Överlevnadshandbok För Nya Lärare

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Sammanfattning:

Boken är skriven av två lärare som har jobbat några år, och baseras på deras egna erfarenheter under den första tiden de arbetade. Boken ger praktiska råd om hur man kan organisera sitt material och planera sin undervisning på bästa sätt. De går även in på hur man kan göra när man kommer som ny lärare till en grupp och hur man kan förbereda sig inför ett utvecklingssamtal. I sista kapitlet tar de även upp olika sätt att skapa arbetsro i klassrummet på ett sätt som fungerar.

Citat:

”Idén med studiekortet är att ge eleverna mycket tydliga instruktioner och arbetsuppgifter. De får alltså svart på vitt på vad som ska läsas, skrivas och i övrigt göras för att uppnå godkänt. På studiekortet kan även extra VG – och MVG – uppgifter skrivas ner.” (s. 31)
Jag tycker idén med studiekort verkar jättebra. Eleverna vet precis vad de ska göra under kursen och kan göra det i sin egen takt. De vet även vad som krävs för ett visst betyg och kan själva välja om de ska satsa högt eller om de är nöjda med bara G i betyg.

”Alla elever vill inte arbeta i grupp och då kan det vara bra att det finns en möjlighet att redovisa individuellt.” (s. 43)
Jag har fram till jag började på universitetet aldrig gillat att arbeta i grupp. Det var alltid en eller flera i gruppen som inte tog ansvar och de andra fick då mycket högre arbetsbörda, vilket inte var rättvist. Grupparbeten är en jättebra arbetsmetod om alla gör det de ska. Man får social kompetens och man lär sig hur man arbetar med andra, vilket är något som de flesta kommer att behöva göra på ett eller annat sätt i sina kommande yrkesroller. På högstadienivå och gymnasienivå är många elever alltför skoltrötta och omotiverade för att det ska fungera, och dessutom är gruppindelningen ett problem. Ska eleverna få välja grupper själva eller ska läraren göra det åt dem? Om läraren gör det, blir kanske grupperna mer blandade, men de starkare eleverna får dra ett tyngre lass. Om de väljer grupper själva är risken stor att de alltid väljer samma grupper och att det mest blir grupper med bara tjejer eller bara killar.
Stycket som citatet är hämtat ur handlar om ett arbetsområde där eleverna både fick arbeta i grupp och redovisa tillsammans både skriftligt och muntligt, men även där de fick skriva ett individuellt hemprov i slutet. På så vis kan alla få visa sin potential, både de som trivs att arbeta i grupp och de som trivs bäst med att arbeta enskilt.

”Genom att planera in en rad introduktionslektioner under den första tiden med en ny klass, har du goda chanser att lära känna elevernas olika personligheter, deras inbördes status, och stämningen och nivån i klassen som helhet” (s. 53)
Ibland kan jag känna att alla introduktionsövningar bara har ett syfte; att få tiden att gå. Många lärare har en kvart den första lektionen där de har olika övningar, men de leder sällan någonstans. Nu säger jag detta från ett elevperspektiv så mina synpunkter i frågan kan självklart vara annorlunda från mina lärares. Om man verkligen lägger ner tid och gör övningar som verkligen visar de saker som är nämnda i citatet, tycker jag att det är en jättebra idé. Det spar tid att lära sig redan från början vad som annars tar lång tid att göra.

”Det första steget till en respektfull relation med sina elever är att lära sig deras namn.” (s. 72)
Att lära sig namnen på eleverna tar tid. Jag har själv arbetat som konfirmationsledare i flera år och även varit ute på VFU i sex veckor. Efter dessa sex veckor visste jag fortfarande inte namnet på alla mina elever. Men jag håller med citatet. Det är viktigt att lära sig deras namn. Läraren är i en maktposition, och eleverna behöver känna att läraren tar sig tid och bryr sig om dem. Har han eller hon inte ens tid att lära sig deras namn, hur ska man då kunna lita på att de bryr sig nog för att se det som har betydelse.

”Om elever är slarviga med att lämna in uppgifter och arbeten i rätt tid kan man vägra ta emot dessa och se dem som icke godkända.” (s. 130)
Jag har haft lärare som har varit benhårda med deadlines och andra som varit slappa med dem, och jag har definitive föredragit de som haft en mer avslappnad inställning och sagt att så länge de får in arbeten innan kursens slut spelar dagen ingen roll. Trots lärarnas tappra försök finns alltid samma problem; alla ämnen har prov och inlämningsuppgifter samtidigt. Om man istället använder studiekortsmetoden, där eleverna har allt de ska göra nerskrivet och kan göra det i sin egen takt, kan de anpassa sitt studerande efter den tid och möjlighet de själva har, inte lärarens. Visst medför detta garanterat att läraren får mer att göra vid kursens slut, men jag anser att det...