I uppsatsen undersöks om rättssäkerheten upprätthålls vid tillämpningen av anståndsbe-stämmelserna i 17 kap. 2 § p. 2-3 SBL. Samt hur utformningen av bestämmelserna förhåller sig till kraven på rättssäkerhet.Det har ifrågasatts om anståndsbestämmelserna är förenliga med rättssäkerhetens krav. Detta följer av att en skattskyldig naturligtvis inte vill betala skatt som denne anser är felak-tig och som inte ännu har hunnits prövats av en oberoende instans. Avslås en anståndsbe-gäran kan detta få stora ekonomiska konsekvenser för den skattskyldige. I värsta fall riske-rar den skattskyldige att försättas i konkurs.Anledningen till att anståndsbestämmelserna uppkommer är att det underliggande taxe-ringsbeslutet som ligger till grund för dessa är tvistigt. Vid en begäran avseende ompröv-ning eller överklagan uppstår frågan huruvida den berörda skatten som är under process skall betalas innan ärendet är avgjort. Enligt huvudregeln i 23 kap. 7 § SBL stadgas det att skyldigheten att erlägga skatt består oavsett om den är tvistig. Den utväg som återstår för den skattskyldige att slippa att betala skatten innan beslutet vunnit laga kraft är att begära anstånd med betalningen av skatten. När begäran om anstånd inkommit till Skatteverket blir detta ett ärende som hanteras separat från den underliggande taxeringsfrågan, dock är utgången av anståndsärendet beroende av de rekvisit som ligger till grund för taxering.Uppsatsens inriktning syftar till reglerna i 17 kap. 2 § p. 2-3 SBL. I paragrafen stadgas att anstånd kan ges i fall, där utgången i en pågående skatteprocess är tveksam eller där det kan medföra betydande skadeverkningar eller annars framstå som oskäligt att betala skatten. Dessa bedömningsgrunder är som synes mycket vagt utformade, vilket skapar utrymme för subjektiva tolkningar och dessutom innebär detta att de rättstillämpande instanserna måste fylla ut rekvisiten med sina bedömningar. Oklara grunder för bedömning medför att de skattskyldigas krav på en förutsebar beskattning inskränks, dessutom är risken för olikfor-mig bedömning mellan både lokala Skatteverkskontor samt mellan Skatteverket och för-valtningsdomstolarna stor.I behandlingen av anståndsärendet hos Skatteverket och förvaltningsdomstolarna finns det flera rättssäkerhetsaspekter som bör uppfyllas. I flera av dess finns brister i handläggningen som gör att den skattskyldiges rättssäkerhet kan komma att begränsas. Ärendet skall utre-das tillräcklig och när beslut lämnas skall detta motiveras för den skattskyldige på ett till-fredsställande sätt. Dessutom bör hanteringen av anståndsärendet skötas objektivt och hän-syn till konsekvenserna av beslutet bör beaktas.I nuläget är handläggningstiderna för att få den underliggande taxeringsfrågan utredd av domstolarna mycket lång, vilket innebär att konsekvenserna av att inte få anstånd med be-talning av skatten blir ännu större. Det innebär att den skattskyldige under lång tid tvingas leva i både ekonomisk och psykologisk ovisshet. Ett förslag för att komma till rätta med problemet är att en ökad specialisering inom förvaltningsdomstolarna sker.Bristen på klar lagtext, förarbeten och praxis leder till att förutsebarheten inskränks för den enskilde samt svårigheter för Skatteverket och domstolarna vid lagtillämpning. Ur rättssä-kerhetssynpunkt bör generösare bestämmelser angående anstånd med betalning av skatt in-föras. Ett förslag är att vända på huvudregeln i 23 kap. 7 § SBL. Anstånd skulle då som hu-vudregel ...
