Adolf Hitler

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Adolf Hitler föddes den 20 april 1889 på ett litet värdshus i den österrikiska staden Braunau, som ligger alldeles vid tyska gränsen. Österrike var då en del av kejsardömet Österrike-Ungern, som regerades av Habsburgarna.

De var den äldsta regerande familjen i Europa. Kejsardömet Österrike-Ungern finns inte längre. Det slogs i spillror efter första världskriget.

När Hitler föddes elva år före sekelskiftet var Österrike-Ungern ett av de mäktigaste rikena i Europa.

Det hade då en stor armé och en stor flotta och ganska god ekonomi. Fastän österrikarna inte var majoritet så styrde de ändå riket. De var en gren av det tyska folket och hade tyska som modersmål och många av dem räknade sig som tyskar. En av dem var Adolf Hitler. Fastän han var född i Österrike, ansåg han själv att han var precis lika mycket tysk som de som bodde i Tyskland. Han ansåg också att alla "tyskar" borde förenas i ett enda rike. Adolf mor hette Klara och Adolfs far hette Alios, adolf hade en syster och två halvsyskon.

Adolfs far var en mycket sträng pappa. Han var petnoga med allting och krävde att hela familjen skulle lyda honom. Alla levde i ständig skräck för man kunde aldrig veta när han skulle få ett utbrott. Alois hade en "flodhästpiska" och med den misshandlade han både hustru och barn. Adolf fick stryk redan som spädbarn och detta fortsatte sedan så gott som dagligen under hela hans barndom. En dag när Adolf Hitler bara var elva år gammal råkade han i en svår konflikt med sin far. Bråket handlade om att fadern ville att Adolf skulle välja samma yrkesbana som han dvs statstjänsteman.

Pojken drömde om att bli konstnär och spjärnade emot och vägrade. Enligt Hitler själv var det grälet som fick honom att tappa intresset för skolan. Från sjätte klass och framåt gick det bara sämre och sämre. När han var sexton år gammal slutade han skolan för gott.

DRÖMMAR OCH DAGDRIVERI

När Hitler slutade skolan var fadern död och han flyttade med sin mor till staden Linz. Där bodde han hemma hos modern som fick försörja honom. På dagarna vandrade han omkring i staden med sitt skissblock. Så gick ett par år under drömmar och dagdriveri. Något vanligt arbete ville han inte söka.

När Hitler var arton år hände en sak som han nog aldrig hämtade sig ifrån. Han klarade inte inträdesprovet till Wiens konstakademi.

Året därpå dog hans mor i cancer. Nu måste 19-åringen själv tjäna sitt leverbröd. Han packade sin kappsäck och reste till Wien.
I Wien var det svält och nöd för Hitler. Han försörjde sig på ströjobb t.ex. snöskottning, vedhuggning. Hans kläder var trasiga och smutsiga och han såg allmänt ut som en luffare.

Bland andra luffare var Hitler en särling. Han varken rökte eller drack och han var full av idéer om hur han skulle kunna nå rikedom och ära.

Eftersom han inte hade mycket annat att göra så tillbringade han största delen av sina dagar med att läsa böcker och grubbla.

Tyvärr var det också under denna tid Hitler drog följande slutsatser:

1. Han lärde sig att förhärliga krig och erövringar.

2. Det bästa människor kunde göra var att gå ut i krig och erövra främmande länder och folk

3. Fred var farligt för mänskligheten. Fred fördärvade människor och gjorde de svaga.

4. Tyskarna var överlägsna alla andra folk. Tyskarna var "herrefolket", andra folkslag kunde bara vara slavar åt dem.

5. Ett politiskt parti som hade något att säga till om skulle locka miljontals människor. Det måste behärska konsten att göra propaganda. Det politiska partiet skulle täppa till munnen eller till och med mörda alla politiska motståndare. Man var tvungen att kunna få folkmassorna dit man ville.

6. Judarna var fruktansvärda och han hatade dem något väldigt mycket.

ETT NYTT LIV

Hitler begav sig till München i Tyskland för att slippa bli inkallad till den österrikiska armén. Han registrerades som "statslös", men den 18 januari 1914 fick polisen tag i honom. Han fördes till det österrikiska konsulatet och därifrån till Salzburg för att göra militärtjänst. Läkarna klassade honom som oduglig för armén, han dög inte ens till tjänstgöring i icke stridande förband.

