Utkast

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Hon vaknade sakta upp. Hon kisade mot solen som sipprade in igenom dom nerfällda persiennerna.
Det stack till i ögonen och hon formade handen som en kepsskräm och satte den för pannan så att hon kunde se bättre.
När hon hade fått ur sig det där suddiga i ögonen lade hon sig ner på de två kuddarna igen, fast åt sidan så att ena armen hängde ner från sängen. Så långt ner att hon enkelt kunde plocka upp den kalla mobilen från golvet och se hur mycket klockan var.
Tidig förmiddag.
Det visste hon egentligen innan hon hade kollat på klockan eftersom hon oftast vaknar ungefär samma tid.
Från köket som låg alldeles bredvid rummet hördes välbekanta röster som talade till varandra på spanska. Ibland höjdes tonen och hon förstod att bråk hängde i luften. Hon började fokusera sig mer på vad dom sa men eftersom hon själv inte kunde spanska mer än det hon hade lärt sig i skolan var detta en omöjlighet.
Istället fastnade blicken på väggen med de små nallarna på. Över hennes huvud stod det massa namn med olika pennor och tapeterna var söder rivna på mer än ett ställe. Hon skrattade till lite tyst när hon upptäckte den nallen hon hade kluddat ditt Mikaels namn på. han hade också kluddat hennes namn på en annan björn.
Hon drog upp täcket.
Efter att ha studerat väggen mycket noggrant och varit sluten till hennes egna tankar så vände hon sig om, så att hon låg med huvudet in mot sängen. Vilket hon egentligen hatade eftersom hon alltid har tyckt att det känns som att någon ska komma in och hugga ihjäl henne om hon vände bort huvudet från dörren.
Nu stirrade hon rakt på Mikaels svarta axel långa hår och ryggen som gungade till när han andades. Några lila ärr från klämda finnar fanns över ryggen och även några finnar som skulle behöva att bli klämda.
Det var så här hon var van att vakna, på helgerna. Av stoj från antigen Mikaels föräldrar eller hennes egna. Så hade de varit i 1 år, ja lika länge som de hade varit tillsammans. Men det var ingenting hon stördes av utan tvärtom var de en slags trygghet att veta att dom fanns där.
Mikael vaknade till och vände sig om med en rejäl gäspning och en utsträckning av hela kroppen. Ena armen hamnade under hennes huvud och han drog till sig henne. Det var de här hon gillade, själv kroppskontakten, att bara ligga där utan att egentligen behöva säga nått.
Efter ett tag tittade hans mamma försiktigt in och frågade om de ville ha lunch och de ville dom ju såklart. Hans mamma var en kvinna i sina bästa år, närmare bestämt 45-år och var rund och kort. Hon var en vänlig person men hade dock ett hett temperament och kunde brusa upp för små saker.
Hans mamma gick ut ur rummet och sköt igen dörren så att det blev en smal springa kvar av öppningen.
Mikael reste sig först, gick mot fönstret, stäckte på sig och rättade till kalsongerna. Sen tog han mekaniskt upp de svarta mjukis byxorna som låg slängda på golvet. Detta var en rutin han följde vare morgon och hon tittade alltid på, ibland tänkte hon på något annat men ibland fastade bara hennes blick där utan anledning.
Han gick fram till sängen igen och hon flyttade in sig så långt så att han kunde sätta sig ner, han smekte henne över kinden och sa att hon måste kliva upp.
Han reste sig upp igen och hon tog av sig täcket och satte sig upp i sängen. Golvet var alltid så kallt där så hon var tvungen att sitta ett tag innan hon ställde sig helt.
När hon väl hade ställt sig så drog hon på sig en av Mikaels t-shirtar och ett par av hans shorts sedan gick dom ut i köket.
Där var det upp dukat och Mikaels mamma var i färd med att hämta kaffet. Mikael satte sig längst in och hon bredvid, han hällde upp apelsin juice till henne och gav henne två rostade mackor.
Bordet hade jämt olika pålägg att välja mellan, mycket för att hans mamma hade varit kock och bott i flotta Italien.
Hon tog upp ena armbågen på bordet, alldeles vid kanten, och lutade sitt huvud emot handflatan som blev i perfekt höjd för ett trött huvud.
Efter att ha ätit frukost hjälptes alla åt att plocka undan och Mikael diskade medan de andra gick in i vardagsrummet.
Själv satt hon på en stol vid köksbordet och såg på medan han diskade. Dom pratade inte så mycket då men det var tystnaden som gjorde det så avslappnat, så naturligt.
Efter att ha diskat skvätte Mikael bort lite vatten från fingrarna med hjälp av att skaka av händerna och sedan torka av sig på byxorna.

2002.

- stick jävla småungar!
- Hållkäften.
- Sch, hon tystade ner sin kompis, Stina, för att undvika bråk
Killen som satt på kanten till en liten barnpool, som inte hade använts på flera år, kastade en skateboard åt deras håll.
Den andra killen skrattade till och såg hånfullt mot hennes håll.
Hon var inte som Stina, inte lika självsäker som henne, och därför sa hon inte så mycket över huvudtaget.
- kom, sa Stina och hoppade ner från d...