Dit Fågeln Flyger

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Dit fågeln flyger

– Jag vill inte, släpp mig!
– Lilla horunge, vi vet allt att du vill!
Lina drogs hjälplöst på golvet längst den tomma korridoren. Hon visste inte vad de skulle göra med henne, men vad det än var hade hon en känsla av att hon inte skulle tycka om det.
– Visst är hon fin, våran lilla hora? sa den ena killen medan han tittade på de andra två.
– Jo det är hon väl, sa den andra samtidigt som han tittade sig omkring. Men fan Jocke, tänk om någon kommer! Är detta verkligen en bra idé? Jag vet inte om ja…
– Det kommer ingen! Vem fan skulle komma fem på en fredagseftermiddag?
Ja, vem skulle komma hit så här sent? Ingen, tänkte Lina och fick tårar i ögonen. Ingen skulle kunna hjälpa henne, och hon kände hur hela hon började darra.
– Är du rädd? Du har inget att vara rädd för, sa den tredje killen och flinade. Vi ska bara leka lite med dig.
Hon tittade på honom, och kände hur hjärtat började bulta snabbare. Han var lång, närmare 1.90, och svensk. Hon hade sett honom en gång tidigare i bamba, och upplevt honom som en mycket söt och snäll kille. Hans kompisar kunde omöjligt gå på skolan, för då hade hon känt igen dem. Varför gjorde de det här mot henne? Hon hade ju inte gjort dem någonting.
– Snälla, låt mig gå! sa Lina med gråten i halsen.
– När vi väl har börjat fattar du väl att vi inte kan sluta, svarade Jocke snabbt. Öppna dörren till toan Shajar.
Hon släpades in på toan och hann få en glimt av sig själv i spegeln. Håret var rufsigt och mascaran rann längst kinderna. Hennes tröja var så gott som söndersliten, och byxorna hade ett stort hål på ena sidan.
¬– Vem börjar? Andreas, vill du? sa Jocke med ett brett flin.
Andreas tog av sig byxorna och Lina kände hur hela kroppen skakade. Hon kunde inte sitta stilla och Jocke fick gång på gång trycka henne mot väggen. Lina önskade att allt snart skulle vara över. Efter Andreas tog Jocke över, och nu låg Lina helt stilla. Hon orkade inte göra något motstånd längre. Hela kroppen gjorde ont, och hon orkade inte skrika på hjälp. Ingen skulle ändå höra henne. Plötsligt började det svartna för ögonen på henne, och hon kände hur hon höll på att svimma.
– Vakna då din slyna! Lite mer action får det vara i dig. Det är inte slut än.
Hon hörde hur Jocke skrek, men hon förmådde sig inte att svara. Hon orkade inte öppna ögonen för att titta på dem, och det var nog lika bra.
Hon tänkte tillbaka på hur skoj hon hade tyckt det var att börja på Burgården. Nu hade hon gått här i knappt två veckor, och hon trivdes jättebra. Hon hade fått en ny pojkvän, Joel, en kille som gick i samma klass som henne. Han var lång, vältränad och hade vackra bruna ögon. Suddiga blickar flög förbi över hur de brukade stå och kramas ute på skolgården. Skolan var stor och bestod av tre olika hus. Mellan två av husen fanns det en liten gräsmatta, och där brukade hon, Joel och Cornelia ligga och sola medan det ännu hade varit varmt om dagarna. Nu hade det dock börjat bli lite kallare på rasterna och de första höstlöven hade fallit från träden.
Hon slogs ur sina tankar av att ryggen började värka. Hon ville så gärna bara resa sig upp och gå därifrån, men det gick inte. Hennes krafter var helt slut och kroppen värkte mer och mer.
– Va fan är det med henne? Vakna då din subba!
Den här gången var det Andreas som skrek. När hon inte svarade den här gången heller började Jocke sparka på henne, först en gång på låret, och sedan en gång i magen. Sparken träffade jättehårt och hon kände hur munnen började fyllas med saliv.
Åh, bara inte spy, tänkte hon. Snälla Lina, spy inte! Men hon spydde. Ut över hela golvet.
– Fan vad äckligt! Vad är det med dig? sa Andreas samtidigt som han satte sig på handfatet för att undvika spyorna som hade spritt sig över hela golvet.
Linas mage började kännas konstig och hon hade ont i låret. Jocke sparkade henne igen och uppmanade de andra två att hjälpa till. Smärtan i Linas mage steg och hon undrade när allt skulle ta slut. Skulle de aldrig ge sig?
Än en gång ryktes hon ur sina tankar av en till spark, den här gången riktad mot revbenen. Det knakade till och hon fick svårt att andas. Hennes ansikte började långsamt ändra färg till blått, och andningen började avta.
– Vad i helvete har du gjort? Har du slagit ihjäl henne?
– Hon lever ju för fan. Kom vi drar! skrek Jocke och började springa därifrån.
Andreas sprang efter Jocke, men Shajar stod kvar. Han tittade på den mörbultade kroppen och lyfte sedan upp den i famnen och sprang ut från toaletten. Han fortsatte ut på skolans baksida där han stannade. Han lade ner Lina i gräset och tog fram sin mobiltelefon, ringde 112 och förklarade för ambulansmännen vart de skulle åka och hur Lina mådde. Ambulansmannen bad Shajar att gå ut till Skånegatan och sedan över den så att de snabbare skulle kunna plocka upp henne. Shajar lyfte upp henne och började springa. Han kände Linas oregelbundna hjärtslag mot sin kropp och hans ögon fylldes med tårar.
Lina jagades utav Joel i Burgårdsparken. Hennes gyllenbruna hår fladdrade i vinden, och det var en underbar höstdag. Picnickorgen stod under ett träd lite längre bort, och där satt även Cornelia och åt på ett päron. Plötsligt lyftes hon från marken och började sväva. Hon höjde armarna och började flaxa, precis som en fågel. Hon flög högt över träden och kände höstbrisen smeka mot kinderna. Vinden tog tag i henne, och när hon tittade ner såg hon bara Joel som en liten prick. Hon hörde honom ropa hennes namn, men hon kunde inte vända.
Plötsligt hörde hon en smäll, och kände hur hon föll handlöst mot marken. Munnen fylldes av blodsmak och huvudet bultade. Hon lyckades lyfta på ena ögonlocket och såg en bil framför sig. Bredvi...