Judendom

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Människan

Människan är i judarnas ögon höjdpunkten av alla skapelser. Hon kan välja hur hon vill leva och är på så sätt lik Gud. Hon kan tänka, känna och har på så sätt förnuft att använda detta på bästa sätt. Människan har en fri vilja som innebär att hon kan både vara ond och god. Människan är skapad av Gud för att vara en god varelse. Gud har därför skapat bud- och levnadsregler åt henne.
Reglerna och buden är inte meningen att man ska uppfatta som tunga plikter. De ska ses som vägledning och man ska välja det goda. De säger ändå att det är människans plikt att följa Gud. Det finns mängder av regler som är detaljerade i de judiska texterna. Till skillnad från Islam kan du som jude välja om du vill följa reglerna eller inte. Det beror helt enkelt på din egen inställning. Eftersom världen är skapad av Gud så finns det faktiskt ett syfte och mål med livet. Den troende juden ska leva upp till Guds mening med livet. Judendomen kommer från en gammal nomadkultur, ett utpräglat patriarkalt samhälle.
Det finns inte alls många starka kvinnor i de gamla judiska texterna. Det är bara männen, sönerna och pojkarna som räknas.
Det står om en svensk-judisk kvinna från Israel. Hon berättar att under de åren hon var i Israel så kände hon ett utanförskap bara för att hon var kvinna. Ändå vill inte de judiska kvinnorna från Israel att de ska ses som förtryckta. I en gammal judisk tradition deltar inte kvinnan i gudstjänsterna. Nu förtiden finns det till och med judiska liberala församlingar där kvinnor är rabbiner.

Ursprung, grundare, ledare och senare historia

Det började med Abraham, urfadern. Gud befallde att han skulle flytta sitt folk till Kanaas land. Abraham lydde Gud, och han lydde Gud under hela sitt liv. Abraham bosatte sig i Kanaas land, som nu heter Israel, men kallades Palestina av romarna. Abrahams folk, var judar.
I det gamla testamentet kallas judarna för israeliter eller israels barn. Judarna tvingades på grund av hungersnöd fly från Israel till Egypten. På 1200 f.kr uppträdde Mose. Han är den judiska kulturens egentliga grundare. Man kallar ibland judendomen för en mosaisk religion, efter Mose. Mose lyder även han Guds vilja och befallelser och leder judarna ut ur Egypten tillbaka till Kanaas land. Enligt bibeln tar vandringen genom öknen 40 år. Det inträffar många märkliga saker under denna vandring. Det viktigaste är att Mose får ta emot de tio budorden av Gud.
Det störste av alla kungarna levde ungefär 1000 år före vår tids räkning, han heter David. Han lät bygga ett tempel i Jerusalem. Det blir klart när hans son Salomo blir kung, och blir centrum för all gudstjänst. Israel kommer under de följande århundraden erövras och belägras av många olika fiender, som till exempel; Assyrier, babylonier, greker och romare. När babylonier erövrade Israel fördes en stor del judar bort från Israel till Babylonien. Där kom det även profeter och uppmuntrade judarna att hålla fast vid sin tro och traditioner. Det fanns dock judar som började dyrka de babyloniska gudarna. Judarna levde nu väldigt långt ifrån templet i Jerusalem, det var så synagogan uppstod. Det var ungefär då judarna började kallas för just; Judar. År 7 e.kr förstördes templet i Jerusalem av romare, och bara några år senare förstördes judarnas sista fästning och motståndet föll. Judarna hade nu inget eget hemland. Judarna fick nu inte behålla sitt Israel, men sedan 1948 (efter andra världskriget) har sionister och bland annat USA bestämt att judarna ska få tillbaka Israel. Det var ju inte så att det inte uppstod problem då de äntligen, efter så otroligt många år fick tillbaka Israel. Där bodde redan palestinier. Judar och palestinier verkar inte kunna komma överens så bra, vilket England, USA och speciellt alla sionister hade hoppats på. Judarna reste nyligen en mur genom landet, den kan jämföras med Berlinmuren. Skillnaden är att DDR och Västtyskland inte hade några självmordsbombare. DDR sköt ihjäl de som försökte fly istället.
Jag hoppas för all del att de kan samsas om landet och inte har ihjäl varandra.
Judarna har på ett sätt rätt till Israel, men fortfarande, judar och palestinier bör kunna samsas även om dess religioner är olika.

