Principen om förfarandemissbruk är en EG-rättslig princip som efter hand vuxitfram ur EGDs praxis och vilken numera är tillämplig inom EGmervärdesskatterätten.Principen innebär att konstruerande transaktioner vars endasyfte är att uppnå skattefördelar skall underkännas och istället bli beskattade som omde konstruerade transaktionerna inte hade företagits. De kriterier som EGD har ställtupp i praxis, främst i Halifax-fallet, för att principen om förfarandemissbruk skall blitillämplig på mervärdesskatteområdet är att ett objektivt och ett subjektivt kriteriumskall vara uppfyllda. Det subjektiva kriteriet innebär att trots att relevanta bestämmelseri mervärdesskattedirektivet har uppfyllts, kan förfarandemissbruk konstateras omförfarandet får till följd att den skattefördel som uppnås strider mot bestämmelsernassyfte. Det krävs dock även att det huvudsakliga syftet med transaktionerna har varitatt uppnå en skattefördel.En tillämpning av principen om förfarandemissbruk skulle innebära att aggressivaskatteupplägg och skatteflykt på mervärdesskatteområdet skulle kunna stoppas. Enstopplagstiftning på detta område är inte att finna i varken EG-rätt eller svensk rätt,varför principen om förfarandemissbruk kan tyckas utgöra en viktig del av rättsutvecklingengällande mervärdesskatteflykt.EGD har uttalat att de nationella domstolarna har till uppgift att pröva huruvida detföreligger förfarandemissbruk eller inte. Den svenska grundlagstadgade skatterättsligalegalitetsprincipen kräver att det finns stöd i lag för möjligheten att skatt skall kunnapåföras en enskild, vilket innebär problem att tillämpa principen om förfarandemissbruki svensk skatterätt. Principen om förfarandemissbruk finns inte lagstadgad isvensk rätt varför KamR i Göteborg hittills har konstaterat att principen inte skalltillämpas i Sverige. Detta resonemang kan dock sägas stå emot EG-rätten då EGDhar uttalat att principen om förfarandemissbruk skall anses vara en allmän rättsgrundsatsoch därmed tillhöra den EG-rättsliga primärrätten.Rättsläget är idag till viss del oklart då något prövningstillstånd till RegR ännu intemeddelats. KamR har en uppfattning som strider mot gällande EG-rätt och denpraxis som utvecklats från EGD. Denna oklarhet visar att en prövning av principenstillämplighet i nationell rätt är nödvändig för ett klargörande och för ett upprätthållandeav rättsäkerheten. SKV har i sitt ställningstagande antagit EGDs uppfattningom hur och när principen om förfarandemissbruk skall vara tillämplig i nationell rätt.SKV delar även EGDs mening att principen är en allmän rättsgrundsats som är tillhörandeprimärrätten, vilket skulle innebära att det inte krävs att principen om förfarandemissbruklagstadgas i svensk mervärdesskatterätt för att bli tillämpbar.Vår åsikt är att EGDs praxis är klar och tydlig gällande principens tillämplighet ochdå den är av primärrättslig art och inte behöver skrivas in i nationell lag, skall principenom förfarandemissbruk enligt oss även vara gällande i svensk rätt. För att undvikaproblematiken med den sv...
