ansvar för att välja väg. Det livslånga lärandet är vägen till självförverkligande och framgång både för individ och samhälle. Att detta orsakas av samhällets förändring, i allt snabbare takt, är nästa sanning som framkommer i båda diskurserna, med referens till begrepp som globalisering och kunskapssamhälle för att nämna några av senmodernitetens slagord. Slutsatsen blir att det finns mer gemensamt i dessa båda diskurser än namnen på de båda dokumenten kan antyda. Vuxnas lärande (2000/01:72) och Kompetensförsörjning på arbetsmarknaden (2002:47) handlar ur individens synvinkel om samma sak - d...
