Jan Guillou

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Resultatet

1. Jan Oscar Sverre Lucien Henri Guillou föddes den 17 januari 1944 och lever än idag. Den sextio åriga ”farbrorn” kallas för Jan Guillou, vars namn han fått utav sin farfarsfar.
Jan växte upp i den kungliga huvudstaden Stockholm. Han bodde i en förort som kallas för Östermalm som ligger lite öster om själva centrum. Jan var en son till en fransk diplomat (ett lands sändebud hos en främmande makt) i Stockholm. Jan hade en svensk mor, en förtjusande kvinna enligt många människor på den tiden. Jan var inte bara en författare utan en riktigt bra journalist med. Han var även en duktig populärhistoriker, proffstyckare och även en duktig jägare.

2. Under den tid som Jans far var borta träffade Jans mamma en annan man. Manen var inte den snällaste och trevligaste utan helt tvärtom. Jan blev bestraffad varje dan han kom hem efter jobbet. ”Gummipappan” sa bara ”läderrem” och då var det bara att följa med. Detta blev till en mardröm för Jan. Jan var uppfostrad i en välbärgad familj och var naturligtvis inte van vid sådan bestraffningar.

3. När då Jan var i skolan så var det likadana bestraffningar fast då var det Jan och hans gäng som skötte det. Jan och hans gäng sysslade med misshandel, utpressning och diverse andra olagligheter. Efter allt dess bråkigheter så ledde det till att Jan blev relegerad från varenda skola i hela Sverige. Därför fick Jan börja på en Internat skola i Solbacka, Jan gick där för att förbättra sina betyg för att komma in på gymnasiet. Skola är idag nedlagd. ”på skolan så praktiserades vad som brukar kallas kamratuppfostran”. Men istället var det mer som en omskrivning för pennalism (mobbing mm). På skolan var det dom äldsta som ”härkade” över dom yngre. Jan klarade inte av skolans ”system”. Jan blev fullkomligt galen. Jan ville liksom inte ha bråk, det var ju därför han började där. Jan slog näven i bordet, hon ”försökte” stå emot det. Men det blev tyvärr arresten för Jan. Uppkäftighet och oartig bekräftades han som. Under helgerna så satt han ensam i arresten och läste sina böcker. Men det var ganska bra tycker Jan idag. Eftersom Jan fick då tanken att bli en journalist. Hans mål var att lägga Solbacka interskola till grunden för gått. Och titta vad som hände. Jan struntade i om det skulle ta hans liv utan ett syfte, ett mål, ett ”måste”. Men det var ganska bra tycker Jan idag. Eftersom Jan fick då tanken att bli en journalist. Hans mål var att lägga Solbacka interskola till grunden för gått. Och kolla vad som hände. Jan struntade i om det skulle ta hans liv utan ett syfte, ett mål, ett ”måste”. En dag då Jan klev upp tänkte han bakåt i tiden och kom på att det där med journalist var inte så dumt det eller. Så Jan drog iväg till närmsta redaktion och gav sin artikel till redaktören som bara efter några få ord märkte att Jan hade en mästerlig och en fantastisk journalistisk begåvning. Jan blev erbjuden ett jobb där som bara en ”idiot” skulle tacka nej till. Jan sa självklart Ja och fick därmed skjuta på sina juridstudier.

Jan skrev ju en bok som handlade om just sitt liv på internat skolan. Den kallade för Ondskan och det var ju precis så det var, Ondska. Jan fick oftast frågor om boken, och om man skulle sammanfatta alla så var frågan ”varför skrev du boken?” vanligast. Han svarade med två skäl. Ena var att det var en sådan bra story att berättas om det andra var av ren personlighet: ”jag skrev den utav rent terapeutiska skäl”, jag ältade det som hänt för mycket.

4. År 1973 förverkligades Jans drömmar, hans stora lyft kom ut då. Han avslöjade en hemlig svensk underrättelsetjänst., IB. Men det blev till en riktigt katastrof ändå. Jan fick fängelse för spioneri. Jan hade varit så fräck att han gjort att blev kaos för den svenska poliskåren. När då Jan kom ut bestämde han sig för att ligga lågt ett tag. Efter två år (1975) började han skriva om en uppmärksammad artikel om CIA: s verksamhet i Sverige. De två diplomaterna från USA flydde från landet snabbt som blixten.

5. Jan har inte bara skrivit en bra bok utan hela topp 10-20 böcker som han tycker är bra. Det sammanlagda totalet överskrider närmare 40 och dom allra bästa är Ondskan (1981) och Coq Rouge (1986). Coq Rouge har sålt över 3,3 miljoner exemplar. Jans bok Ondskan var så bra att den gjordes på film. Filmen lockade många människor för att ses, och det var inte bara i Sverige utan den översatts till tyska, spanska och engelska. Oscars galan kom och filmen blev nominerad som bästa utländska film. Men tyvärr kunde inte Jan vara medverkande, men blev ändå så lycklig att få ha en bok-film-bäst. Därför tycker jag kortfattat och klart att Jan guillou är en av landets allra populäraste författare. Förutom alla böcker han skrivit har han också gjort en himla massa artiklar och dylikt, men dom har jag inte skkrivit om eftersom jag fick i uppgift att skriva om författare Jan Guillou inte journalisten Jan guillou.


TIDIGARE UTGIVNA BÖCKER AV JAN GUILLOU
Om kriget kommer, 1971
Det stora avslöjandet, 1974
Journalistik, 1976
Irak - det nya Arabien (med Marina Stagh), 1977
Artister (med Håkan Dahlström), 1979
Reporter, 1979
Ondskan, 1981
Berättelser från det nya riket (med Göran Skytte), 1982
Justitiemord, 1983
Nya Berättelser (med Göran Skytte), 1984
Coq Rouge, 1986
Den demokratiske terroristen, 1987
I nationens intresse, 1988
Fiendens Fiende, 1989
Reporter (reviderad nyutgåva), 1989
Åsikter, 1990
Gudarnas Berg, 1990
Stora Machoboken (med Pär Lorentzonoch Leif G.W. Persson), 1991
Den hedervärde mördaren, 1990
Berättelser, 1991
Vendetta, 1991
Ingen mans land, 1992
Grabbarnas Kokbok (med Leif G.W. Persson), 1992
Den enda segern, 1993
I hennes majestäts tjänst, 1994
En medborgare höjd över varje misstanke, 1995
...