Nu flyttade han tillbaka till München. Han ritade och målade, försökte sälja sina tavlor och skisser, umgicks med intellektuella och sådana som Han kallade samhällsförbättrare. Han var inte utfattig utan vissa uppgifter tyder på att han hade lika mycket pengar att röra sig med som en medelinkomsttagare i stan.

När Tyskland i augusti 1914 gick i krig drogs Hitler med i den hysteri som grep hela Europa. Bayern var ett kungadöme inom det tyska kejsarriket och den 3 augusti begärde Hitler att han skulle få tjänstgöra i den Bayerska armén.

Han kom till regementet och upplevde efter bara tio veckors utbildning det första våldsamma slaget vid Ypres. Redan i december tilldelades han järnkorset av andra klass. Senare fick han ännu en utmärkelse för tapperhet, och i augusti dekorerades han med järnkorset av första klass. Under ett brittiskt gasanfall söder om Ypres i oktober 1918 drabbades han av tillfällig blindhet. När det var vapenstillestånd på västfronten lades han in på ett krigslassarett.

På sjukhuset tänkte Hitler över sin situation. Vad kunde ha göra här i livet? Han var nu trettio år gammal och hade inte haft ett ordentligt arbete. Han hade varit soldat och det var allt. Att skaffa sig ett ordnat arbete ingick knappast i Hitlers planer. Det hade inte heller varit lätt i efterkrigstyskland. Hitler reste till München med avsikten att bli politiker. Han hade insett att det politiska kaos som rådde i det oroliga München gav honom massor av möjligheter. Till en början fick Hitler hjälp av armén. Armén placerade honom i sina led som politisk agent. Hans skulle spionera på politiska partier som de besegrade tyska generalerna misstänkte. Arbetet passade honom utmärkt.

En septemberdag år 1919 fick Hitler order att undersöka en liten politisk grupp i München, som kallade sig Tyska Arbetarpartiet. Han hittade ungefär 25 personer samlade i ett inre rum i en ölhall. En man steg upp och talade. Han ville att Bayern skulle skiljas från Tyskland i övrigt. Då kunde inte Hitler bärga sig längre. Han blev upprörd, rusade upp från sin stol och fångade åhörarna med ett livfullt tal. Några dagar senare tog Hitler plats i partiets styrelse. Detta var början till Nationalsozialistisches Deutsches Arbeiterpartei. Hitler visade sig vara en utmärkt organisatör, en slug propagandamakare och det kanske viktigaste av allt var att Hitler snart blev en perfekt talare.

Hitler gav naziströrelsen en flagga, en symbol i form av ett hakkors. Hakkorset var för många ett tecken för den ariska rasen. All sin energi satsade Hitler på partiet. Snabbt ökade han antalet åhörare på partiets möten. I februari 1920 var han redo att arrangera sitt första massmöte med mer än 2000 deltagare. Han lämnade sin anställning som spion, men han behöll sina kontakter med armén, eftersom han behövde deras stöd.

Hitler använde öppet våld. Han organiserade en stormavdelinig som störde politiska motståndares möte och misshandlade dem och till och med i bland dödade deras ledare. Denna stormavdelning kallades SA (Sturmabteilungen).

1921 lyckades Adolf Hitler göra sig till absolut diktator inom partiet med hjälp av sin smarthet och talarkonst.

Han ändrade nu partiets namn från Tyska Arbetarpartiet till Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet. Han tog också sig titeln Führer, som betyder ledare.

ÖLKÄLLARKUPPEN

Hitler började nu bli otålig. Han frestade de lagliga myndigheternas tålamod till det yttersta. Den bayerska delstatens regering ville inte låta sig påverkas av hans åsikter, men Hitler var envis.

Inflationen i Tyskland gjorde snart att man fick betala miljarder mark för en ask tändstickor. Nöd och oro spred sig bland det tyska folket. Hitler ansåg att han var tvungen att utnyttja tillfället. För det första ville han skilja Bayern från resten av riket. Därefter skulle riksregeringen störtas genom en marsch mot Berlin.

På kvällen den 8 november gjorde han försöket. Hitler tog kommandot vid ett politiskt möte i Bürgenbräukeller, en stor ölhall i München. Han riktade revolvern mot den bayerska stadschefen och chefen för statens militärstyrkor, Gustav von Kahr och tvingade honom att ansluta sig till kuppen.

