Stig Dagerman

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dagerman föddes på Norrgärdet i Älvkarleby i oktober 1923 och växte upp hos sina farföräldrar eftersom fardern, som arbetade i Stockholm som bärgsprängare, inte kunde försöja sin son under denna tid. Modern hade lämnat Dagerman och hans far några månader efter födseln för att aldrik komma tillbaka. Trots en uppväxt utan mor eller far, så beskriver dagerman sina barndoms år i Älvkarleby som de lyckligaste i hans liv villket han tar upp i sina texter “Bröllopsbesvär” och “Var är min islandströja”. Vid 11 års åldern flyttade han ner till Stockholm till sin far och blev snart angagerad i “Syndikalistiska Ungdomsförbundet”. Med sina starka verderingar fick han jobb på den syndikalistiska dagstidningen Arbetaren där han skrev krönikor och dagsedlar, kommentarer på aktuella händelser, som dels var samhällssatiriska men också personliga. Ett återkommande tema i dessa dagsverser är kampen mot facismen och Sveriges neutalitet under kriget. Han höjde sig senare till att bli kultursidans redaktör. År 1943 gifte sig Dagerman med Annemarie Götzesom som var dotter till tyska anarkisyndikalister och som hade tillsammans med sin familj flytt från Tyskland undan Nazisterna, först till Spanien, och sedan till Sverige.

Tillsammans med sin nya fru blev Dagerman alltmer politiskt angagerad och fick engod inblick i den internationella anarkisyndikalistiska rörelsen. Vid 22 års åldern kom Dagermans debut med sin första roman “Ormen”, grundad på ångestkännslor och rädsla, som vart en stor succé och han fick snabbt ett namn för sig. Kort efter sa han upp sig från sin plats på Arbetaren för att ängna sig helt åt författandet. År 1946 kom hans andra roman, “De dömdas ö”, där Dagerman bryter mot realismens lagar för att beskriva en mardrömsliknande öde ö där sju skeppsbrutna inväntar döden. Även denna roman är grundad på kännslor av ångest och skräck och är något som följde dagerman ända till sin död. Mellan 1945 och 1949 var Dagerman som mest produktiv och producerade ett stort antal pjäser, noveller och romaner som kom utkastandes på rullande band. Några dramer som han skrev var ”Den Dödsdömde”, ”Skuggan av Mart” och ”Streber” villka presenterades mycket snabbt på svenska teaterscener. Romaner och noveller som han skrev under samma tid var ”Bränt barn” (1948), ”Bröllopsbesvär” (1947) och ”Nattens lekar” (1947). År 1950 skilde Dagerman sig från Annemarie för att gifta om sig med den svenska skådespelerskan Anita Björk. Under denna tid blev Dagermans depressioner allt starkare och han försökte ta livet av sig flera gånger. Hans produktivitet var inte alls lika stor längre men han fortsatte att medarbeta med “Arbetaren” ända till sin död 1954. Dagerman ligger begravd i Älvkarleby och på hans gravsten står: “Att dö är att resa smula från grenen till fasta marken”. Trots sin unga ålder, endast 31 när han dog, så har Dagerman klassats som en av Sveriges främsta författare inom den svenska 40-t...