Denna uppsats handlar om grupper av medlemmar i lantbrukskooperativa företag och deras
protester gentemot föreningens styrelse och ledning. Syftet är att förstå varför proteströrelser
uppstår i lantbruksföretag, de drivande medlemmarnas prioriteringar och syften och genom
det söka vägar för styrelsen att hantera eller ta vara på dessa proteströrelser.
Uppsatsens teoretiska referensram är institutionell ekonomi, med dess agent- och
transaktionskostnadsteorier liksom Albert Hirschmans klassiska voice & exitteori.
Organsiationsteori och teori om subkulturer ger perspektiv på proteströrelser sett som ett
socialpsykologiskt fenomen. Inom ramen för uppsatsen har en kvalitativ studie genomförts
bland Arla Foods ambas svenska medlemmar. Fem grupper av medlemmar, som under de
senaste fem åren genomfört tämligen omfattande proteströrelser gentemot föreningen, har
genomgått gruppintervjuer i så kallade fokusgrupper. De transkriberade intervjuerna utgör
uppsatsens analysunderlag.
Förenande var en allmän grundmurad misstro mot föreningens interna information, ett starkt
krav på fördjupad och omfattande kommunikation mellan såväl företagsledning som
medlemmar, men också medlemmar olika regioner emellan. Den drivande kraften i
protesterna kan därför sägas vara informationsunderskott och arrogans i bemötande från
föreningens ledning och styrelse. Grupperna upplever en markant trend i Arla Foods
bemötande gentemot dem under dessa fem år, från att ha varit hård och oförsonlig till att idag
vara förhållandevis lyssnande och professionell. Svåra beslut inom föreningen under det sista
året kring prissänkningar på mjölkråvara har i vissa grupper därför tagits emot med förståelse
och fattning.
Resultatet pekar på att proteströrelser inte kan tas för givna eller betraktas som ett konstant,
opåverkbart fenomen. Tvärtom är förekomsten av fenomenet tecken på dissonans inom
föreningen och tecken på att medlemsdemokratin haltar. Proteströrelser indikerar att
legitimiteten för föreningens styrelse inte är fullgod. I uppsatsens diskussion antas att
bristande legitimitet för styrelse och ledning inom ett kooperativ i en utpräglad
konkurrenssituation kommer att vara föreningen till stor skada. Resonemanget bygger på att
legitimitet för styrelsen indirekt ger styrelsen ett nödvändigt aktionsutrymme i en labil
marknadssituation.
I diskussionen lyfts tanken att svårlösta problem med bönder som misstror eller vanemässigt
låter bli att läsa föreningens information kan vara historiskt betingade. I spelet om statliga
åtaganden för det svenska lantbruket under 1900-talets mitt och andra hälft är det rimligt att
anta att den bondeägda föreningsrörelsen styrde sin information tämligen hårt för at...
