Kärlek på KOS

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Emma hade väntat på den här solsemestern länge. Äntligen var det dags att åka och trots att föräldrarna skulle med på resan skulle de bli hur kul som helst – de skulle ju till Kos! Den grekiska party-ön lockade och det skulle säkert vara fullt av läckra killar där.

Emma gnuggade sömnen ur ögonen och gäspade stort. Det tillhörde inte direkt vanligheten att hon gick upp fyra på morgonen, men det här var heller inte någon vanlig dag. Hon skulle till Kos, en veckas underbar utlandsvistelse med sol och bad på Greklands party-ö nummer ett. Som tur var hade hennes föräldrar inte en aning om att ön var så populär bland ungdomar, i så fall hade de säkert valt ett annat ställe. När föräldrarna först nämnde att de skulle på semester tillsammans, skuttade knappast Emma upp och ner av lycka. Att resa med föräldrarna var ungefär lika kul som att gå i skolan. Men när de började prata om Grekland vaknade Emmas intresse och så där helt apropå nämnde hon att Kos nog var en fin ö där de säkert skulle trivas. Emma log för sig själv, hon var en läskigt listig femtonåring.

Kroppen märkte av sömnbristen och hon satte sig på resväskan. Plötsligt hade hon en perfekt utsikt över alla resenärers ben och lite längre fram spanade hon in en snygg rumpa klädd i jeans. Ägaren till denna snygging var lika sömnig som han var söt. Han lyfte suckande upp sin ryggsäck på bandet och lämnade sedan fram sin flygbiljett till en leende dam. Killen sprang i fatt ett par, säkert hans föräldrar. Emma ställde sig upp och följde dem med blicken tills de försvann.
- Ska alla som står i den här kön till Kos? Undrade Emma ivrigt.
- Nej, de flyger bara med samma flygbolag, svarade hennes pappa.
Emma suckade ljudligt. Typiskt, där försvann en riktig goding. Emmas mamma såg frågande på sin dotter.
- Det var inget, sade Emma snabbt och klistrade på ett leende.
På flygplanet var det trångt och bökigt. Emma stod och trängdes med sina föräldrar i väntan på att den enorma kvinnan framför dem skulle få upp sina saker i hyllan och sätta sig. När hon äntligen dunsade ner på sin plats, kom kön åter i rörelse. Emmas hjärta slog ett par extra slag, passerade hon inte precis den där jättegullige killen? Hon vred tillbaka och såg rätt in i ett par nyfikna ögon. Det var han och han hade sett henne också. Det pirrade i till i kroppen lite…
- Nummer 37 a, b, c. Det är våra platser, sade hennes mamma högt.
Precis bakom honom! I flera timmar skulle hon sitta och stirra på hans blonda hår. Nära men ändå så långt borta. Lugn, tänkte Emma. Du hinner prata med honom, nu vet du att ni ska till samma ö. Emma somnade och resan gick därför ovanligt snabbt och smidigt.
Transferbussen stannade utanför ett litet vitmålat lägenhetshotell. Emma steg av bussen och började genast svettas. Solen sken från en klarblå himmel och lockade människorna ner till havet. Emma drömde om stora salta vågor och råkade gå rakt in i killen som hon spanat in.
- Jaha, ska ni också bo här? Sade han och log.
Det borde vara förbjudet att le så, tänkte Emma. Han avslöjade ett par vita och charmigt ojämna tänder. Emma bara nickade dumt tillbaka och visste inte vad hon skulle svara.
- Då ses vi kanske, sa han och tågade bort med sin ryggsäck.
Och kvar stod Emma, stum och dum. Du brukar inte bli så här, tänkte hon surt. Hon brukar alltid ha koll, men med den här killen var det annorlunda. Emma visste inte om hon gillade det.
Den lilla lägenheten var ljus och sval. Emma gick genast ut på balkongen som hade utsikt över havet. Hon kunde höra skratt och ljudet av människor som badade. Stranden, tänkte hon lyckligt.
- Du kan ta sovrummet om du vill, sa hennes mamma.
Emma tycktes ofrivilligt ur sina tankar. Sovrummet? Det skulle betyda att hon var tvungen att passera föräldrarna så fort hon ville röra på sig. Då var det bättre att ta bäddsoffan.
