1 detta examensarbete har vi arbetat tillsammans med ICA, Kungsörnen, Åkerlund & Rausing, AssiDomän Förenade Weil och StoraEnso. Målet för examensarbetet har varit att identifiera vilka krav som ställs på en förpackning i en försörjningskedja, samt att identifiera de brister som medfört att utveckling av en generell modell för framtagning av förpackningslösningar ej hittills varit möjlig.
En förpacknings främsta uppgifter är att den ska skydda den förpackade produkten, underlätta distributionen samt att informera. Under sin livstid utsätts förpackningen för en mängd påfrestningar. Förpackningen ska klara av lagring, transport, hantering samt att den ska vara säljande i butiken, och i slutändan bidra till en god ekonomi. En förpackning som är skadad tilltalar inte konsumenten, som därför inte köper den. De förpackningar som vi behandlar i arbetet är sekundärförpackningar i weil, och primärförpackningar bestående av kartong och / eller flexibla material.
Vi har identifierat de krav som olika parterna i försörjningskedjan ställer på förpackningar vid tillverkning, distribution och försäljning av en produkt. Dessa krav behandlar allt från vilken typ av förpackningsmaskin som ska användas, till hur produkten kommer att hanteras i butik och vad konsumenterna anser vara viktigt.
För att kunna sänka kostnader för förpackningsutveckling och effektivisera utvecklingsarbetet, startade de fem företagen ett projekt för ungefär två år sedan. Målet var detsamma då som nu. 1 denna typ av arbeten är viktigt att skapa ett förtroende inom gruppen och att deltagarna har samma målsättning. Våra kontakter med de deltagande företagen visar att de inte haft samma avsikt med sitt deltagande i projektet. Initialt har företagen varit öppna med att delta med egen kunskap då en storkund, ICA, efterfrågat projektet. Men genomförandet av målsättningen har dock inte haft samma prioritet. Företagen vill inte ge information om en ny produkt, med motiveringen att informationsläckage kan uppstå. Det är anledningen till att primär- och sekundärförpackningstillverkarna kontaktas i ett sent skede. När sedan kontakt med förpackningstillverkaren tas, sker inget informationsutbyte mellan de olika förpackningstillverkarna respektive mellan förpackningstillverkarna och materialtillverkare. Alla förpackningsföretag försöker att optimera lösningen mot produkttillverkaren, som förutom egna produktions- och marknadsföringskrav bör ha kunskap om kund och försäljningskrav mot dagligvaruindustrin. Bristen på gemensam kommunikation och information ställer mycket höga krav på produkttillverkarens kunskap om förpackningar, logistik, marknadsföring och ekonomi. Den gemensamma kunskapen i kedjan utnyttjas inte i den mån det finns information hos respektive företag.
Vår bedömning är, för optimering av en förpackningslösning krävs kontakt mellan primär och sekundärförpackningstillverkare, och god kunskap om logistik och distributionssystem. Tydliga direktiv om vad som ska optimeras ges av produkttillverkaren. Det kan t ex vara materialutnyttjande eller förpackningslösningens pris som ska optimeras. Förpackningstillverkarna bör, i samarbete med distributörer, utveckla definitioner, provningsmetoder och kravnivåer för parametrarna greppstyvhet, staplingsstyrka och kompressionsstyrka. Detta för att ange verkliga värden på dessa parametrar. Produkttillverkaren ska dessutom ange produktens vikt och volym samt hur produkten är tänkt att säljas i butik. 1 vissa fall ska produkten kanske plockas upp ur sekundärförpackningen i butiken, och i andra fall ska endast en del av sekundärförpackningen
avlägsnas. 1 det andra fallet är det viktigt att designen på de båda förpackningarna är överensstämmande. Genom att utveckla kravspecifikationer och konstruktioner kan produkttillverkaren lämna information angående önskad förpackningslösning utan att behöva beskriva den specifika produkten och där...