Nästa morgon marscherade nazisterna till Marienplatz i München centrum med Adolf Hitler och Ludendorff i spetsen (Ludendorff var en av första världskriget nationella hjältar). De sen beryktade nazisterna Frick, Rosenberg, Göring, Hess och Streicher var också med. 100 poliser spärrade tågets väg på Odeonplatz och öppnade eld. 14 av de 9000 demonstranter dödades. Hitler smet iväg, men hittades två dygn senare sex mil från platsen, anhölls han och häktades.

I LANDSBERG FÄNGELSE

Kuppen hade misslyckats. Hitler och hans anhängare kunde inte slippa fängelse trots att Hitler under rättegången hade spelat upp hela sitt register. Under ett års tid låstes han in. Tiden i fängelset använde han till att skriva ner sin bok "Mein Kampf", som sen blev nazismens heliga bok. Redan vid den här tiden hade Adolf Hitler gjort upp ett program.

SÅ HÄR SÅG DET UT:

A. Han skulle ta kontroll över Tyskland och rensa landet från vad han tyckte lågvärdiga människor.

B. Han skulle riva upp Versaillesfördraget och göra Tyskland till Europas starkaste makt.

C. Han skulle i ett krig krossa Sovjetunionen och förvandla detta väldiga rike till en koloni, bebodd av slavar.

D. Han skulle skaffa Tyskland ett stort kolonivälde.

E. Till sist i generationen efter hans död skulle Tyskland krossa USA.

PARTIET BYGGS UPP

Adolf Hitler frigavs från Landsberg den 19 december 1924. Fastän han var lycklig över att vara fri så var inte hans framtid så ljus. Nazistpartiet hade förbjudits och han fick inte yttra sig offentligt.

Två veckor efter frigivningen lovade Hitler den bayerska regeringen att om förbudet mot nazisterna försvann, så skulle partiet börja arbeta på fredlig väg och på ett demokratiskt sätt. Förbudet upphävdes, men Hitler höll inte ett ord.

Den 27 februari 1925 talade han vid det återuppstådda Nazistpartiets första massmöte. Hitler rycktes med av folkets entusiasm och av sin egen talarförmåga, och gav ut nya hotelser mot staten och om nya nazistdåd.

Den bayerska regeringen förbjöd honom direkt igen att tala offentligt och samma sak var det i de andra tyska staterna. Det skulle gälla i två års tid. Det var ett hårt slag för en man som hade sin talförmåga att tacka för sina framgångar. En Hitler med munlås var en besegrad Hitler. De flesta tyskarna trodde det men de tog fel.

Hitler ägnande sig åt partiet istället. Adolf Hitler lade ner hela sin energi på att göra nazistparitet till en politisk organisation. Adolf Hitler skapade en personlig livvakt, SS. Den leddes av Himmler en f.d. fanjunkare och hönsfarmare och utvecklades till partiets största terrororganisation.

Till partiet funktionärer knöts Josef Gobbles. Han var en ung , mager man som haltande. Han blev den som på ett skickligt sätt organiserade partiets propaganda. I nazisternas tidningar och vid massmöten utformades bilden av Hitler. Han framställdes som ett geni, som kunde lösa alla problem.

Det gick dåligt för Adolf Hitler i början eftersom det började bli välstånd i Tyskland. De bättre tiderna skapade en känsla av avspänning och det var inte bra för ett revolutionärt parti som nazismen. Under tiden från 1925 till den världsomfattande depressionen gick det inte särskilt bra för Adolf, men han gav aldrig upp.

NAZISMEN OCH VÄRLDSKRISEN

Som en pest spred sig den ekonomiska krisen under 1929 över världen. Tyskarna såg sin tillvaro falla sönder. En stark oro gick genom landet. Den panik som grep många människor var precis det som Adolf Hitler behövde.

Miljontals förvirrade och desperata tyskar lät sig luras av Hitlers propaganda. Två år tidigare hade nazisterna bara fått 810.000 röster nu fick de 6½ miljon röster. Nu fick Nazisterna 107 platser i riksdagen.

Denna framgång gjorde Hitler djärv. Våren 1932 bestämde han sig för att ställa upp i president valet. Trots en enorm satsning förlorade Adolf Hitler kampen. Den gamle presidenten Hidenburg blev omvald.

