Landets Säkerhet

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Frågeställning:


Vilka säkerhets o underrättelse instanser verkar i Sverige? Militärt/Civilt

Hur fungerar dessa?

Vad är terrorism?

Hur fungerar försvaret mot terrorism i Sverige?


Mitt huvudsakliga syfte är att klargöra hur säkerheten fungerar idag, varpå jag undviker närmare beskrivning av historiska tillfällen


Sammanfattning:

Den största frågan för mig var vem som egentligen är säkerheten för Sverige. Som det sett ut tidigare verkar denna fråga även funnits hos regeringen i många år. Efter den 11 september verkar det dock som att den huvudsakliga ansvarsfrågan kommit att förenas mellan de olika Säkerhets- och Underrättelsetjänsterna till att fokusera på ett mera militärt försvar. Dock finner det så kallade civila säkerhetsorganet nya intressen i att förkovra sig hos befolkningen. Vilket innebär att landets säkerhet mer kommer att axlas av försvaret.


Säkerhetstjänst

Till att börja med måste vi särkskilja de olika organen som opererar för Sveriges räkning. Ett lands säkerhetstjänst är dess hemliga polis eller säkerhets polis. Den jobbar typiskt med saker som rör landets säkerhet och stabilitet, medan landets underrättelsetjänst främst sysselsätter sig med att inhämta och analysera underrättelser rörande främmande makt. Anledningen till att jag vill nämna och beskriva båda är för att man ska få förståelse för hur Sverige fungerar och agerar i ett tänkt terrorist hot/angrepp.

De huvudsakliga organen som jag kommer att beskriva är SÄPO respektive MUST.

SÄPO

SÄPO står för Säkerhetspolisen. SÄPO: s grundläggande uppgift är att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet. För att fullgöra denna uppgift inhämtar SÄPO underrättelser om förhållanden som kan vara av betydelse för rikets yttre och inre säkerhet samt för bekämpningen av internationell terrorism, SÄPO har därför en säkerhetsunderrättelsetjänst, som innebär att information inhämtas, bearbetas och analyseras som kan ligga till grund för strategiska bedömningar om hot mot rikets säkerhet.
SÄPO står för närvarande som en självständig enhet inom den svenska polisen och arbetar därför polisiärt. Säpo samverkar i sitt arbete med ett stort antal andra myndigheter, exempelvis myndigheter inom totalförsvaret. I arbetet för att förhindra spridningen av massförstörelsevapen har SÄPO en särkskild samordnande roll. Ett nära samarbete finns också mellan SÄPO och den öppna polisen för att förhindra brott, där den öppna polisen svarar för insatserna på fältet och brottsutredningar medan SÄPO svarar för underrättelseinhämtning och bidrar med resurser och metodkunnande.
De fyra grenarna SÄPO arbetar inom är:
- Säkerhetsskydd (till exempel kontroll och rådgivning till myndigheter och företag, IT säkerhet, teknisk sårbarhet, personskydd och registerkontroll)
- Kontraspionage (till exempel underrättelseverksamhet och icke spridningsfrågor)
- Terroristbekämpning (till exempel förebygga våldsdåd med utländska politiska motiv, flyktingspionage och hotbildsbedömning)
- Författningsskydd (till exempel höger- och vänsterextremism och utomparlamentarisk kamp)


Vad är underättelsetjänst?

Underrättelsetjänst är verksamhet som går ut på att inhämta, bearbeta och delge information och data för att ge underlag för beslut på olika nivåer, främst rörande främmande makt. Man brukar dela upp underrättelsetjänsten i tre nivåer:

- Strategisk. Den högsta nivån som kartlägger de handlingsmöjligheter nationer eller organisationer har. Det omfattar till exempel militära, politiska, ekonomiska, etniska och religiösa förhållande. I Sverige är det regeringen som oftast begär denna typ av information från MUST
- Operativ. Syftar till att kartlägga på en lägra nivå med fokusering på ett stridsområde. I Sverige är det OPIL som är ansvarig för denna nivå.
- Taktisk. Liknar den operativa, men sker på en ännu lägre nivå. De taktiska kommandona (FTK, MTK, ATK) sysslar med detta.

Underrättelsetjänst behöver inte bara ske militärt utan även inom näringslivet i form av industrispionage.


MUST

Den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) stödjer överbefälhavaren och Högkvarteret samt andra chefer i Försvarsmakten genom att bereda beslutsunderlag

MUST leder inhämtning, bearbetning och delgivning av militära underrättelser inom försvarsmakten samt inriktar underrättelseproduktionen vid Försvarets Radioanstalt. MUST leder även säkerhetstjänsten inom Försvarsmakten samt signalskyddstjänsten inom hela totalförsvaret. I direkt samverkan med bland annat försvars- och utrikesdepartementet medverkar MUST i den av statsmakterna ledda strategiska underrättelsetjänsten. MUST stödjer med underrättelser planering för och genomförande av svenska internationella insatser.

Inom Högkvarteret samarbetar MUST med övriga ledningar/staber rörande underlag för perspektiv och programplaner, operativa studier, krigsplanläggning samt beredskapsåtgärder.


