Bemuda Triangeln

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Jag valde att forska om Bermuda-triangeln för att jag hört mycket mystiskt om den och ville veta mer.

"Dra en rak linje från Florida till Bermuda, en annan från Bermuda till Puerto Rico och en tredje tillbaka till Florida genom Bahamaöarna. Inom detta område, känt som Bermudatriangeln, har de flesta av försvinnandena ägt rum." Så skrev Vincent Gaddis i sin artikel "Den ödesdigra Bermudatriangeln" i den amerikanska veckotidningen Argosy i februari 1964, översatt till svenska och publicerad i Sökaren nr 2, 1965.

Enligt Gaddis förliste fartyg, störtade flygplan och skedde annat oförklarligt och mystiskt inom Bermudatriangeln. Det var därmed Gaddis som uppfann den ödesdigra triangeln, som inte alls var känd innan han ritade upp de geografiska gränserna och sjösatte en av vår tids mest seglivade myter.

Låt oss nu se på några av de myter som Bermuda triangeln blivit känd för. fartyget Atalanta försvann med 290 människor ombord på väg från Bermuda till England.
1918 försvann det goda skeppet Cyclops, men en ganska kraftig storm rasade i området vid den tidpunkt när skeppet försvann.
I oktober 1902 fann man skeppet Freya övergivet och med slagsida. Det är korrekt, men det var inte i Atlanten, utan faktiskt i Stilla havet.
Skeppet Marple Bank, på 60 fot, blev funnet övergivet norr om Bermuda i juli 1969. Sanningen är att man från Marple Bank hade observerat ett 60 fots fartyg som flöt omkring med kölen upp utanför Nordvästafrikas kust.
Den 6 juli 1969 påträffades Vagabond, en 12 meters yacht, utan spår av ägare eller besättning väster om Azorerna. Ägaren hette Wallace P. Williams. I verkligheten var ägarens namn Wille Wallin, en svensk som ensam - utan besättning - var ute på en världsomsegling. Ironiskt nog blev Vagabond inte observerad från Azorerna utan från Bermuda.
Ett anmärkningsvärt radiomeddelande togs emot från det japanska fraktskeppet Raifuku Maru, vid, som det uppges, den tidpunkt när det på vintern försvann mellan Bahamasöarna och Kuba. De ord som kom över radion var ett högst egendomligt nödrop: ´Faran liknar en dolk nu... kom snabbt... vi kan komma undan... ‘ men Raifuku Maru befann sig inte på den rutt som man påstår. Fartyget var på väg från Boston till Hamburg med en last vete, och var alltså inte i närheten av Bermudatriangeln. Händelsen ägde heller inte rum vintern 1924, utan den 18 april 1925 på morgonen. Riktigt är det dock att Raifuku Maru utsände nödsignaler. Dessa var så precisa att skeppet Homeric kunde styra till undsättning. Litet senare meddelades det från det japanska fartyget att de i den hårda sjön hade fått livbåtarna förstörda, och så följde, på bruten engelska: "Nu stor fara. Kom snabbt!" Omedelbart därefter fick Homerics besättning det nödställda fartyget i sikte. Man konstaterade att Raifuku Maru låg med en slagsida på 30 grader och att fartyget var hjälplöst, att det inte kunde manövrera i det hårda vädret. Homeric gick så nära det japanska fartyget som möjligt, i hopp om att kunna rädda överlevande, men förgäves. Raifuku Maru sjönk, och hela besättningen omkom.
Bermudatriangelns mest berömda försvinnande är utan tvekan den eskader på fem Grumman Avenger-bombare som den 5 december 1945 gav sig ut på en kortare rutinflygning från Fort Lauderdale i Florida. Flygningen gick ut över Floridas kust. Dom kom aldrig tillbaka. Händelsen har kommit att bli känd under namnet "Flight 19". Man fann aldrig ett spår av vare sig plan eller de 14 besättningsmän som var med. Klockan 19.30 samma kväll startade en Martin Mariner, sjöflygplan från Bomana River för att söka efter "Flight 19". Inte heller det planet återvände.
Dessa och flera berättelser är det som hål...