En majdag 1932 störtades regeringen. Vid nyvalen till riksdagen i juli nazisterna blev nazisterna det största partiet. Hindenburg ville inte att Hitler skulle bilda regering men han fick ge med sig till slut.

Den 30 januari 1933 blev Hitler Tysklands rikskansler. Nu kunde han göra sig själv till diktator som han hela tiden hade velat. Majoriteten av riksdagen var emot hans planer.

HITLER FÅR MAKTEN

En månad efter att Hitler hade blivit rikskansler satte Nazisterna eld på Riksdagshuset i Berlin. De lyckades övertyga de flesta tyskarna att det var kommunisterna som låg bakom det hela. Hitler hade utlyst nyval och smart som han var så visste han att han aldrig skulle kunna vinna på fredlig väg. Han använde riksdagshusbarnden som ett tecken på att kommunisterna försökte störta regeringen med våld. Då skrev Hindenburg under ett kontrakt som innbar att nazisterna fick använda sina våldsmetoder när det gällde att slå ner rivaliserande partier.

Trots detta fick inte Hitler majoritet i valet den 5 mars 1933. Men Hitler behövde bara använda sig av sina knep och finter för att säkra sin maktställning. Han gjorde helt enkelt sig av med de flesta icke-nazistiska ledamöterna i riksdagen och hotade de andra med uteslutning. Han behövde 2/3 av majoriteten för att få igenom en författningsändring. Genom denna ändring flyttades all lagstiftande makt över till honom personligen. Nu var han inte bara regeringschef utan också lagstiftare.

Vid midsommar 1933 hade Adolf Hitler tvingat alla partier utom sitt eget att upphöra. Den 14 juli tillkännagav han att nazisterna skulle nu bilda det ända tillåtna partiet i Tyskland. De som inte följde detta skulle sättas i fängelse.

Nu fanns det bara Hindenburg och tyska armén som var Hitlers konkurrenter om makten.

I början av april 1934 hade Hitler fått hemliga upplysningar om att Hindenburgs hälsotillstånd snabbt försämrades. Nu beslöt han sig för ett djärvt tag. Han förslog generalerna att om de ställde sig bakom han som Hindenburgs efterträdare så skulle han avskaffa SA och garantera armén att de ensamma skulle få bära vapen. Han lovade också att han skulle bygga upp krigsmakten och göra den lika stor som den hade varit under kejsartiden. Generalerna godtog Hitlers förslag.

Den 30 juni 1934 genomförde Hitler sin del av affären. Han satte igång nazisternas blodiga utrensning. Han beordrade snabb avrättning av SA ledarena.

Sammanlagt mördades ungefär 1000 personer på Adolf Hitler order. SA var nu krossat. Generalerna var nöjda och tycktes inte reagera över blodbadet. Ett par veckor senare avlägsnade ödet det sista hotet mot Hitlers ställning. Hindenburg avled den 2 augusti 1934. Hitler utfärdade nu en lag som slopade presidentenposten. Adolf Hitler utnämnde sig själv till Führer, rikskansler och överbefälhavare för Tysklands krigsmakt. Vid 45 års ålder hade Adolf Hitler fullbordat erövringen av Tyskland.

DEN "FREDSÄLSKANDE" DIKTATORN

Hitler ägnande sig nu åt att få folket att tro att han mest av allt önskade fred. Men hans agerande tydde knappast på någon fredsvilja. Han började återupprusta Tysklands och gjorde så att Tyskland lämnade nationernas förbund (NF). För att utåt demonstrera sin fredsvilja så slöt han ett förbund med Polen.

Han tog allt som oftast ordet fred i sin mun vid den här tiden. Medan han understödde en verksamhet i Österrike som bl.a. ledde till att ministerpresidenten Dollfuss mördades.

Han bröt också Versailles-freden genom att förse Tyskland med armé, flotta och flyg. Den 7 mars marscherade tyska trupper över Rhenbroarna in till Rhenlandet. Detta var också ett brott mot Versailles freden men detta var mycket allvarligt. Tyskland hade enligt fredsvillkoren inte fått ha militär på västra Rehnstranden.

