Under senare år har konkurrensen mellan TV-kanaler ökat kraftigt, inte minst efter det att det statliga monopolet på TV-sändningar har hävts. Detta har lett till en fokusering på att skapa program som kan locka så många tittare som möjligt.
Som en effekt av den ökade konkurrensen har det uppstått en ny och betydande industri för utveckling och försäljning av TV-shower. Koncepten bakom dessa är att de går lätt att känna igen och att de utformas så att de får en unik profil. Dessa €?paketerade programidéer€? betecknas också som TV-format eller programkoncept. Utöver själva idén, ett bestämt händelseförlopp, hur programmet skall gestaltas samt all know-how i form av erfarenheter från tidigare produktioner exploateras kommersiellt varvid programnamn ofta registreras som varumärke. Vid framtagande av TV-format behövs ett flertal aktörer t ex för dekor, kostym, scenografi, musik och tekniska hjälpmedel.
Exempel på kända internationella TV-format är €?Vem vill bli miljonär€? som är utvecklat av ett brittiskt TV- produktionsbolag 1998, €?Big brother€? som är utvecklat av det holländska produktionsbolaget Endemol Entertainment B.V. och €?Pop idol€? utvecklat av engelsmannen Simon Fuller (även känd som mannen bakom €?Spice girls€?).
TV-formatindustrin handlar inte bara om att populära TV-program görs tillgängliga för så många tittare som möjligt. Den omfattar så mycket mer och har skapat en underhållningsmarknad med mycket pengar involverade. En bidragande orsak till detta kan vara att i den högteknologiska tid vi lever i, är behovet av €?entertainment€? med stora inslag av emotional entertainment, €?emotainment€? ständigt ökande och konsumenterna är väldigt ombytliga. Det efterfrågas ständigt nya, mer utmanande produkter. Det krävs ofta spektakulära händelseförlopp för att fånga konsumenternas uppmärksamhet och ännu mer för att behålla deras intresse. En produkt som ena stunden känns ny och fräsch har i nästa blivit omodern och ointressant och det dröjer inte länge förrän intresset riktas mot nya och än mer spännande produkter. Därmed finns en vilja och en möjlighet som producent, att €?smida medan järnet är varmt€? och att kommersiellt suga ut så mycket som möjligt av en produkt under en kort period.
TV-format öppnar också möjligheter för andra marknader, såsom för skivförsäljning, reklam, tidskrifter och marknadsföring. Stora pengar är i omlopp, kostnaderna är höga, vinsterna i de flesta fall låga.
Den nya, stora industrin kring TV-format innebär också att allt fler kan och måste hävda rättspositioner. Det är inte längre endast en person, som kommer upp med en idé och vänder sig till TV-producenter och TV-medier. Skivor skall spelas in, produceras och lanseras. Tidningar skall tryckas och allt skall marknadsföras i alla former och dessutom på en internationell och konkurrensutsatt marknad.
På denna marknad måste aktörerna hävda sina rättspositioner. Marknaden är intensiv och oreglerad. Risken för rättstvister är stor. Formaten är dyra att köpa in och detta stimulerar till att skapa egna koncept eller kanske antingen stjäla ett upplägg till ett TV-format på ett tidigt stadium eller rentav plagiera hela formatet. Därför är det så viktigt att ett fullgott skydd till TV- format uppnås så tidigt som möjligt.
Det ligger nära tillhands att söka skydd för TV-format genom att vända sig till upphovsrättsområdet. Genast uppkommer frågan om TV-formatet i sin helhet går att skydda upphovsrättsligt eller inte. Lagtext saknas. Praxis på området är knapphändig. När det kommer till en diskussion om skyddbarhet, verkar det som om diskussionen ofta hakar upp sig på €?idé- begreppet€? och att idéer i sig inte går att skydda upphovsrättsligt, och därför stannar också diskussionen här.
Som en effekt av det bristfälliga skyddet som lagen ger, har det uppstått en viss branschpraxis där aktörerna själva bestämmer reglerna. Det verkar som om branschen ha...
