H.C andersen och romantiken

Nedanstående innehåll är skapat av Mimers Brunns besökare. Kommentera arbete

H.C andersen föddes i odense på fyn i danmark, den 2 april 1805. han riktiga namn var egentligen Hans Christian Andersen, men i danmark var det vanligt att man använde sig av sina initialer. så det blev h.c andersen som senare kom att bli han författarnamn. hans pappa var skomakare men älskade böcker. men han gick ut i krig i tyskland och när han kom hem så var han väldigt svag och dog snart efter hemkomsten 34 år gammal, endersen var då bara 11 år fyllda. men trots det så hade han sin mamma kvar och hon var tvätterska, och dom bodde väldigt fattigt, huset hade bara ett rum. men nästan varje dag så kom hans farmor över och hjälpte till med det hon orkade, och så berättade hon sagor för hans chrisitan som han uppskattade väldigt mycket. när det var tid för h.c andersen att börja skolan kunde han tyvär inte gå någon höjdar skola eftersom han och hans mamm var väldigt fattiga, så han gick i fattigskolan, och gick ut den med väldigtlåga betyg. i fattigskolan så var han mycket utanför och hade inga vänner, så när han var hemma så lekte han mycket själv med sin dockteater som han gjort. det här teaterintresset som han hade kom nog delvis från pappan och farmor, för mamman ville att han skulle bli en begåvad skräddare. men hon kunde inte riktigt övertyga den gossen. hans christians största dröm var att få resa till köpenhamn och bli skådespelare eller något liknande. så när han var 14 år och ny konfimerad så reste han till köpenhamn. det första han gjorde när han hade kommit dit var att försöka få anställning på den kungliga teatern, men han missluckades dock. han försökte också skriva en del teaterstycken men misslyckades med dom, så dt blev några år med svält för h.c andersen. men när det såg som mörkast ut så träffade han på jonas collin, som han fick bo hos. jonas collin att hans christian var värd en bättre skolgång, så han fixade ett stipendium åt honom, så 17,5 år gammal fick han börja i slagelse och helsingor. den här skolgången gick klart mycket bättre, han gick ut med hyffsade betyg. trots att han blev mobbad av dom yngre eleverna och rektorn. efter att han tog sin examen 1828, så började han att skriv aoch ge ut böcker, dom gick hem hos publiken men det kom ut dåliga recensioner.

1833 så fick andersen ett stipendium så att han skulle kunna resa i europa, han var i tyskland, italien och schweiz. och detta gav honom fler funderingar och tankar, så han blev en bättre författare. så år 1835 så kom han ut med sin första sagobok. "eventyre fortale for born". 1845 så kom hans andra bok "nye eventyr". hans sagor är översatta till mer än 100 olika språk så det måste tyda på hans popularitet. h.c andersen gjorde sammanlagt hela 156 sagor. år 1849 så gör h.c andersen en resa i sverige, som varar i 3 månader. han bestökte stockhom, uppsala och bjärka säby som ligger i linköpng. den här resan skriver han sedan om i sin bok "I sverrig" som sedan kom ut 1851. 1872 så blev hans christian allvarligt sjuk, men blev då tillräckligt frisk efter några månader i sängen, och då åkte han på sin sista resa och dog seda 4 augusti 1875 hemma i köpenhamn. han blev begravd i domkyrkan i roskilde. och efter hans död så sas det att han var oäkta son till kungen fredrik VI. i år är det 200 år sen den stora författaren föddes och det firas såklart över nästan hela världen. h.c andersen var olyckligt förälskad i den svenska näcktergalen, operasångerskan jenny lind. han friade till henne men hon svara Nej! men efter det så kallade hon alltid honom för sin bror. dom flesta av h.c andersens sagor handlar mycket om sig själv och hans eget liv. t.ex. den fula ankungen är han själv, och visar hur utstött han var ac andra personer t.ex. i skolan. en del av hans christians sagor är humoristiska andra kan vara grymma eller kanske trgiska. vissa slutar lyckligt andra sorligt. dom personer som lider mycket i hans berättelser får din belöning tillslut efter döden. vare sig berättelserna är sorliga eller inte så har de ett pedagogiskt eller moraliskt uppbyggt syfte. h.c andersen hade en väldigt stor och utstående näsa, som han själv var väldigt stolt över men inte omgivningen, för det var ofta den han blev mobbad för. han gillade att bli fotade i högerprofil då han tyckte att den blev snyggast. men en annan sak som han därimot skämdes över var hans bakrund, och det var värst när han skulle iväg på bjudningar hos kungligheter över hela europa.

ROMANTIKEN:
den började kring 1770 och slutade ungefär vid slutet på 1850-talet. det som utmärker romantiken till epok är att romantiken handlar mycket om sina känslor, tankar, drömmar och minnen. h.c andersen levde ett tag ill efter romantikens slut, men jag tycker andå att han hör till den epoken under hela sin livstid. för dom flesta sagor han skrivit har det som utmärker romantiken i sig. fast om han hade levt under en annan epok så kanske han skrivit helt anorlunda, och inte alls blivit såhär känd. eller så kanske han hade skrivit som han har gjort och blivit känd mycket senare efter sin död. jag gillar nästan alla h.c andersens sagor och berättelser, dom är så gripande. man kan nästan lite förstå hur han kan ha haft det i livet, och vissa sagor kan det till och med rinna en tår till. en saga jag alltid gillat och kommer ihåg sen jag hörde den är flicka med svavelstickorna. det är en riktigt rörande berättelse, när en liten flicka ska få sålt 3 stickor på julafton, men istället för att sälja dom så tänder hon dom själv för att hon fryser och då vågar hon inte gå hem å nästa morgon hittar man henne ihjälfrusen. den fula ankungen är också en rörande och bra berättelse, men jag tycker att den är rätt gullig, men han finner ju tillslut sin familj. jag tycker h.c andersen är en mycket stark indevid, han har gått igenom så otroligt mycket, och kanske inte haft något höjdarliv. men ändå så har han orkat med att skriva så många och bra sagor. om jag hade vart han hade jag aldrig orkat med det, men glad att han gjorde det, tänk så många bra sagor vi annars skulle kunna ha missat. men h...