Hitler hade räknat med att Frankrike skulle ingripa. Till generalernas förundran fick Hitler rätt. Generalerna trodde nu att Frankrike skulle krossa Tyskland. Medan Hitler bröt mot freden stod han upp riksdagen och sa att freden i Europa skulle bevaras.

Kanske skulle ett angrepp från Frankrike kunna stoppa Hitler, men de nöjde sig med att protestera.

I Italien krig mot Abbessinien(Etiopien, en italiensk koloni sedan 1936) klarade inte NF skapa fred. Detta utnyttjade Hitler för att närma sig Musolini. När inbördeskriget bröt i Spanien stödde både Italien och Tyskland en spansk diktator som hette Franco. Genom att sen bjuda in Musolini till Tyskland och låta honom titta på imponerande parader vann Hitler Musolini till sin sida.

Nu ville Hitler isolera Frankrike genom att bli vän med England. Hans utsände von Ribbentorp var minst lämplig till detta jobb som diplomat och förhandlare. Påstridig, hämndlysten och utan humor hade han lyckats övertala Hitler att han var den rätte mannen för utrikespolitiken. Med missledande informationer skulle han bidra till att andra världskriget snart bröt ut.

ÖSTERRIKE ERÖVRAS

På Hösten 1937 hade Hitler gjort klart för sina närmaste medarbetare att han planerade att starta ett krig om några år. Han var beredd att använda styrkor mot Österrike och Tjeckoslovakien. I Februari 1938 kallade Hitler Österrikes förbundskansler till Tyskland och utfärdade en mängd hot och anklagelser. Österrikes förbundskansler gav sig och skrev under ett kontrakt som sade att nazisterna fick fritt spelrum i Österrike.

Den 11 mars marscherar Hitlers trupper in i Österrike. Samtidigt skrev Goebbles propaganda som löd att "TYSKA ÖSTERRIKE RÄDDAS FRÅN KAOS". Den 13 maj anslöts Österrike till det tyska riket.

TJECKOSLOVAKIEN ERÖVRAS

1938 krävde Hitler att få de delar av Tjeckoslovakien där de flesta var tyskar. Men tjeckerna ville inte låta sitt land delas. Den brittiske regeringschefen Chamberlain försökte medla och ledarna för Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Italien träffades i München. Hitler drev nu hot om att han skulle starta krig. Så Tjeckerna lämnades i sticket och måste ge sig.

Hitler lovade att detta var det sista krav "det fredsälskande" Tyskland skulle ställa. I mars 1939 besatte tyska trupper resten av Tjeckoslovakien. Storbritannien och Frankrike förstod nu att Hitlers löften var värdelösa och lovade att Polen och andra mindre stater skulle få hjälp om de hotades.

JUDEFÖRFÖLJELSER

Natten mellan den 9:e och 10:e november anordnade Hitler och Göring hämningslös judeförföljelse. Denna natten har sedan fått namnet Kristallnatten.

Under natten sattes synagogor i brand över hela Tyskland, många dödades, 20000 judar häktades och judiska köpmän fick sina affärer sönderslagna och rånade. Tusental fönsterrutor krossades och när de skulle ersättas visade det sig att de hade varit gjorda av en mycket dyr kristall från Belgien. Där av namnet Kristallnatten. Att ersätta alla fönster kostade miljoner.

Detta var början till den fruktansvärda hetsjakt av judar där sex miljoner judar fick sätta till livet.

POLEN I ANBLICKEN

Hitler tyckte inte nu att Polen skulle få existerar som en fri stat. Dels var hotet från Ryssland stort och dels var Tyskarna missnöjda med gränserna som skapades vid Versailles-freden, då den polska staten återupprättades.

I hemlighet arbetade Hitler på planerna för ett angrepp mot Polen. Öppet talade han fortfarande om fred.

Mot slutet av april 1939 höll Hitler ett stort tal i radio. Med en lysande skicklighet trädde han fram som försvarare av Tysklands rätt. Talet var ett svar på ett telegram som hade skickats av USA:s president Roosevelt.

Roosevelt önskade en försäkran från Hitler att han inte skulle angripa ett 30-tal länder i Europa, bland dem fanns Polen.

Hitler svarade i sitt radiotal, långsamt räknade han upp de länder som skulle vara hotade av Tyskland. Inte många märkte att han "glömde" Polen.