Alltså är skillnaden mellan direkt säkerhetstjänst och underättelsetjänst främst den polisiära och militära skillnaden. Detta innebär även att MUST har en mer krigsinriktat syfte medan SÄPO jobbar polisärt.


Terrorism

Då det idag, efter 11 september attacken mot USA, diskuteras väldigt mycket om terrorist angrepp och säkerhet har jag valt att inrikta min undersökning på detta område. Vad har vi för motmedel i Sverige, hur fungerar säkerheten?

Statsmakterna i Sverige har som mål att terrorism först och främst ska förebyggas och förhindras. Terrorismverksamhet som inriktas mot personer och objekt inom Sverige samt mot svenska officiella intressen utomlands, ska avslöjas. SÄPO ansvarar för bekämpningen av terrorism i Sverige. Eftersom den internationella terrorismen rör sig över gränserna är SÄPO i detta arbete beroende av internationellt samarbete för att få tillgång till nödvändig information. I terroristbekämpning ingår också att motverka sådan verksamhet som inte har anknytning till Sverige, exempelvis flyktingspionage från regimer eller organisationer som bedöms som terrorister, med hjälp av underlag från SÄPO.

Efter stegvisa förändringar i lagen finns sedan 1991 en ”Lag om särskild utlänningskontroll” (SFS 1991:572) där organisationskriteriet är borttaget, alltså att den misstänkte ska tillhöra en av regeringen misstänkt terroriststämplad organisation. Nu är det enbart personens beteende som bedöms. All form av verksamhet som kan hota rikets säkerhet omfattas av lagen, även spioneri och olovlig underrättelseverksamhet.
1991 upprättades en speciell insatsstyrka mot terrorism, Nationella insatsstyrkan. Den är sedan 1996 placerad under polismyndigheten i Stockholm län, vid polisoperativa avdelningens säkerhetsenhet.
Styrkan består av cirka 50 poliser och har som huvuduppgift att frita eventuell gisslan. Den sätts in som sista utväg vid en skarp situation. Styrkan har särkskild kompetens om skjutvapen och sprängämnen. Halva tjänstgöringstiden ägnas åt utbildning och träning. Nationella Insatsstyrkan har aldrig tagits i bruk i sin helhet.


Hur ser det ut idag?

Alltså ligger självaste ansvaret i en tänkt angrepps situation som rubricerats terrorism hos SÄPO, alltså hos polisens Nationella Insatsstyrka, på 50 man. Men hur ska polisen kunna förhindra att ett flygplan kapas och störtar mot en fullsatt Globen? Ja, i första hand genom förebyggande åtgärder genom SÄPO:s underrättelseverksamhet, samt även genom samarbetet mellan säkerhetstjänsten och underrättelsetjänsten.
Sverige är inte direkt något mål för den internationella terrorismen. Däremot finns det ett hot mot amerikanska, israeliska och brittiska intressen, även i Sverige. Och därmed finns det en överförd hotbild mot svenska mål.

Kontraterrorismroteln har inga indikationer på att det skulle finnas några ledargestalter inom terrorgrupperna i Sverige. Däremot lär det finnas terrorister av lägre rang.

För att vara terrorist behöver man inte vara bombbärare eller medverka vid dåden. Man kan delta på andra sätt, i logistiken, genom att förmedla kommunikation och så vidare.

Det menas att SÄPO har mycket god kunskap om vilka de potentiella terroristerna i Sverige är, men frågan är istället hur man ska kunna ställa dessa inför rätta då kontraterrorismrotelns utredningar ofta är helt beroende av information inom terroristnätverken. Dessa källor kan av självklara skäl aldrig kallas in att vittna i en rättssal. Detta ställde tidigare till stora problem, eftersom vittnen var tvungna att framträda i domstol för att deras vittnesmål skulle vara giltiga. Idag har man dock tillsammans med EU utarbetat en enhetlig lagstiftning vid terrorbrott som utvärderas och uppdateras följande.

Ett exempel på hur man löste ett exempel på tänkt terrorist hot var när det hölls minnesgudstjänst för Anna Lindh i Stockholm. Två Jaktviggen hade ensamma ansvaret för att hålla luftrummet ovanför Stockholm fritt från terroristangrepp. De båda jaktplanen ovanför Stockholm var dock bara ett sätt att officiellt visa styrka. Någon möjlighet att agera mot civila plan hade inte de båda Viggenpiloterna – inte ens om ett eventuellt kapat SAS-plan skulle flyga direkt mot stadshuset. Detta på grund av att reglerna säger att militären enbart kan agera mot militära stridsflyg.

Anledningen till att det är polisen som bär ansvaret är en historisk last för militären då de 1931 öppnade eld mot demonstrerande arbetare i Ådalen.


Hur ser det ut framöver?

SÄPO delar bedömningen att innebörden av FN-stadgan, att ett land får försvara sig mot väpnat angrepp, ändrats så att rätten till självförsvar numera omfattar även storskaliga terro...