Innehåll

Judiska bibeln består av tre stycken delar, och de viktigaste av dessa tre delar är de första fem moseböckerna. De finns fortfarande i rullar i synagogan och används och bärs vid högtidliga tillfället och processioner på gudstjänsterna.
I den judiska bibeln finns fortfarande Profeterna och andra skrifter, likaså De Poetiska böckerna, Psaltaren och Ordspråksboken. Vi kan läsa i bibeln om judarnas historia, kultur och dessutom om deras kontakt med Gud. Det finns mängder av olika texter utanför bibeln, som tillkommit efter, under många olika tider. Talmud är en samling som oftast studeras och citeras, den innehåller lärda, religiös och filosofiska diskussioner.
De judar som håller sig till olika gamla regler, lagar, seder och bruk kallas ortodoxa judar håller sig strängt till det gamla. De anser att det som står i bibeln är guds ord som människan ska anpassa sig till. De har därför en gammaldags kvinnosyn, så kvinnan måste sitta på en speciell läktare skild från männen under gudstjänsten.
Konservativa judar menar att budorden och reglerna måste försiktigt anpassas till en annan tid.
Liberala judar som i USA kallas reform judar menar att bibeln är skriven av människor, formade av sin tid. De levnadsregler som står i bibeln måste alltså omtolkas och anpassas till vår tid. De liberala judarna har en normal kvinnosyn och låter därför kvinnorna vara med på gudstjänsterna, och till och med bli rabbiner.
De olika riktningarna håller olika hårt på reglerna om mat och slakt. Det finns många sekulariserade judar som inte tror på vare sig bibeln eller Gud, utan istället håller hårt på traditioner och kallar sig Judar, de vill hålla kvar sin identitet som judar. Det är mer som en livsstil för dem, istället för en religion.
I ett judiskt hem finns det oftast många och speciella symboler. Utanför dörren till huset finns ofta som en liten kapsel som innehåller en pergamentremsa, där det är skrivet en liten del av Toran. Den finns där som en liten påminnelse om det som är viktigast i livet. Den sjuarmade ljusstaken är en gammal symbol, som ursprungligen är gjord av guld, och fanns i templet i Jerusalem. Davidsstjärnan ska symbolisera kung Davids sköld. Man säger också att de sex uddarna på davidsstjärnan symboliserar de sex arbetsdagarna och det i mitt symboliserar sabbaten. I synagogan bär männen oftast något på huvudet, och oftast en speciell bönesjal på axlarna. Allt detta är gamla symboler för gemenskap med Gud.

Gudssyn

Världen är skapad av Gud. Gud har skapat människor, djur och natur. Människan ska vara rädd om naturen, djur och människor. Man ska vårda dem väl. Man ska använda sitt förstånd och studera naturens lagar som har skapats av gud. På många ställen i den judiska bibeln är tankar om en bättre värld nedskrivna. Den kommande världen som ska bli bättre kallas Messiasriket. (Jesus är enligt oss messias, men inte för judarna, de väntar fortfarande på messias.) Genom all denna olycka och lidande har judarna hållit hoppet uppe om en bättre värld – Messiasriket.
Messias skall skapa fred, rättvisa och glädje. Föreställningen om att komma till paradiset efter döden finns i judendomen, men är inte speciellt framträdande. Det är livet här och nu som räknas, man ska göra det bästa av livet, och världen vi lever i.