Där efter försäkrade han att han inte hade några planer på dessa länder- och inte på USA heller. Han beskrev sin kamp för att rädda Tyskland från nöd och hur han gett folk arbete genom att bygga stora motorvägar. Han avslutade med att bekänna sin tro på rättvisa, fred och framsteg. Detta mästerliga tal kunde ändå inte dölja Adolf Hitlers riktiga avsikter. Den polska regeringen intalade sig inte något. Vid sina försök till förhandlingar hade de bara mötts av tyska krav. Sommaren 1936 passerade med ändlösa diskussioner mellan tyska, ryska, franska, engelska, och polska representanter. Mot slutet av sommaren kom ett engelskt sändebud till Hitler. Den engelske ambassadören förklarade att hans land inte skulle tveka att gå i krig för Polen.

Hitler fick ett raseriutbrott. Han beskyllde britterna för att ha hindrat frågans lösning. När den skräckslagne ambassadören lämnade rummet slog Hitlers sig skrattande på knäna. Det hade varit en perfekt uppvisning. Chamberlains regering hade blivit förödmjukad. Ett datum för när Tyskland skulle angripa Polen var nu utsatt. Hitler fruktade inte längre västmakterna. Han höll på att sluta en vänskappakt med Sovjet, vilket skulle stärka Tysklands politiska ställning betydligt.

Man hade trott att Sovjet skulle söka stöd hos västmakterna när hotet från Tyskland växte. Men både Sovjets ledare Stalin och Hitler visste att Frankrike och England var dåligt rustade.

Den 3 September 1939 fortsatte Tyskland sitt angrepp mot Polen trots stora protester från Frankrike och Storbritannien. På morgonen lämnades Storbritanniens ultimatum som blev den engelska krigsförklaringen.

På eftermiddagen samma dag hade det väntade kriget börjat. Hitler hade inte lyckats hålla Frankrike och England utanför. Först skulle emellertid Polen nedkämpas. Tyska stridsvagnar mot polsk militär blev en alltför ojämn kamp . Innan september var slut hade Polen besegrats. Sovjet besatte halva landet. I väster avvaktade Fransmännen. Hitler däremot förklarade oavbrutet sina fredliga avsikter mot länderna i väster.

"WESERÜBUNG"

Hitler var angelägen om att direkt ta initiativet i kriget. Hans generaler gjorde svårigheter när han försökte påskynda angreppet mot Frankrike. De ansåg att de tyska styrkorna var för små för ett sånt stort angrepp. På våren fick Hitler andra planer. Under täcknamnet WeserÜbung började han förbereda en ockupation av Danmark och Norge. För att kunna gå ut i krig behövde Tyskland järnmalm från Sverige. Vintertid gick all malmtransport från Sverige över den norska hamnen Narvik.

Den 9 april 1940 intog tyskarna genom en militär kupp Danmark och Norge. I Danmark förekom inga krigsförhandlingar de gav upp efter två timmar.

I de norra delarna av Norge mötte Tyskland motstånd, men efter några veckor var landet helt ockuperat.

FRANKRIKE BESEGRAS

Den 10 maj 1940 marscherade tyskarna in i Holland och Belgien. Snabbt trängde de farm mot kanalkusten och hotade att stänga in stora brittiska och franska styrkor. De snabba framgångarna oroade Adolf Hitler. Han stoppade de tyska pansararméernas framryckning under några timmar. Det var tillräckligt för att de engelska styrkor som stängts in vid Dunquerque på kanalkusten skulle hinna räddas. Efter Frankrike var besegrat. Både Nederländerna och Frankrike hade givit upp. De brittiska styrkorna på kontinenten hade drivits tillbaka över Engelska kanalen. Än en gång hade Hitler visat prov på sin djärvhet. Trots protester från de flesta generaler hade han bestämt sig för att passera genom den bergiga och tätbevuxna Ardennerskogen i Belgien med sina pansarstyrkor. Fransmännen och engelsmännen trodde att det skulle vara omöjligt men det visade ju sig att de hade fel.

ENGLAND VÄGRAR ATT GE UPP

Hitler hoppades att England skulle söka vänskap med Tyskland men han vågade inte tro på något sådant. Den engelske premiärministern Churchill avvisade också alla möten till samförstånd.

Churchill lovade i stället strid. I England, på havet, i kolonierna. Det skulle bli en hård och hjältemodig kamp.

