För att kunna uppnå det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö ska riskerna med förorenade områden åtgärdas. Detta görs genom att områden med stor risk saneras efter att de har inventerats och riskklassats enligt Metodik för inventering av förorenade områden (MIFO). Det är viktigt att de uppgifter som tas fram vid inventeringen är tillförlitliga, dvs. har hög validitet. Det är också av vikt att riskklassningarna är jämförbara oavsett vem som har gjort bedömningen, dvs. har hög reliabilitet.Syftet med uppsatsen var att belysa MIFO-metoden utifrån begreppen validitet, reliabilitet och felkällor. Syftet var också att undersöka om MIFO-metoden ger hög validitet och reliabilitet samt vilka felkällor som förekommer och hur de hanteras. Detta undersöktes genom kvalitativa intervjuer med personer som jobbar på Länsstyrelsen med att inventera förorenade områden.I intervjuerna framkom att det finns flera saker som ökar reliabiliteten vi inventering av förorenade områden. Dessa är möten, Branschlistan, branschavgränsningar och MIFO-handboken. Riskklassningar pekades ut som ett moment där subjektivitet som minskar reliabiliteten spelar in. Det skulle kunna undvikas genom att förenkla riskklassningarna i första fasen av MIFO. De flesta felkällorna berör platsen för objekten som inventeras. I metoden finns rutiner för att hantera obekräftade uppgifter. För att kompensera för osäkerheter i materialet baserar inventerarna sina beslut på ett ”troligt men dåligt fall” eller med andra ord på försiktighetsprincipen. I dagsläget går det inte att ta reda på validiteten genom att jämföra inventeringsresultaten med verkligheten eftersom det oftast inte finns några provtagningar gjorda. Det som går att dra slutsatser från är om inventerarna har en metodologi där validering finns i form av hantverksskicklighet och kommunikation. Inventerarna visar en hög grad av hantverksskicklighet genom att kontrollera, ifrågas...
