Genteknik

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

Genteknik innebär att man förändrar arvsmassan hos organismer så att de ”nya” individerna får andra, nya egenskaper. De nya genkombinationerna ger upphov till individer som har egenskaper som kanske inte funnits förut och fortsätter man att utnyttja gentekniken blir individerna med den förändrade arvsmassan mycket olika de ”naturliga” individer man utgick från. Vi människor använder oss av genteknik för att ”framställa” individer med de anlag och egenskaper som vi tycker att vi vill ha.
Vi förändrar arvsmassan på olika sätt. Ända sedan vi människor började odla grödor och hålla boskap och husdjur har vi valt ut de växter/djur som har de egenskaper vi vill ha och korsat dem med varandra eller med andra växter/djur med andra egenskaper som vi har varit ute efter. Det har lett till att de egenskaper som vi valt ut har nedärvts och förts vidare genom tiderna. På så lång tid har både djurs och växters genuppsättning och arvsmassa förändrats till vår fördel och på så sätt fått t ex de boskap, husdjur, grönsaker och frukt m.m. som vi vill ha.
Nu för tiden finns det andra, snabbare sätt att förändra gener. Vi gör det i laboratorium och istället för att långsamt förändra generna byter vi helt enkelt ut gener i blivande individer till de anlag vi har valt ut.
Man måste börja med att rena DNA på kemisk väg, det vill säga att man skiljer ut DNA-molekylerna från allt annat som finns i cellerna; cellmembran, proteiner etc. Efter det delar man DNA-molekylerna i mindre delar genom att använda restriktionsenzym. Det är enzym som känner igen vissa bokstavskombinationer och helt enkelt klipper av DNA-molekylen där just den kombinationen finns. Efter att DNA-molekylerna sedan sorterats efter längd (även det på kemisk väg) och man har valt ut de bitar, med rätt längd, som man vill ha klistrar man ihop dem med hjälp av ligas. Ligas är ett annat enzym som kan foga ihop olika bitar av DNA med varandra. Egentligen är själva den nya DNA-molekylen nu klar för att föras in i en organism, men eftersom den finns i så små mängder brukar man klona den genom att låta bakterier ta upp DNAt och sedan föröka sig med den nya DNA-molekylen i sin arvsmassa.
Att sedan göra nya individer med den nya DNA-molekylen går till på lite olika sätt. Är det ett djur med det nya DNAt som ska ”framställas” gör man först en provrörsbefruktning. Sedan gör man den så kallade ”mikroinjektionen” som går ut på att man för in DNAt i zygoten och efter att ha placerat in zygoten i en hona kan man bara vänta tills den nya individen föds och då se om resultatet blev vad man väntat. Är det nya växter som ska framställas använder man sig främst av bakterien agrobacterium tumetaciens, som själv för in gener i växtens rot. Det man gör då är att byta ut de gener som förs in i roten, mot de gener som man har framställt och ser sedan till (med hjälp av hormoner) att växten förökar sig och att det bildas nya individer med den nya arvsmassan. Man kan sammanfatta det med att säga att för alla organismer går de genetiska metoderna ut på att framställa den önskade DNA-molekylen, placera den i en organism och se till att det bildas nya individer med det nya anlaget. De genetiska metoderna skiljer sig lite mellan bakterier, växter och djur men är i grund och botten samma princip.

Vi kan ha stor nytta av gentekniken. Vi kan få bättre läkemedel och kunna framställa både läkemedel med fler egenskaper samt i större utsträckning, som insulin. Kanske kan vi också överföra mänskliga gener till t ex grisar och på så sätt kunna ta organ från grisen om vi människor behöver organ för att göra en organtransplantation.
Med hjälp av gentekniken skulle vi lättare kunna ta reda på vad olika sjukdomar beror på, och redan på embryostadiet kunna ändra i vår arvsmassa och på så sätt slippa ärftliga sjukdomar. Om vi helt kunde utrota många ärftliga sjukdomar eller hitta vaccin mot virusorsakade sjukdomar skulle vi få en bättre livskvalité och en sjukvård som kunde specialisera sig och koncentrera sig på alla andra sjukdomar och åkommor som vi har.
Vi har redan börjat framställa livsmedel med bättre egenskaper; större tomater, bättre majs, bomull och nötkreatur med mer kött. Kanske kan vi i framtiden också framställa livsmedel med ännu bättre hållbarhet, smak och näringsinnehåll.
Jag tänker att vi kanske kan framställa motståndskraftiga nya arter som inte behöver bekämpningsmedel och då inte heller förstör miljön och de som arbetar i odlingsmiljön. Vi kan då också spara mycket pengar och i längden utveckla ett mer hållbart samhälle. Om U-länderna kan få sina grödor att växa bra utan bekämpningsmedel kan de börja bygga upp sin ekonomi och slipper både miljöförstöringen och kostnaderna i det egna landet (eftersom de ändå inte har råd att betala för och återställa miljöskador). Kanske kommer man då också kunna minska världssvälten med hjälp av nya grödor som är framställda för att både innehålla många fler av de nödvändiga näringsämnena och dessutom är lätta att odla.

