I läroplanen för förskolan (Lpfö98) beskrivs förskolan som en social och kulturell mötesplats som skall stärka och förbereda barnen för ett liv i ett allt mer internationaliserat samhälle (Lpfö98). Syftet med denna studie är att jag med detta som utgångspunkt har tittat närmre på förskolelärares egna tankar och funderingar kring detta, hur förskolelärare känner inför de mångkulturella direktiven som läroplanen anger och hur de tycker att man rent praktiskt skall uppfylla dessa mål. Studien tar även upp hur förskolelärarna upplever sina egna kunskaper för att bidra till att barnen utvecklar sin förmåga att förstå och leva sig in i andras kulturer och värderingar.Det är en kvalitativ studie där fyra intervjuer har gjorts med slumpvalda förskolelärare från en förutbestämd stadsdel. I studien framkom att samtliga förskolelärare ser att förskolan besitter en mångfald som de ser positivt på. Denna mångfald ställer krav på en interkulturell pedagogik hos förskolelärarna, för att man på ett mer effektivt och medvetet sätt skall kunna arbeta för de mångkulturella direktiven som anges i Lpfö98.Slutsatserna av studien är att förskolelärarna upplever ett behov av fortbildningar i strävan mot ett mer interkulturellt förhållningssätt. Vad gäller att förskolan skall förbereda barnen för ett mer internationaliserat samhälle, som Lpfö98 omtalar, anser informanterna att det viktigaste är att hela tiden lyfta olikheter och dess positiva innebörd. En annan viktig sak är att acceptera och visa respekt för varandras olikheter. För att kunna arbeta för detta ansåg de sig behöva mer tid och mindre barngrupper, för att ha möjlighet till att snappa upp barnens egna tankar och funderingar och ha tid till diskussion kring detta. Inte förrän då kan det interkulturella arbetet genomsyra det fortlöpande verksamheten.Det gäller att hitta ett arbetssätt som fungerar i arbetslaget och för den specifika barngruppen. Man måste arbeta mer medvetet med läroplanen och...
