Trädgårdar

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Trädgårdskonsten speglar sin tid och kultur och varierar därför genom histrorien och på olika platser. De första kända trädgårdarna anlades 1400 f kr i Egypten. Där växte praktiskt användbara växter tillsammans med vackra blommor. Trädgårdarna blev som en förminskad bild av ett landskap som människan ansåg fullkomligt. Mäniskan kunde bygga upp sin egen värld, de kunde ta guds roll. Detta är kanske vad som fått människor att intressera sig för trädgårdar ända fram till idag.

Det finns två trädgårdsstilar som skiljer sig mycket från varandra. Den gamla, mystiska, japanska stilen och den mer storslagna och symetriska barockstilen. Trots att deras utformning är så brutalt skiljd finns en hel del likheter mellan trädgårdarna. Den gemensamma faktorn är dess skapare, människor, som trots olika skönhetsideal är rätt så lika varandra överallt på jorden.


Japan

När japanerna planerar och bygger sina trädgårdar strävar dom efter perfektion, men det måste se äkta ut. Blad plockas upp från marken, stenar placeras omsorgsfullt ut och sjöar rensas. Men trots denna intensiva omsorg ser den japanska trädgården helt naturlig ut. Det är en balansgång mellan naturligt och artificiellt. Om de skulle börja ansa sina buskar så att de såg onaturliga ut skulle trädgården betraktas som vulgär, skulle de däremot låta löv ligga kvar på marken skulle trädgården betraktas smutsig eller oskött. I en japansk trädgård handlar det om metaforer, en sten i en stilla sjö kan symbolera paradisöar i ett stort hav. Allt finns där för att skapa ett intryck. Och en japansk trädgård måste ha alla sina egenskaper året runt i alla väder, även när det haglar och blåser storm.

En annan sak som skiljer den japanska trädgården från barockträdgårdar är japanernas sätt att integrera husen i trädgården. De skall smälta in i miljön, det ska nästan verka som om de växt upp där ur jorden. Om man står i ett japanskt hus ska man inte riktigt kunna avgöra om man är ute eller inne. Det finns stora öppningar i de tunna pappväggarna, och det är högt i tak, tunnt och luftigt. Runt husväggarna löper en korridorliknande altan där man kan sitta och betrakta trädgården. Det är uppenbart att man prioriterar utseende före funktion i hela den japanska trädgårdskulturen. Du kan aldrig grilla, spela fotboll eller leka i en japansk trädgård, det är inte dess syfte. Liksom det mesta i gamal japansk kultur skall trädgården vara perfekt, felfri.


Versailles

Precis som när japanerna planerade och byggde sina trädgårdar strävade skaparna bakom Versailles trädgård efter perfektion. Bakom slottet i Versailles breder den enorma trädgården ut sig. Den är uppdelad i olika delar med olika syfte och utseende. Först kommer du in i parken. Den består av ett enormt, symetriskt, nätverk av gångvägar, fontäner och buskage. Gångarna är raka, lika så är buskarna klippta. Denna park är lika perfekt som den japanska, dock med andra ideal. Istället för att visa det sköna i naturen visar man här människans överlägsenhet och förmåga att tukta naturen.

Fortsätter du fram någon kilometer finner du Trianon. Trianon var namnet på den by som kungen köpte för att sedan riva och bygga ut sin trädgård (detta säger rätt mycket om kungarnas situation). Det är en sammansättning av hus och trädgårdar med olika attributer. Den kan delas upp i tre delar: Stora Trianon, lilla Trianon och Drottningens Hamlet. I Drottninges Hamlet har en låtsas-by byggds upp, likaså låtsas-ruiner. Detta var platser där kungligheterna kunde leka.

På samma sätt som japanerna lyckats integrera sina hus i trädgårdarna har fransmännen lyckats integrera slotten i dess omgivning. Slotten ser inte naturliga ut, men det gör ju inte naturen heller. Japanernas hus ser mer naturliga ut, det gör ju deras trädgårdar också. Däremot är gränsen mellan ute och inne inte lika utsuddad som hos japanerna. Här finns stor dörrar och tjocka väggar.

Jag skrev tidigare om japanernas balansgång mellan naturligt och artificiellt. Den balansgången existerar inte här. Jag skrev också om hur de japanska trädgårdarna ville ge betraktaren intryck. Det vill Versailles också, fast inte samma intryck. Här fylls man av en känsla av storslagenhet och makt.


Avslutning

Det som jag vill betona i denna uppsats är att människor tänker likadant jorden över, men på grund av kulturella skillnader tar dessa lika tank...