Det finns naturligtvis risker med de gentekniska möjligheter som vi forskar kring. En av de största riskerna är minskad biologisk mångfald och den påverkan som de genmodifierade grödorna kan ha på våra vilda ekosystem. Om våra laboratorieförändrade organismer skulle komma ut i vår vilda natur och överleva där, skulle det kunna leda till att balansen som fanns där innan förstörs och vilda arter konkurreras ut. Det beror naturligtvis vilken miljö de genmodifierade organismerna kommer till, och kanske skulle vi kunna förhindra det genom att placera dem på just en sådan plats där de, om de rymde, inte skulle ha en chans att klara sig. Skulle det ändå hända kan vi inte ångra oss och kanske kommer vi aldrig mer få se de arter vi hade utom i inhägnader på djurparker. Kanske kommer vi att utrota arter som har större betydelse för oss eller för andra organismer än vi trott innan. Till exempel om vi har framställt en trädart som är mycket bättre än andra trädarter på att klara sig i en viss miljö. Den konkurrerar ut de andra träden men uppfyller inte kraven för näring till organismer som de tidigare träden levde i symbios med. Då har vi ett större problem än att bara en art är utkonkurrerad – istället faller kanske ett helt ekosystem som dominobrickor.
Risken med att framställa arter som inte behöver bekämpningsmedel är att även ogräset utvecklas att bli starkare och då måste vi i värsta fall börja använda ännu starkare och miljöfarliga bekämpningsmedel än vi tidigare behövt. Samma risk finns när vi tillverkar vaccin mot virussjukdomar. Virusen kan mutera och bli resistenta även mot det vaccinet och då är sjukdomen tillbaka, i värsta fall har vi då inget bot alls som fungerar.
En risk med nya, bättre grödor är förstås att det finns länder som kanske inte har råd att från början satsa på de nya grödorna. Risken finns att de då kommer att hamna ”utanför” utvecklingen och sedan inte har en chans att komma i fatt. Då kommer klasskillnaderna bara att bli större, eftersom det bara är de rikare länderna som har råd att satsa på det nya och därmed också är de enda som kommer att vinna på det. Om klasskillnaderna blir större kommer U-länderna också bli tvungna att bli mer och mer beroende av de rikare länderna som de står i skuld till och kanske kommer de också att bli mer utnyttjade än någonsin.
Det tror jag är en av de största riskerna: att klasskillnaderna mellan ekonomi och folkhälsa blir större mellan fattigare länder som inte har råd att satsa och forska och rikare länder som kan satsa.
Egentligen är mycket av gentekniken ett enda stort risktagande eftersom vi fortfarande vet så otroligt lite om den. Hela tiden pågår forskning och vi bör vara mycket försiktiga med våra experiment innan vi vet exakt vad det är vi gör. Vi vet så lite och om vi tar bort gener och anlag för en viss egenskap vet vi inte om vi samtidigt tar bort andra viktiga egenskaper, eller egenskaper som inte är livsnödvändiga men som vi ändå inte vill vara utan. Gener som inte verkade ha någon betydelse för oss innan vi flyttade dem kanske plötsligt hamnade i rätt hormonell miljö för att aktiveras. Kanske måste vi välja mellan att vara helt friska eller att kunna känna någon doft man tycker om, och då blir det plötsligt mycket svårare att se vad som verkligen skulle leda till förbättrad livskvalité.
Själv skulle jag inte vilja veta om jag hade anlag för en dödlig sjukdom om det inte var så att den gick att ta bort. Att få veta att de kan göra någonting åt den är okej, men att gå hela livet och veta att man har anlag för en dödlig sjukdom som kan bryta ut när som helst, det är inte livskvalité för mig.
Att förändra arvsmassan så att våra barn får de egenskaper och utseende som vi vill ha ser jag inte som en möjlighet. Om det verkligen skulle fungera skulle det leda till ökad stress. Föräldrarna kanske kan bestämma vilka anlag barnet ska ha, men en individ påverkas inte bara av arvet utan också av miljön och det tror jag är något som de flesta inte tänker på. Våra barn skulle få så mycket krav över sig att vara precis så som föräldrarna förväntar sig och individen skulle då få minskad valfrihet. Det kan mycket väl leda till en försämrad folkhälsa.
Jag tror att vi människor har blivit olika därför att det behövs människor med olika egenskaper. Jag ser inte vad vi skulle vinna på att välja våra barn själva, det ökar bara vår rasism och våra fördomar.

Vi har ingen rätt till att döma ut ”sjuka” till ett ovärdigt liv. Jag tycker att frågan om abort vid trisomi 21-fall beror på livssituationen. Om du är en ensamstående person med låg inkomst och fem barn vore kanske abort att föredra, men det gäller å andra sidan även om det vore ett ”normalt” barn.
Gränsen för vad som är etiskt går för mig vid den gräns där vi börjar välja egenskaper som vi vill att vår...