- Ta sovrummet ni, nickade Emma
- Men… invände hennes mamma.
Emmas pappa blinkade flirtigt mot sin fru.
- Det kan vi behöva, myste han.
Emmas mamma log tillbaka. Emma andades ut. Om, alltså bara om, hon nu fick för sig att smita ut någon kväll, blev det självklart enklare om hon hade nära till ytterdörren. Hon slängde raskt upp resväskan på soffan och drog fram bikini och handduk.
- Vi ses på stranden, hojtade hon och hade redan hunnit ut innan föräldrarna svarade.
Stranden var fullproppad av solstolar och parasoll och glada turister. Till Emmas stora lycka var de flesta i hennes ålder eller något äldre. Barnfamiljerna lyste med sin frånvaro. Hon skyndade att byta om till bikini och kastade sig sedan i det kristallklara vattnet. Snart blev det stopp eftersom hon hade råkat simma rakt på en kille. Nej! Det var killen från flyget! Han skrattade.
- Du måste gilla mig, sa han.
Emma kände hur hon blev generad. Vilken typ! Varför stod han alltid i vägen och varför lyckades han alltid få hennes att tappa talförmågan? Där låg hon och plaskade i vattnet som en idiot. Hon som hade sett fram emot att få prata med honom, men nu kände hon sig lika obekväm som en isbjörn i öknen.
- Jag heter Måns, log han.
- Emma, svarade hon med näsan i vädret och simmande i rask takt vidare innan hon gjorde bort sig ännu mer.
Måns såg frågande efter henne. När hon kom upp från vattnet, bredde hon ut den stora frottéhandduken och lade sig platt på rygg för att sola. Hon bestämde sig för att inte ha något mer med den där Måns att göra, han ställde bara till det för henne. Nu låg hon och lyssnade på vågornas brus och människornas glada prat. Så plötsligt hamnade hon i skuggan. Hon tittade upp och fick syn på en långhårig kille med stora muskler.
- From Sweden? Frågade han leende och satte sig vid hennes handduk.
- Yes, log hon. And you?
Det visade sig snart att han bodde på Kos och jobbade med att hyra ut trampbåtar. Perfekt, tänkte Emma. Det är sådana killar man ska semesterflirta med. Vackra främlingar som bara öser komplimanger över en.
- You are beautiful. Special, you know.
Precis vad Emma ville höra. Nog för att den där Måns verkade väldigt trevlig, men med den här killen kände hon sig mer självsäker. Han presenterade sig som Angelos och Emma bestämde träff med honom senare samma kväll på ett diskotek i staden. När han hade gått såg hon sig omkring efter sina föräldrar. Tur nog verkade det som om de stannat kvar på hotellet. Däremot fick hon syn på Måns som låg på en solstol en bit bort. Emma blev varm inombords. Vad var det som hände med henne så fort hon syn på den där killen? Emma bestämde sig för att det var en dum känsla så när Måns ivrigt vinkade åt hennes håll, höjde hon bara på sina ögonbryn, klev upp och gick iväg.
När solen hade gått ner, vaknade Kos till liv. Emmas föräldrar vandrade förvirrat omkring på öns smala gator där det vimlade av tonårsgäng. Emma gjorde sitt bästa för att dölja hur glad hon var åt detta myller.
- Jag trodde att det var lugnt och mysigt, suckade hennes mamma.
- På stranden var det jätte mysigt, sade Emma optimistiskt och flinade lite.
- Nej, usch, pappa och jag var där och tittade. Det var på tok för många ungdomar. Imorgon hyr vi bil och kör till en lugnare strand
Varför hade hon så tråkiga föräldrar? Tänkte Emma. Nu skulle hon säkert bli tvungen att hänga med dem varenda dag på någon trist utflykt. Men hon tänkte inte oroa sig för det nu, för hon var hungrig och letade ivrigt efter någon charmig restaurang. Snart fick de alla syn på en grekisk som låg på en lugnare bakgata. Familjen gick dit och åt en god grekisk måltid med kyckling-souvlaki, pommes frites och tzatsiki. På vägen hem var föräldrarna något berusade och trötta, men Emma kände att hon skulle kunna stanna upp hela natten. Musik strömmade ut från var och vartannat ställe och gatorna kryllade av partysugna. Nu gällde det att komma till hotellet fort så föräldrarna kunde somna så snabbt som möjligt. Det visade sig vara väldigt enkelt. Inom en halvtimme snarkade både mamma och pappa. Emma bytte snabbt om till en betydligt mer utmanade klänning än vad hon hade haft på sig under middagen och ett par högklackade sandaletter och smög sedan ut i natten.
