Efterkrigstiden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Efter andra världskriget

Krigets följder

I andra världskriget har man uppskattat ofantliga dödsiffran till 50 miljoner människor, människor som dött i strid, civila, kommunister, homosexuella, judar, utvecklingsstörda och zigenare. Stora delar av Europa hade jämnats med marken, byggnader, historiska monument, landsbygd, städer, vägar och livsviktig infrastruktur. Antalet hemlösa var kopiöst och många blev psykisktstörda av krigstrauman. Det skulle ta lång tid att bygga upp det som blivit härjat.

Fredsförhandlingar

Efter andra världskrigets slut 1945, inleddes rättegångarna i Nürnberg. Där dömdes straff ut åt nazistofficerare, nazistpartiet (NSDAP), Gestapo med säkerhetstjänsten, SA och SS, generalstaben och krigsmaktens överkommando (OKW). De anklagades för brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten ( bl. a folkmord). Även nationalstaten Tyskland dömdes att lämna tillbaka de länder och tillgångar de ockuperat under kriget, såsom Baltikum, Tjeckoslovakien, Ungern och Österrike.

Man hade förstått att man hade gjort ett stort misstag i och med Versaillesfreden, då man givit Tyskland ett för stort straff som endast förstorade en hämndiver hos tyskarna, vilket orsakade andra världskriget. Efter andra världskriget ville man inte göra samma misstag igen. Därför ville England, Frankrike och USA, det vill säga de allierade, att man skulle giva ett mildare straff till Tyskland, detta för att man ville att deras ekonomi och välfärd skulle stabiliseras och återuppbyggas snabbare, istället för att stjälpa ännu mer. Sovjetunionen hade förlorat 20 miljoner människor, och ville inte ge Tyskland något lättsamt straff, de var bittra över sina egna förluster. Detta innebar att de stora makterna inte kunde komma överens om en lösning i förhandlingarna. Man valde därför att dela upp Tyskland. Ett konkret exempel på detta är att man byggde en mur genom Berlin, som avskilde de två delarna av staden, samt resten av landet, i öst och väst. Väst styrdes av USA och England, och öst av det kommunistiska Sovjet. Baltikum fick också lov att ha Sovjetvänliga regeringar. Väst blev snabbt rikare tack vare Marshallplanen, grundat av då var USA:s dåvarande utrikesminister George Catlett Marshall (1880-1959). Denna plan, som gick i lås 1948 genom folkomröstningar, var ett effektivt sätt att återuppbygga nationerna som blivit krigsdrabbade. Det viktigaste var att få igång industriernas produktion, för att det inte skulle bli en långvarig efterkrigsdepression. Några av de 16 länder som mottog hjälpen var Belgien, Danmark, Frankrike, Holland, Italien, Luxemburg, Norge och Österrike. Utan att lyckas erbjöd man även hjälpen till de länder som låg i öst, men Sovjet ansåg att det endast skulle leda till att öststaterna skulle bli för influerade av Väst. I och med detta blev det så att länderna i väst fick ett ökande välstånd, och uppgående välfärdskurva. Det kan vi se än idag hur det påverkat utvecklingen, om jämför ett land i dag som förr tillhörde Sovjet t ex Ukraina, med ett land som mottog Marshall hjälpen, t ex Schweiz, så ser man snabbt vilken nation som det har gått bäst för. Det här var en av de viktigaste åtgärderna efter kriget, som
Förr hade det varit fyra stora makter, Tyskland, England, USA och Frankrike, men nu hade det övergått till två supermakter. USA och Sovjetunionen.

Vi alla vet vad som händer mellan två konkurrerande stormakter, det kalla kriget var ett faktum. USA blev andra världskrigets hjältar, och en positiv utveckling följde för nationen. De ökade sin produktion kraftigt, och hela landet fick en uppstigning ut isoleringspolitik och depression. De gick framåt med stadiga steg och fick en stark ställning i världspolitiken. Detta kan vi även se än idag, då USA är navet i hjulet för världsekonomin, och den ledande nationen i världen.

Vad vi kan se för stora skillnader mellan Versaillesfördraget efter första världskriget och fredsförhandlingarna efter andra världskriget, är att man hade lärt sig av sina misstag, och faktiskt vände det till något konstruktivt. Man tänkte förebyggande och var inte lika snabb med att bara smutskasta en nation av ren ilska, såsom man gått tillväga i Versailles. Då ville man bara straffa, men nu hade man lärt sig vad konsekvenserna kunde bli av sådana handli...