Slott & borgar på medeltiden

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Riddare & Borgar

Vägen för att bli riddare var lång och svår. Man började träna redan vid sju- åtta års ålder och var då en ”page”. Det innebar att man fick springa efter slottsfrun hela tiden, ”serva” henne vid måltider och hjälpa henne med vanliga sysslor. Man fick även lära sig att sjunga och spela instrument. Självklart började man också lära sig att hantera svärd, att rida och liknade saker inför riddaryrket. Då fick man faktiskt ta lite stryk och att man var tvungen att fjäska lite för slottsherren.
Vid femton- sexton års ålder fick man bli riddarens väpnare vilket innebar att man skulle sköta om riddarens hästar, vapen och liknande. En väpnare var även med under ”Riddarspel” och under riktiga slag.
När man nådde tjugo- tjuguett års ålder fick man till slut bli dubbad till riddare. Man kunde självklart inte bara gå och bli dubbad utan man var tvungen att göra ett prov. Provet, efter vad jag har läst, går ut på att man ska få ett hårt slag i huvudet och ger man inte ifrån sig en enda min så har man klarat av det.
Den brittiska dubbningen av riddare var en mycket festlig eller snarare ädel ceremoni som man ofta ser på filmer där en kung eller prins lägger sitt svärd några gånger på någons axlar och säger ”Du är härmed dubbad till…” Efter följer en stor fest. Eller så dubbas man precis efter eller till och med under stridens hetta då utan fanfarer eller festligheter.
När man var riddare var det viktigt att visa upp sig för andra och ”skapa sig ett namn”. Vissa riddare blev till och med adlade eftersom de ”visade upp sig” så mycket. De flesta var dels duktiga krigare men de visade också upp sina talanger på riddarspel.
Att vara adelsriddare kan verka som en enda stor fördel med att kunna välja en vacker fru, ha tjänare, jobba ganska lite, ha ett vackert slott och så vidare. Men så behövde det inte vara för om en adelsman inte följde ”reglerna” så kunde han bli av med sitt slott, sin fru till och med sitt eget liv.
Som sagt hade adelsriddarna slott eller borgar. De första borgarna byggdes redan på åtta - niohundratalet talet och kallas för Trelleborgar. Borgarna var till dels för att försvara städerna ”med” men också för att visa vilken makt man hade och för att de rika skulle ha någonstans att bo.
I en medeltida stad så luktade det förfärligt och det blev inte bättre på sommaren. Det var nämligen så att de som bodde i slottet slängde ut sitt avfall i form av gödsel, matavfall och andra sopor ”över” eller ”på” staden.
När det hade regnat i staden så blev det otroligt gyttjigt och man fick ta på sig ett par skor med ”ben” på så att man kom upp lite från marken.
När en borg skulle byggas hyrde man in en arkitekt som byggde borgen. Det kunde ta lång tid men när det väl var klart så var det för det mesta bra. Borgarna byggdes av stora stenblock och de var därför väldigt ...