När Emma hade hittat diskoteket där hon skulle möta Angelos, blev hon nervös. Inte med anledning av Angelos utan mer med tanke på de två biffiga killarna utanför entrén. Tänk om hon inte skulle komma in? Hon var ju bara femton… Men hon behövde inte oroa sig, de släppte in henne utan att knappt titta på henne. Så skulle de vara i Sverige tänkte hon belåtet när hon stod och tittade ut över det stora diskoteket. Det hade redan kommit mycket folk, dansgolvet var fullt och i baren hängde många som drack sina drinkar. Emma fattade bara inte hur hon skulle få syn på Angelos, men hon behövde inte fundera på det länge för där stod han framför henne.
- Hello beautiful girl, sade han och log med sina bländvita tänder.
Snart stod de vid baren för att beställa något att dricka. Emma bad om att få något alkoholfritt, hon gillade inte att bli full. Men när hon smakade på drinken upptäckte hon att den var stark.
- Skål! Sa Angelos på dålig svenska och höll upp sin drink.
Emma lyfte glaset men drack inget. Angelos såg frågande på henne.
- Drink, sa han
Emma skakade på huvudet och ställde ner sitt glas. Han lyfte det mot henne.
- Drink! Sa han igen.
- No! Fräste hon och var på väg att gå.
Vilken påflugen typ! Hon gillade inte alls hans sätt. Angelos tog tag i henne och bad om ursäkt. Han föreslog att de skulle dansa istället. Emma var först tveksam men tackade till slut ja. En dans bara, sedan tänkte hon dra. Tur nog spelade de Emmas favoritlåt och hon dansade loss ordentligt. Angelos försökte ta tag i henne. Han ville dansa tryckare. Till den här låten tänkte Emma? Han måste ju vara störd. Hon skakade på huvudet och gjorde sig fri. Då tog han tag i henne igen, hårdare. Emma kom inte loss ur hans fasta grepp, snart kände hon Angelos otåliga händer lite överallt på kroppen. Vilket as han var! Hon stampade honom hårt på tårna med sina höga sandaletter och lyckades komma ur hans grepp. Sedan rusade hon därifrån och rakt in i… Emma trodde inte sina ögon.
- Tredje gången gillt, log Måns och fångade upp henne.
Emma såg chockat på honom och vände sig sedan om för att se var Angelos tog vägen. Han stod kvar.
- Är han jobbig? Undrade Måns.
- Skojar du?
- Du kan alltid låtsas att jag är din kille. Då brukar de ge sig.
Hon tog emot hans utsträckta hans och tillsammans lämnade de diskoteket. De vandrade gatorna fram, sida vid sida. Det var som om Emma inte vågade prata, hon var rädd för att bryta det magiska. Hela vägen till hotellet höll de hårt varandras händer. När de kom fram stod de tysta och bara såg på varandra. Återigen kunde Emma känna hur värmen spred sig i hennes kropp. Men nu var hon inte rädd, hon förstod att hon höll på att bli kär på riktigt och att det var lönlöst att försöka fly. Hon ställde sig på tå och gav honom en puss på munnen, sedan skyndade hon in till sig. Hennes hjärta bultade så att hon trodde att det skulle hoppa ur bröstet på henne. När hon lade sig ner i bäddsoffan kändes det som om hon var i sjunde himlen. Emma längtade redan till nästa dag då hon skulle få träffa honom igen. Emmas föräldrar var inte kloka. De tvingade iväg henne till en strand på andra sidan ön trots att hon visade sin värsta sida hela morgonen. Hon skulle ju träffa Måns! Men det ville hon inte berätta för dem. Nu låg hon och surade på en jätte fin strand, medan hon tänkte på att Måns säkert hade de kul på den roliga...