Gudstjänstlokal

En judisk gudstjänstlokal eller kyrka som våra gudstjänstlokaler heter, kallas synagoga. En synagoga har ett väldigt mäktigt och kraftfullt utseende. Man skulle kunna jämföra den med en katolsk katedral. Över själva gudstjänstlokalen har den en mycket mäktig kupol. På toppen av kupolen står en davidsstjärna. På båda sidor av denna enorma kupol står två mindre kupoler och glänser. På utsidan är synagogan minst lika fascinerande, och om inte mer, som de gamla gotiska katedralerna. Det är en otroligt ståtlig byggnad.

Högtider

Det hålls gudstjänster varje dag i synagogan men den viktigaste är sabbatsgudstjänsten. Man firar även sabbaten i hemmet, det är speciellt den judiska kvinnans uppgift att ta hand om den. Sabbaten startar på fredag kväll. Måltiden är väldigt viktig, huset är välstädat och bordet vackert dukat. Det finns alltid god mat och gott vin, särskilda bägare och två flätade bröd. Därefter tänds sabbatljusen och fadern i huset läser en välsignelse. Firandet av sabbaten innebär alltid gemenskap med familjen och med Gud. Ortodoxa judar håller mycket hårt på att inget arbete från utföras på sabbaten, och heller inga längre resor.
Det flesta judiska högtider som det vimlar av runt det judiska året, har oftast någon historisk anknytning. Högtiderna innebär inte bara att man minns särskilda händelser, utan att man visar medkänsla för de som led, befriades och var glada eller ledsna.
Den judiska påsken kallas Pesach. (Pesach betyder gå förbi, dödsängeln skulle gå förbi de judiska bostäderna.)
Den firas till minne av de som befriades från slaveriet i Egypten. Den judiska påsken håller på i åtta dagar, och allt man gör påminner om befrielsen.
Det som inleder påsken är en middag med familjen och vänner. Det yngsta barnet i familjen ska fråga: ”Varför är denna kväll olik alla andra kvällar?” Svaret ges sedan efter han, genom texter, måltider och speciell mat, som påminner om slaveriet och uppbrottet därifrån.
För judarna handlar påsken om frihet och god framtid. Man firar även att våren har kommit. Runt medelhavsländerna börjar blommorna slå ut och ge hopp om god skörd. Ett par veckor efter påsken firas en högtid till minne av att Mose tog i mot de tio budorden, Toran av Gud på Sinai berg.
Lövhyddohögtiden är på hösten och påminner om vandringen i öknen, då man fick bygga hyddor För att skydda sig mot den brännande solen.
Judarna firar nyår i september eller oktober. Nyårsdagen handlar om skapelsen, men också om bot och bättring, därför är det en allvarlig dag. Man tänker detsamma på försoningsdagen, Yom Kippur. Man ägnar hela dygnet åt att be om förlåtelse för allt det onda man gjort. Man låter bli att äta och dricka som ett symboliskt straff.
Chanukafesten firar man för en seger, som inträffade för mer än två tusen år sedan, då man räddade templet i Jerusalem. Man firar Chanukafesten i december, påminner kanske lite om den kristna julafton. Man tänker ett ljus varje dag i sju dagar. Detta kan vara en föregångare till att man tänker adventsljus.
Det har på senare tid tillkommit viktiga minnesdagar, i och med händelserna under andra världskriget. Förintelsens dag i april, men tänker då på alla judar som torterades, mördades och kämpade emot nazismen i Tyskland (1933-1945). Israel har ingen bestämd nationaldag, men Israels självständighetsdag firas i april – maj.

Religion i vardagen

Judarnas tids räkning är väldigt speciell. De första sex dagarna i veckan har inga namn, man säger helt enkelt bara; den första, den andra och så vidare. Varje dag börjar på förkvällen och slutar nästa dags kväll. Den sjunde dagen varje vecka kallas sabbaten. Det judiska året följer ursprungligen månen, men det jämnas ut så att viktiga fester innefaller på rätt årstid. Maten judarna äter får inte vara vilken som helst. Köttet får bara vara från djur som idisslar...