Syftet med denna studie är att belysa och kartlägga vilka metoder specialpedagog och pedagoger använder sig av på en förskola och tre grundskolor i en kommun och på två olika stadier när de upptäcker en elev som avviker kunskapsmässigt och/eller emotionellt/socialt, samt vad detta får för pedagogiska konsekvenser i skolvardagen.
I den halvstrukturerade intervjuformen sökte jag i huvudsak svar på följande frågor. Vad är det hos eleven som pedagogerna inom förskolan och grundskolans två stadier samt specialpedagog betraktar som avvikande vad gäller kunskapsmässig och/eller social, emotionell utveckling? Hur ser en kartläggning ut av en elev som man anser avvika och vem initierar denna kartläggning? Vad händer konkret i förskol/skolsituationen med ledning av resultaten som framkommer vid kartläggningen/utredningen? Hur ser uppföljning och utvärdering av kartläggning/utredning ut för den enskilde eleven i behov av stöd? Vari består skillnader och likheter mellan pedagogkategorierna vilka ingick i undersökningen utifrån deras syn på ovannämnda frågeställning.
Resultatet i denna studie visar att det föreligger skillnader i sättet att se på elever vilka anses avvika på skolans två stadier gentemot förskolepedagogens syn på desamma. Pedagogen på förskolan ser på barnens avvikelser ur ett helhetsperspektiv. Inom skolans värld ur tidigarepedagogs, senarepedagogs och även ur en specialpedagogs ögon betraktar man elevens avvikelser relaterade till skolkunskaper. Inom förskolan använder man sig av observation som metod för identifiering av avvikelse, medan man inom skolan använder sig av tester och prov vilka mäter elevens kunskap relaterat till skolans olika ämnen.
Utvärdering och uppföljning inom förskolan görs kontinuerligt var fjortonde dag medan man inom skolans värld utvärderar och följer upp insatta åtgärder vid behov eller vid de terminsvis återkommande utvecklingssamtalen. Beträffande förändringar i skolsituationen med ledning av resultat från kartläggning skiljer det sig även här mellan förskola...
