Föreliggande studies syfte är att studera och beskriva behandlingsmodeller för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer. Syftet kan brytas ned i följande frågeställningar: (i) vilka behandlingsmodeller finns omnämnda i litteraturen för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer och hur kan dessa beskrivas, (ii) vilka likheter respektive skillnader finns mellan olika behandlingsmodeller, (iii) vilka behandlingsresultat och utvärderingssvar finns dokumenterade beträffande behandlingsmodellernas effektivitet samt (iv) hur kan resultatet analyseras utifrån teoretiska perspektiv beträffande mäns våld mot kvinnor? Som utgångspunkt för analys har tre teoretiska perspektiv beträffande mäns våld mot kvinnor brukats. Dessa har utgjorts av ett strukturellt/feministiskt, ett individualpsykologiskt samt ett socialpsykologiskt perspektiv, vilka förklarar mäns våld mot kvinnor på skilda abstraktionsnivåer och med olika teoretiska utgångspunkter. Föreliggande uppsats har genomförts som en litteraturstudie med ett kvalitativt angreppssätt, med anledning av studiens intention att beskriva och sammanställa kunskaper om existerande behandlingsmodeller för män som använder våld mot kvinnor i nära relationer. Vid införskaffandet av material påträffades tre behandlingsprogram som de mest förekommande i den insamlade litteraturen, varför dessa behandlingsmodeller; Emerge, Duluthmodellen; DAIP, och Change, samt utvärderingar av dessa, inkluderades i resultatet. Studiens resultat visar att dessa tre behandlingsmodeller alla utgår från profeministiska teorier vad gäller definitioner och förklaringar av mäns våld mot kvinnor. Liknande behandlingsmetoder har vidare kunnat påträffas i de tre programmen; såsom inslag av kognitiv beteendeterapi i behandlingen, pedagogiska metoder samt gruppsessioner. Vad som skiljer modellerna åt är bland annat att de i olika hög grad har kontakt med de våldsbrukande männens partners, samt att två av dem; Duluthmodellen och Change, inkluderar ett arbete mellan olika officiella instanser i behandlingen, vilket Emerge inte gör. Vidare har Change i högre grad ett uttalat KBT-inriktat förhållningssätt, än de övriga två programmen. Vid analysen har framkommit att behandlingsmodellerna, trots sin profeministiska teoretiska utgångspunkt, tycks vara tämligen eklektiska vad gäller vilka konkreta behandlingsmetoder som används. Emerge, Duluthmodellen och Change har utvärderats i varierande hög grad; de existerande utvärderingarna ha...