Då bestämde sig Hitler för att genom flyg angripa deras ö. Brittiska flygfält och staden London blev målen för en serie häftiga bombanfall. Men engelsmännen bjöd tappert motstånd. Londonblitzen (=bombningen av London) kunde inte krossa deras motståndsvilja. Snart började det lilla engelska jaktflyget bita ifrån sig. De tyska anfallen blev allt mindre framgångsrika och slutade helt till sist. "Sällan har så många haft så få att tacka för så mycket", var Churchills kommentar till det engelska jaktflygets insats. Förmodligen hade aldrig Hitler på allvar planerat en invasion av England.

DET RYSKA VÅGSPELET

Efter segern över Frankrike hade Hitler fått en fruktansvärt stor självkänsla. Hans generaler hade tvivlat på att ett anfall i väster skulle få någon framgång. Nu trodde inte Hitler dem, när de varnade för en offensiv i öster. Ryssland var inte en lika betydelsefull militär makt som det nyss besegrade Frankrike. Hitler bestämde sig för i fortsättningen fatta all viktiga militära beslut.

Ett lyckat fälttåg skulle ge honom ryggen fri. Hitler ville också gärna framstå som den hjälte som dödade världskommunismens. En sommars offensiv borde vara tillräckligt för att krossa Ryssland, menade Hitler. Sedan skulle det vara Englands tur.

Vid midsommartiden 1941 vällde flera tyska arméer in i Ryssland. Stalin hade inte väntat att angreppet skulle komma så snart. De ryska arméerna slog till reträtt. De oändliga ödemarkerna slukade de tyska förbanden. De spreds ut på en alltför bred front. När vintern kom var de viktiga städerna Leningrad och Moskva fortfarande i ryska händer. De tyska soldaterna saknade vinter utrustning. Generalerna ansåg att det vore osmart att rycka längre in i landet, men Hitler var envis och drev på anfallet. I december kom motoffensiven. Hitler hade personligen tagit ledningen över stridskrafterna.

Alla svårigheter mötte han med en stående order: strid till siste man. Det är förbjudet att retirera.

Hitler lyckades denna vinter att hejda den ryska offensiven, men han hade förlorat mycket materiel och manskap. Snart väntade ännu en vinter...

KRIGSLYCKAN VÄNDER

Senare i Nordafrika hade tyska och italienska trupper stora framgångar under sommaren

1942. Men redan i augusti möttes tyskarna av hårt motstånd vid El-Alamein. Några månader efter var deras enda räddning regelrätt flykt.

Samtidigt passade Stalin på att göra ett nytt angrepp. En ny rysk vinter hade precis börjat. Den tyska armén blev nu instängd vid Stalingard vid Volga. I januari 1943 var läget hopplöst och von Paulus bad via radion att få ge upp Soldaterna plågades av hunger, sjukdomar och kyla, men Hitler förbjöd reträtt. Då kapitulerade ändå von Paulus med vad som återstod av den 300000 man stora armén.

Hårt , hänsynslöst och utan känsla för människoliv var Hitler beredd att offra det tyska folket och slå ner varje försök till opposition.

OPPOSITION MOT HITLER

Den stora massan tyskar hade underkastat sig en liten grupp av fanatiska handlingsmänninskor. Hänsynslösa mord på personer som var emot nazismen fick även de modigaste att avvakta. Händelserna i Stalingrad hade lett till att mycket förtroende för Hitler försvann. Oppositionen mot ledaren växte allt starkare. Hitlers general chef, general Halder, hade försökt att påtala det farliga läget på ostfronten. Det medförde att han avskedades och fördes till koncentrationslägret Dachau, där han senare befriades av de allierade.

Halders uttalanden om hur Hitler var som fältherre löd på följande sätt: Hitlers beslut hade inte längre någonting gemensamt med allmänt kända principer för strategi och militära operationer. Hitlers strategiska militära operationer var mycket grymma som följde infall.

Hitler såg inga gränser för vad som var möjligt. Han lät sina önskedrömmar bestämma sina handlingar.

MOTGÅNGAR I ITALIEN

Från Nordafrika hade de allierade tagit språnget över till Sicilien. Snart kämpade de sig upp längs den italienska halvön och Mussolini störtades.

