År 2000 skrev Christina Petterson och Robert Sevenius en mycket informativ och intressant artikel om due diligence. Detta tidsdokument beskrev hur processen, due diligence, genomfördes och tittade även på trender som präglade utvecklingen. Sex år senare har vi genom kvalitativa interjuver försökt bilda oss en uppfattning om hur pass mycket due diligence har utvecklats sedan artikeln skrevs. Det vi har tittat närmare på är de påståenden som artikeln gjorde om due diligence, som det såg ut då. Vi har även försökt besvara vår huvudfråga som behandlar huruvida processen har blivit allt mer standardiserad eller ej. I artikeln står det att läsa: ”Det bör uppmärksammas att företagsbesiktning (detsamma som due diligence) inte är någon fastställd standard och att det inte finns någon generell mall för hur den skall utföras.” Vidare skriver skribenterna mot slutet av artikeln: ”etableringen av företagsbesiktning kan ses som ett tecken på att processen i Sverige blir mer formell och enhetlig, med tydliga influenser från anglosaxisk affärspraxis och rättstradition.” Stämmer detta sex år senare? Har processen blivit mer formell och enhetlig? Med detta i bagaget och en välfylld referensram begav vi oss ut och intervjuade konsulter som arbetar med due diligence. De respondenter vi talade med arbetade alla för de fyra stora inom revisionsbranschen, det vill säga Deloitte, Ernst & Young, KPMG och Öhrlings PWC. Det som driver på utvecklingen av due diligence idag kan sammanfattas med fyra olika faktorer: riskkapitalbolag, kunskap, Vendor due diligence och anglosaxisk praxis. Slutsatsen är att det finns en standardiserad grundtanke i due diligence-processen samtidigt som processen kräver kreativitet och flexibilitet, vilket är motsägelsefullt gentemot en strävan som förespråkar kontroll och standardisering, som i sin tur kan vara direkt hämmande mot resultatet av processen. Det existerar idag en a...
