Huvudsyftet med detta arbete var att utreda hur medling vid brott går till
i Sverige samt vilka faktorer som möjligtvis kan påverka medlingsresultatet.
Rapporten bygger främst på en rättsvetenskaplig utredning av relevant
litteratur gällande medling vid brott samt rapporter från
Brottsförebyggande rådet. Vi har valt att avgränsa oss till medling vid
brott främst avseende unga gärningspersoner och de brottsutsatta vilka har
påverkats av brotten. Vi har även valt att berätta hur medlingsverksamheten
ser ut i Sverige i dagsläget och försökt få en bild av vad som behöver
utvecklas eller saknas i medlingsverksamheten.
Lag (2002:445) om medling med anledning av brott
trädde i kraft 1 juli år 2002 och medlingsverksamheten har sen dess
utvecklats och expanderats i Sverige. Det är inte längre en
försöksverksamhet utan en verksamhet vilken på sikt skall finnas i hela
landet och hålla en hög kvalitet samt vara en förebyggande åtgärd.
Utvecklingen har lett till att kommuner är skyldiga att erbjuda
brottsmedling till alla gärningspersoner under 21 år från och med år 2008.
Medling vid brott är inte infört i det svenska påföljdssystemet mer än ett
komplement till straffrättsliga systemet. Medlingslagen är en ramlag och
omfattar medling vilket organiseras av stat eller kommun. Medling är främst
för förstagångsförbrytare samt ungdomar mellan 15-17 år, i försök att
reducera återfallsbrottslighet. Medling vid brott beskrivs som en
konfliktslösningsmetod, där de tvistande parterna tillsammans med en
oberoende och opartisk medlare, försöker finna en lösning på konflikten.
Medling vid brott är till för båda parterna och syftet är enligt
medlingslagen att gärningspersonen skall få ökad insikt om brottets
konsekvenser och att den brottsutsatte skall ges möjlighet...