PÅ VÄG MOT UNDERGÅNGEN

Hitler gömde sig nu i torftiga betongbunkers långt innie i skogarna. En ständig ström av generaler kom för att avlägga rapporter och få order av ledaren. I den isolering levde han utan att någon i hans omgivning vågade påminna honom om krigets verklighet. Bud om ett bombat och svältande Tyskland eller om ett förhärjat Europa nådde honom inte.

1944 var de viktigaste tyska städerna till största delen förstörda av bombanfall. Människor bodde i jordkulor och ruiner.

Under triumfens dagar hade han ofta visat sig för folket. Nu när det gick honom emot så höll han sig borta från offentligheten. Den tyska krigsmakten hade börjat ge vika. Trots det behöll Hitler sitt fast grepp över sin omgivning. Hans närmaste män var inte längre bara förhäxade av hans personlighet utan också av att de var delaktiga i hans förbrytelser. De kunde inte göra sig fria.

BROTT MOT MÄNSKLIGHETEN

En våg av mord och terror släpptes lös i de ockuperade länderna. Hela byar jämnades med marken och deras invånare dödades. På det sättet ville man injaga skräck för att de inte skulle resa sig till motstånd mot "herrefolket".

Efter de segerrika tyska arméerna i öster hade det kommit organiserade mordförband, Einsatzgruppen. Judar, kommunister och andra tänkbara motståndare samlades ihop för att dödas.

Miljoner människor mördades. Miljoner andra fördes från sina hem till slavarbete i Tyskland. Miljontals med krigsfångar, mest ryssar dog i tyska fångläger av svält, köld och epidemier. Miljontals människor dog i koncentrationsläger. Allt detta på Hitlers order eller samtycke.

SLUTSTRIDEN BÖRJAR

Den 6 juni 1944 gjorde de allierade den berömda landstigningen i Normandie. Den stora och våldsamma krigsoperationen fick stor framgång. Snart var engelska och amerikanska arméer på marsch genom Frankrike.

Invasionen kom överraskande för Hitler. Varken flyg eller pansar fanns tillgängligt för att slå tillbaka. Hitler var trött och sliten efter vaka dygnet runt. Han lade ansvaret för nederlaget på generalerna. Rommel (en tysk pansargeneral) försökte att förklara för Hitler att det var hans egna order som hade bidragit till att Atlantvallen brutit samman. Detta ville inte Adolf Hitler förstå. Rommel fick nöja sig med att konstatera att ledarens väsen var fyllt av sjuklig lögnaktighet. Hitlers död skulle befria honom från den trohetsed de svurit Führern. Rommel anslöt sig till en organiserad komplott mot Hitler och nazismen. Claus von Stauffenberg fick uppdraget att mörda Hitler.

TYRANNMORD

Den 20 juli steg överstelöjtnant von Stauffenberg ut ur den bil som hade tagit honom till Vargskansen. Han hade en dokumentportfölj under sin vänstra arm. Där skulle han och ett 20-tal andra officerare tillsammans med Hitler diskutera läget på ostfronten.

Han väckte en viss uppmärksamhet när han anlände. Rak och högväxt bugade han sig stelt, hans högra arm var helt borta och två fingrar på hans vänstra, ena ögat var bortopererat och markerades med en svart lapp, hans vänstra ben var stelt. På väg till konferensen öppnade von Stauffenberg sin portfölj och letade bland dess innehåll. Han tog plats till höger om Hitler. Efter ett tag gick han där ifrån han sade att han väntade ett viktigt samtal. Två minuter senare hördes en kraftig explosion. När vakterna rusade till dörren öppnades den av Hitler. Som genom ett under hade han klarat sig med brännskador, ryggsmärtor, och en skadad vänsterarm. Attentats försöket hade misslyckats.

EN SISTA KRAFTINSATS

På en bred front marscherade nu de allierade mot den tyska gränsen. Där stannade Eisenhower upp framryckningen. Under fem år hade Eisenhower studerat Hitlers krigsteknik och han visste att den var oberäknelig så för säkerhets skull stannade man upp. Ändå kom Hitlers nästa drag som en fullständig överraskning.

Hitler bottenskrapade alla vapen och folk och gick till anfall. Natten till den 15 december 1944 kastade Hitler in 28 divisioner med tusentals tanks och stormkanoner mot de allierade styrkorna. Meningen var att de allierade skulle ...