Elever med läs- och skrivsvårigheter: en kvalitativ undersökning på två 7-9 skolor i Bodens Kommun

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Detta examensarbete har som syfte att undersöka hur man arbetar med ungdomar som har läs- och skrivsvårigheter på två 7-9 skolor inom Bodens kommun. Tidsplanen blev ett tungt vägande skäl för en väl avvägd avgränsning och därför koncentrerades den empiriska studien till två 7-9 skolorna i Bodens kommun. Utifrån kvalitativa metoder utfördes fältarbeten där intervju med lärare, speciallärare och observation av ungdomar med läs- och skrivsvårigheter ingick. Ett litteraturstudium föregick undersökningens empiriska del och i detta ingick svensk skollag, Lpo 94, Skolverkets roll, läs- och skrivsvårigheters natur och historik (tidigare forskning). Detta studium visar att de elever som har en diagnos har rätt till extra resurs i skolorna, men många människor går igenom hela skolsystemet utan att få diagnos, extra stöd eller hjälp. Dessa icke diagnostiserade elever finns i alla skolor och faller tyvärr mellan stolarna enligt informanterna i denna undersökning. Som några av resultaten kunde det utläsas att skolorna använder sina personalresurser på olika sätt. De bägge speciallärarna i skola A arbetar som resurser i klassrummet och skall där stödja resurselever. I skola B har man frångått detta arbetssätt och bildat en resursklass dit de personella resurserna (speciallärare, elevassistenter) koncentreras. Båda skolorna tar i förväg reda på hur många elever som kommer från år 6 med utredda läs- och skrivsvårigheter och har en god samverkan med föräldrar. Skola A hade 8,5 procent underkända i kärnämnet Svenska läsåret 2003 - 2004, jämfört med skola B: 4,5 procent och riksgenomsnittet för läsår 2002-2003: 5,3 procent. Ett annat resultat som kunde utläsas av observationerna var att ett flertal elever som ej var utredda kunde uppvisa stora "kunskapsluckor" och var i ett behov av extra resurs. Är man ensam lärar...