Franska Revolutionen

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Efter sjuårskriget i Frankrike, så hade landet mycket dålig ekonomi, men kung Ludvig XVI brydde sig inte om detta, utan höjde istället skatterna ytterligare. Dessutom, så gick det enorma summor pengar till att bygga slottet i Versailles. Och tillsammans med de stora skulder till olika banker som Frankrike hade, så var det nästan bankrutt. De tungt arbetande bönderna försörjde framförallt prästerna och adeln, medan de själva var tvungna att halvt svälta ihjäl. Om man tänker sig att en bonde arbetar ihop 10 säckar av sin skörd, så var han till exempel tvungen att ge prästerna 5 säckar, kungen 2 säckar, adeln 2 säckar och så fick han och hela hans stora familj klara sig på den sista säcken. När kungen nu ytterligare höjde skatten så blev det såklart ännu svårare för bönderna.
Gränsen gick då det blev missväxt, och tillsammans med den höga skatten så förstod den franska befolkningen (dvs. medelklassen och bönderna, de rika levde ju gott på bönderna) att detta inte kunde fortsätta. Eftersom bönderna utgjorde 98% av den franska befolkningen, så var antagligen denna reform oundviklig.

Medelklassen som bestod av såväl byråkrater och storköpmän, som hantverkare och småhandlare, hade vuxit sig stark i de större städerna. Tillsammans så övertygade dessa grupper vissa präster och vissa personer inom adeln att stå på sig för det de tyckte –att avskaffa de olika stånden. De kritiserade nu offentligt den franska regeringen. Många blev offentligt avrättade för att avskräcka folket från att göra uppror, men människorna lät sig inte skrämmas.


Den fanns en konflikt mellan de olika stånden åren 1788 till 1789, då det tredje ståndet* krävde en fördubbling av representanter. Fast Parisparlamentet förklarade år 1788 att alla de olika stånden skulle ha lika många representanter.

Regeringen var dock tvungen att hålla med om att en fördubbling av representanter var rimligt. Fast med detta så väcktes frågan ifall röstningen skulle göras per stånd, eller per person.

Lite senare, så erbjöd det tredje ståndet de andra stånden att ansluta sig till dem, och en vecka senare så bildades enligt de andra ståndens önskan en nationalförsamling. Att bilda nationalförsamlingen var en handling riktad direkt mot kungen. Fast denna var mot sin vilja tvungen att acceptera detta.

Nationalförsamlingen arbetade hela tiden under revolutionen med att jämställa de olika stånden. Det fanns inte längre något som kallades för adel, utan det hette numera vanlig medborgare. Kungen försökte hela tiden att bekämpa nationalförsamlingen, men han bara fortsatte att misslyckas.

Armén lades ner och ersattes med nationalgardet. Kungens alla försök att krossa nationalförsamlingen ledde till oro bland folket. De fick för sig att kungen tänkte svälta dem till lydnad, vilket ledde till att de fattiga började plundra de rika på bröd och framför allt pengar.

Så, den 14 juli 1789 så stormade generalförsamlingen en militärbyggnad som hette Bastiljen. Man trodde nämligen att det fanns mycket krut och vapen i byggnaden, men man gillade heller inte byggnaden eftersom många hade suttit i fängelse i de hemska fängelsehålor som fanns där. Bastiljen hade alltid varit en symbol för den kungliga makten eftersom den ägdes av regeringen.

28 000 man anföll Bastiljen den dagen, beväpnade med 10 kanoner och gevär. Denna händelse är dock inte så viktig för själva revolutionen, det är snarare en börjat på ett nytt samhälle. Bastiljen revs dagen efter stormningen.

Nationalförsamlingen lyckades alltså inte att lösa landets ekonomiska problem, vilket ledde till att folket själva tog saken i egna händer och bege sig mot Paris för att utmana kungahuset.


Den 5 oktober så begav sig ungefär 6000 kvinnor till rådhuset i Paris och krävde att få mer pengar till hemmen. De flera tusen kvinnorna begav sig sedan till kungafamiljens slott i Versailles. Det var svårt för dem att ta sig fram, men efter många tuffa motgångar så lyckades de slutligen ta sig in i slottet. Kungen vaknade av ett rop att de begär mer bröd till hemmen.
Folket krävde att kungen och hans familj skulle flytta till Paris så att de kunde ha mer kontroll över honom, och för att han skulle se hur de hade det. Kungen gick med på deras slott och flyttade in till Paris. Han blev placerad vid nationalförbundet, och kungens makt minskade nu för varje dag som gick.

Att enväldet var borta och ersatt med monarki hade inte förbättrat den ekonomiska situationen. De gamla skatterna upphävdes 1 januari, 1791, och ersattes av tre direkta skatter; bostadskatt, jordskatt och näringsskatt. Detta tog inte Frankrike ur den ekonomiska krisen det befann sig i, men det gjorde dock kyrkogodset. Den 2 november 1789 ställde den nationalförsamlingen kyrkogodset till nationens deposition. De pengar som kyrkogodset bidrog med gjorde att ekonomin stabiliserades. Församlingen hade även gjort mer liberaliserande reformer. Tullgränser och andra offentliga regeringar hade minskats vilket i framtiden kom att bana vägen för den kapitalistiska utveckl...